Tiden var äntligen kommen för en förbättring av Blade One. Den kanske inte behövde det egentligen, eftersom den lät lika stort, brutalt och linjärt som något annat vi har hört, och har nästan hypnotiserat oss varje gång vi har gått in i ett rum på en mässa där den stått och spelat.

Men när en högtalarkonstruktör lär sig nya knep är det givetvis på sin plats att låta detta gynna toppmodellerna och det är precis vad som har hänt med båda högtalarna i Blade-serien.

Den viktigaste nyheten är ett helt nytt material på baksidan av diskantelementet. Ett meta-material, som är ett material med en mycket speciell cellstruktur som är skapad i ett laboratorium och som inte finns i naturen.

Akustiskt svart hål

KEF har upptäckt att i stället för att leta efter det naturliga materialet som gör det bästa jobbet med att kontrollera resonanser och ställa in dem till något som gläder öronen, har de kommit på en helt annan metod.

Metamaterial Absorption Technology – MAT – är en rund platta bakom Uni-Q-elementet, med ett speciellt labyrintmönster infräst i ena sidan

Enligt KEF fungerar MAT som ett akustiskt svart hål, som tar bort 99 procent av oönskade frekvenser i frekvensområdet 620 Hz – 40 kHz.

Så låter KEF Blade One Meta

Det här är en högtalare som är rena rama styrkedemonstrationen. De höga och djupa kabinetten ger volym, medan den smala frontbaffeln ger minimal diffraktion. Två basar på vardera sidan av kabinettet slår utåt parallellt och förhindrar ytterligare förvrängning. Men viktigast av allt är metamaterialet bakom diskanten, som tar bort alla resonanser från elementets baksida.

Resultatet är ett par högtalare som spelar klockrent, men samtidigt blixtrande ilsket när de ska. De dundrar verkligen loss och skakar om alla som vistas i rummet, om man vill det. En sällsynt blandning av rå PA-kraft och vackert hifi-ljud. Ingenting låter som Blade. Ingenting ser ut som Blade. Ingenting annat är Blade.