Den mest välbalanserade

Efter att ha trålat marknaden i prisklassen under 6 000 kronor har Samsung HW-Q66T utmärkt sig som den bästa, ett snäpp före alla andra. Både Sony HT-G700 och TCL Ray Danz TS9030 får se sig besegrade och bannemej om inte den dyrare LG SN8GY också fick stryk av Samsung.

Vad HW-Q66T saknar jämfört med dessa är stöd för Dolby Atmos. Men den har uppåtriktade högtalare som ger ljud på höjden, även om det bara är simulerat ljud (DTS Virtual: X) och inte riktigt Dolby Atmos eller DTS:X. Men det finns faktiskt andra saker som är viktigare än funktioner och en av dem är ljudkvalitet.

Ljudet från HW-Q66T är klassens mest balanserade. Basen från subwoofern är väl integrerad i ljudbilden och dessutom rappare än de flesta andra. Dialogen i film är tydlig, med fin tyngd i bröstklangen. Det låter stort och övertygande, ljudspåret är prydligare, tightare och renare än hos konkurrenterna.

Surroundkänsla

Intrycket av surroundljud är aningen begränsat, då är exempelvis Sony HT-G700 bättre. Men det hjälper inte. Sammantaget är Samsung bäst.

Samsung har också ett trumfkort: om du har en ny Samsung-TV med Q-Symphony så kan högtalarelementen längst upp användas tillsammans med soundbar-högtalaren och dra upp ljudet ännu mer från TV-bänken. Och med Adaptive Sound kan den analysera ljudnivån i omgivningen och justera sin egen ljudnivå därefter. Om till exempel dammsugaren är igång blir ljudet från HW-Q66T högre.

Musik i stereo via Bluetooth funkar fint, även på detta område är Samsung en bra bit bättre än mängden. Se bara till att ljudnivån justeras oberoende av mobiltelefonen, ställ in så att telefonen ger ifrån sig ljud med fullt ös och justera sedan ljudet med soundbar-volymen.

Samsung HW-Q66T är helt enkelt den allra bästa soundbar-högtalaren i sin prisklass. Om du absolut måste ha Dolby Atmos-stöd kan du lägga ytterligare en tusenlapp på HW-Q76T, som annars är helt likadan.

Sonos når nya höjder

När Sonos släpper en ersättare till de åldrande PlayBar och PlayBase så är det inga småsaker de kommer dragande med.

Sonos Arc är stor, hela 114 cm bred, vilket motsvarar bredden på en 50-tums TV. Den finns i både svart och vitt, vårt testexemplar var vitt. Det hade passat vår TV bättre om den varit svart, så det är alltid praktiskt att kunna välja.

Hela elva förstärkarkanaler sitter dolda på insidan, fördelade på lika många högtalarelement. Allt för att bäst både kunna simulera surroundljud och bibehålla dynamiken och renheten i ljudbilden. Sammanlagt sju ljudkanaler ger simulerat surroundljud – inklusive två uppåtriktade högtalare för att ge ”ljud från himlen”. I det här fallet handlar det om Dolby Atmos, det mest utbredda av sådana ljudformat. Arc är Sonos allra första Atmos-soundbar.

Ljudmässigt imponerar Arc med en tjusig illusion av surroundljud, som påminner om upplevelsen vi fick med den mer än tre gånger dyrare Sennheiser Ambeo. Arc är verkligen maffig och behöver egentligen inga bakhögtalare alls. Men du kan ha det om du vill.

Ljudet är mycket klart och öppet, dialogerna är klockrena och allt är fröjd och gamman med både film och musik.

För det mesta. Det saknas en smula dynamik, vi uppfattar ljudet som lite tamt emellanåt. Man kan höja ljudnivån, men det finns liksom inte lika mycket fart och fläkt som med en del andra.

Vi hade också velat att vi kunde välja graden av Trueplay-kalibrering, eftersom den kan ta bort lite för mycket fyllighet i mellanregistret.

Sammantaget är Sonos Arc ändå en oerhört välljudande soundbar, som vi tror att många kommer att bli väldigt nöjda med. Den kostar dessutom mindre än vad den hade kunnat göra. Har du redan Sonos hemma så är Arc ett välkommet tillskott till familjen. Har du däremot inte Sonos så är det inte säkert att det är den här du börjar med.

Soundbar med bioambitioner

Det kan verka galet att betala 15 000 kronor för en TV-högtalare. Men vi har upptäckt att en soundbar inte behöver vara en tydlig kompromiss, så länge man är villig att investera i kvalitet. Och för pengarna får du inte bara en kraftfull trådlös subwoofer utan också ett par trådlösa bakhögtalare. Både soundbar-högtalaren och bakhögtalare har inbyggda höjdkanaler för att utnyttja 3D-formaten Dolby Atmos och DTS:X på bästa sätt.

Jämfört med föregångaren HW-Q96R har HW-Q950T två kanaler extra och högtalare, nu har den så många som nio kanaler inbyggda, varav två av tar hand om de toppmonterade Atmos-högtalarna. Dessutom har vi alltså de trådlösa bakhögtalarna, som alla har var sin surroundkanal plus ett toppmonterat högtalarelement för Dolby Atmos och DTS:X. Den kompletta högtalarkonfigurationen är alltså 9.1.4.

Användarvänligheten är fin, men det är ljudet som är den verkliga knockouten! Det finns massor av muskler här, mer än i nästan alla andra soundbar-högtalare vi har testat, bortsett från föregångaren och den extrema Sennheiser Ambeo. Sonos Arc har ett mer finmaskigt ljud i övertonregistret, men Samsung påminner mer om ljudet du hör på bio: tungt, starkt och delikat.

Q950T är snabb i svängarna, här finns det kontroll i pistolskotten och dialogen är klockren. Ljudet uppfattas också som linjärt och naturligt, medan konkurrenterna ofta dämpar mellanregistret för att ge intryck av mer bas och diskant. Det behövs inte här eftersom Samsung Q950T har så bra dynamik och kontroll.

Filmupplevelserna blir strålande med äkta 3D-surroundljud. Och om du har en ny Samsung-TV med Q Symphony så kan de toppmonterade högtalarna i skärmen användas för att lyfta frontljudet ännu ett snäpp från TV-bänken. Då får du en bubbla av ljud som ingen annan soundbar kan mäta sig med.

Detta är också en av de bästa för musik i stereo.

Den ultimata utehögtalaren

Ultimate Ears är den bästa bärbara högtalaren i sin klass. Den ultimata partyhögtalaren, som även fixar klassiskt och jazz bättre än sina konkurrenter. Det finns inte bara bas, volym och decibel i en Hyperboom, den har även tillräckligt med fokus och transparens för att låta tämligen raffinerat och rent. Två är naturligtvis ännu bättre, det ger musiken en helt annan skala, förutom ännu mer ljud, men man kommer längre med en Hyperboom än med någon av konkurrenternas trådlösa och bärbara högtalare.

Den 36 cm höga och nästan sex kilo tunga högtalaren har ett praktiskt bärhandtag och kan stå utomhus i solsken och regn. Den är inte vattentät som de mindre UE-högtalarna, men stänksäker och tål utan problem att någon välter ut ett glas Prosecco över den.

Hyperboom har också ett partyläge som aktiveras om man vill att andra på festen ska kunna komma åt högtalaren. Eller högtalarna. För om man har en annan UE-högtalare – Hyperboom, Megaboom eller Boom – så kan de kopplas ihop trådlöst och placeras på altanen för att ge ännu mer ljud.

Men det fetaste är att koppla ihop två Hyperboom i stereo. Och gärna ställa dem på en bänk eller en hylla (så att de inte spelar för fötterna på gästerna) och vrida upp volymen!

Tack vare sammanlagt sex högtalarelement blir det ett himla ljudtryck från en Hyperboom. UE hävdar att den klarar av nivåer på 100 decibel, vilket stämmer fint med våra mätningar. På varje sida sitter det element: två baselement med två slavbasar och två diskanter. Sådant blir det mycket ljud av. Väldigt mycket ljud.

Leon Bridges Bad Bad News lyfte verkligen stämningen när jag bytte från en till två Hyperboom-högtalare. En högtalare fyllde terrassen fint, men med två blev det nästan som ett mini-PA där ute, och helt enkelt dubbelt så kul.

Blåser konkurrenterna av banan

Man ska inte låta sig luras av den kompakta kubens beskedliga mått. Naim Mu-so Qb 2 gör som sin mer voluminösa släkting och spelar större, tuffare och mer fängslande än vad storleken antyder. Andra generationen av Naim-högtalaren låter dessutom bättre, mer raffinerat, öppnare och med tydligare fokus. Den har så få begränsningar att den helt enkelt är bäst i klassen. Vill man ha en kompakt bordshögtalare med riktigt fett ljud är Qb 2 vår klara rekommendation.

Allt man behöver finns inbyggt. Sammanlagt 300 watt effekt, vilket ger det potenta ljudet. Den har Bluetooth och wifi också, och kan anslutas till Wi-Fi-routern hemma med en Ethernet-kabel så att musikströmningen blir stabilare.

I appen kan fyra andra Naim-enheter i andra rum läggas till och styras i ett multiroom-system. Om man har enheter som stöder AirPlay 2 eller Chromecast kan de också läggas till och styras från Apple Home- och Google Home-apparna.

Det bästa med Qb 2 är nästan styrningen. Det ingår som sagt en fjärrkontroll och den ersätter i mångt och mycket appen i mobilen. Men man kan också styra ljudet, välja källa och spara favoritspellistor och radiostationer med pekskärmen på toppen. Där fungerar aluminiumringen i ytterkant som en volymkontroll, precis som på Naims Uniti-förstärkare.

Den andra generationen av Naims kub låter precis som förväntat, men det finns mer kontroll och kraft och ett bättre fokus i ljudbilden. Som fortfarande är stor, fyllig och full av varma och behagliga klanger, fast dessutom öppnare och mer raffinerad.

Avslöjande helhetslösning

Trådlösa, aktiva högtalare vinner snabbt mark. Men duger de i den allra högsta änden, eller behövs det fortfarande gammaldags analog teknik i highend-segmentet?

DALI tycker uppenbarligen att tiden är inne, för de har lanserat en aktiv version av märkets näst högsta serie, Rubicon.

Rubicon 6 C är en fullvuxen men smal golvhögtalare. Det sitter sammanlagt fyra högtalarelement i den: två likadana 6,5-tums baselement med träfibermembran, samt den 28 mm dome- och banddiskant som tillsammans utgör DALIs hybrid-diskant. Det sitter två förstärkare på vardera 250 watt i varje högtalare. De driver bas- respektive diskantsektionen.

Rubicon 6 C är en oerhört exakt och avslöjande återgivare. Det ska den ha mycket beröm för, men du ska veta att du kanske hör saker som inte var meningen. En vanlig floskel bland hifi-recensenter är: ”det var som att höra mina skivor för första gången!” Ibland är floskeln sann, men det kan också innebära att man får ge upp vissa illusioner.

Med Rubicon C 6 har DALI tagit aktiva högtalare ett steg längre. Om inte till högsta nivån av highend så åtminstone strax under. Den är en enastående och mycket exakt ljudåtergivare, som med sin förmåga att gräva fram både vackra och mindre vackra detaljer ur dina favoritinspelningar bör kunna mäta sig med de ännu så länge få konkurrenterna i samma klass. Den riktiga utmaningen är huruvida DALI kan övertyga de ofta konservativa hifi-entusiasterna om att skrota sina favoritförstärkare och sluta oroa sig för högtalarkablar. Om det lyckas får köparna en kombination som är svår att hitta av samma kvalitet med separata komponenter.

Bästa utehögtalaren

AM-1 finns i svart och vitt, kabinettet är vattentätt och robust, och det ingår ett L-format aluminiumfäste som sitter på ena sidan. Fästet fungerar också som en förlängd anslutning för kablarna, som sätts fast på insidan av fästet när den skruvas upp på väggen – eller i taket.

Balans är ledordet. De medelstora B&W-högtalarna levererar en generös och väldigt välbalanserat ljudbild. När det första intrycket har lagt sig märker man att de också spelar mer bas än man skulle kunna tro. Det här är inte de skarpast fokuserade eller mest upplösta högtalarna vi har testat, men det finns en sammanhållning hela tiden.

Basen hänger med bra även när man spelar högt och det är lätt att bli fängslad av B&W:s utomhushögtalare. De får god hjälp av slavbasen på baksidan, som ger Ariana Grande övertygande dynamik och ljudtryck. Detta är en av de bästa allroundhögtalarna och solklart de som är bäst med klassisk musik. Ingen annan av högtalarna vårt test kommer till exempel i närheten av B&W-högtalarnas raffinerade och upplösta klang i stråkar.

Bowers & Wilkins AM-1 får se sig besegrade av Focal 100 OD8 när det gäller volym och ljudtryck, även om de har mer än nog bas för trädgårdsfester, men de låter mer fokuserade och bättre balanserade än både Focal och de andra testdeltagarna. Det här är högtalaren man ska ha om ljudkvaliteten är viktigast. Enda nackdelen med AM-1 är att den behöver en potent förstärkare för att kunna glänsa på terrassen.

Återfödd jättedödare

Menuet är en av de mest populära DALI-högtalarna genom tiderna. Och åtminstone en av de mest seglivade, eftersom den har överlevt två högtalarserier sedan lanseringen 1994. Nu står den på egna ben som den enda medlemmen i sin familj.

Menuet SE utvecklades faktiskt som en speciell lyxmodell för försäljning i Japan, men går nu även att köpa i Skandinavien.

Finishen är bland det läckraste jag har sett i prisklassen: högglanslackerad faner av valnöt i en vacker, djupbrun färg.

Av naturliga skäl är detta en tvåvägskonstruktion. Ett 4,5-tums bas/mellanregister har DALIs träfibermembran. Diskanten är samma 28 mm-dome som i standardutgåvan. Delningsfiltret är däremot omsorgsfullt gjort, det har fått svindyra Mundorf-kondensatorer

DALI Menuet SE slår omedelbart hål på föreställningen om att det behövs stora högtalare för att få stort ljud. Stereoperspektivet sträcker sig flera meter bortom högtalarna och från golv till tak. Och djupt in i rymden bakom dem.

Menuetterna lyckas på ett sätt som är sällsynt för de här pengarna att trolla bort både sig själva och bakväggen och öppna upp till konsertsalen, jazzklubben eller ljudstudions kontrollrum. När inspelningen och övrig utrustning tillåter så skapar de en riktigt övertygande akustisk scen där det finns plats mellan utövarna – och fri luft mellan dem. Utsökt med tanke på priset.

DALI Menuet SE är en överraskande högtalare på alla sätt. Få konstruktioner kan vid 26 års ålder göra en så övertygande comeback och uppvisa nya finesser. Det starkaste kortet är och förblir överraskningsmomentet. Ingen förväntar sig ett så bra och kompetent ljud från en så löjligt liten högtalare. Ge den en tillräckligt stor förstärkare och en bra plats, så är det förbaskat svårt att komma på varför du egentligen skulle vilja ha stora högtalare!

Helt utan kompromisser

Audiovectors små R1 Arreté är kanske de bästa av alla kompakta högtalare i den här prisklassen. De har utmanat våra referenser från Dynaudio (Contour 20) och på vissa områden föredrar vi Audiovector-högtalarna. De är lättare att få plats med, de trivs med de flesta förstärkare och låter mycket större än de är. Det finns inte mycket djupbas och vi tycker att jordningskabeln är dyr extrautrustning, i synnerhet eftersom den behövs för att verkligen få högtalarna att glänsa. För med Freedom inkopplat är R1 Arreté det bästa köpet i den här klassen.

Det som gör att Audiovector-högtalarna verkligen är unika är Freedom Grounding – jordning av baselementet. Det sitter nämligen en extra kontakt på kolfiberplattan som kabelterminalerna är monterade på. När jordkabeln kopplas in stramas ljudbilden till och detaljer får bättre fokus, basen blir mer potent och det känns som om ljudbilden blir djupare.

Som alltid med Audiovectors finare högtalare kan man uppgradera om man vill, exempelvis från en Signature till en Arreté.

Om man väljer Arreté-versionen får man samma typ av baselement som de andra i serien. Basmembranet har flätad kolfiber med ingjutna träfibrer och är monterat på en titanspole. Det spelar ihop med en Air Motion Transformer. Dr. Oscar Heils egen variant av banddiskant, med ett veckat mylar-membran som inte är helt olikt en dragspelsbälg.

Högtalarna förmedlar röster på ett enastående sätt, som påminde mig om en bra elektrostathögtalare. Men de klarade även mycket mer dynamisk och komplex musik. Till exempel ouvertyren från Puccinis La Bohème. Spelar man högt kan en del högtalare låta skarpa i toppen, och vissa kan ha svårt att hänga med basen när orkestern verkligen trycker till. Men inte de här. Med god hjälp av McIntosh-förstärkaren, naturligtvis. R1 Arreté visade gång på gång att de hade stålkontroll och älskade att spela högt. Inte så vanligt för så små högtalare.

Jakten på det perfekta

En del är villiga att gå längre än andra i jakten på det perfekta ljudet. I högtalarfacket är detta ett riktigt hantverk. Och med Kaya 90 har sydafrikanska – och brittiska – Vivid Audio gett sig själv en extra utmaning: att få en relativt liten golvhögtalare att bete sig som om den var nästan dubbelt så stor. Låt dig förresten inte luras av den kompakta utsidan, varje kabinett rymmer nämligen fullvuxna 90 liter.

Om du vill ha gåshud kan du spela Live-versionen av Susanne Sundførs Undercover från konserten på Barbican i London. Med Kaya 90 låter det så öppet, stort och naturtroget att jag inte alls saknar att ha varit där själv. För här får jag ändå hela konsertsalen förflyttad till testrummet, där klangen från piano breder ut sig med ett naturlig och bergfast fundament. Och med Susannes säregna röst, som är lika kraftfull som den är luftig. Där står hon, mitt i rummet, och blottar hela sin själ.

Den varmare ljudbilden med stråkarna i Luka Sulics tolkning av Vivaldis De fyra årstiderna skildras med både fyllighet och luftighet. Massor av luftighet. Och med en sådan kontroll över såväl varje liten detalj som stora dynamiska utblåsningar att det helt enkelt känns främmande. När har jag någonsin hört ljudet lika ofärgat och levande som detta? Det kan jag inte minnas.

Kaya 90 är mitt första möte med Vivid Audio. Jag måste erkänna att jag ofta är lite fördomsfull mot tillverkare av högtalare i halvmiljonklassen. Men när jag hörde de här för 280 000 kronor så kom aha-upplevelserna så på rad att jag blev påmind om att det helt enkelt kostar att hosta upp de allra bästa lösningarna.

Kaya 90 är en högtalare som är rena rama diamanten. Tyvärr kostar den för mycket för att de allra flesta ens ska kunna drömma om att köpa ett par. Men för pengarna får man en av de mest dynamiska, rentspelande och holografiskt korrekta högtalarna på marknaden.

Drömma kan man alltid.