Egentligen borde det inte vara möjligt, men Sony har lyckats med a1. Den enda kameran som kombinerar extrem bildhastighet med en högupplöst bildsensor.

Det är nämligen ingen av konkurrenterna som kan matcha Sony-kamerans kombination av en 50 Mp staplad och bakgrundsbelyst bildsensor (stacked BSI-CMOS) i fullformat, med 30 eller 20 bilder/s i hastighet. För att inte tala om 8K/30p- eller 4K/120p-video.

Tämligen häftiga specifikationer, alltså. Men det finns mer: En stor 9,44 Mp-sökare utan blackout i bildserier, upp till 1/400 sekunds blixtsynkronisering och pixelförskjutning som kan ge upp till 200 Mp-bildfiler.

Sony är kända för att ha den häftigaste autofokusen. Konkurrenterna håller kanske på att hinna ikapp dem, men a1 visar att Sonys Real Time Tracking med 759 fokuspunkter fortfarande är snäppet bättre när det gäller att spåra motivet.

Sony-kamerans autofokus är tillräckligt känslig i svagt ljus, med ett FE 50mm f1.2-objektiv påmonterat hittade den skärpan lekande lätt i ljuset från ett ensamt stearinljus och ingenting annat.

Videokvaliteten är i klass med EOS R5 med 8K, vilket är samma sak som enastående detaljrikedom, men Canon-kamerans översampling av 8K till 4K ser ut att vara lite skarpare än Sony-kamerans. Skillnaderna är inte stora. Om man jämför ren 4K mellan Sony a1, a7s III och EOS R5 så har Sony-kamerorna en liten fördel i detaljskärpan.

Men jämfört med de tre sportkamerorna Sony a9 II, Canon EOS 1DX III och Nikon D6, är upplösningen och dynamikomfånget synligt bättre i a1. Brusmängden är i klass med a7r IV och EOS R5, alltså rent och snyggt upp till ISO 6400 ISO, med marginellt kornbrus. Man kan dra en hel del i kurvorna för bilderna från en a1 utan att mängden brus blir störande, men man har inte lika mycket att gå på som med Sony a7r IV.

Sony a1 är en kamera som passar lika bra på en racingbana som i studio eller på bröllop. Det är också en av väldigt få kameror som är lika bra på landskap som fågelfoto.