Foto & Video Hi-fi Hemmabio Högtalare Hörlurar TV

Vi utser

Årets bästa serier och filmer 2023-2024

Efter två års corona-boost försöker streamingtjänsterna att anpassa sig till en ny (strejkfri) marknadsvardag.

Av / 2023-10-30 - 12:02
Årets bästa serier och filmer 2023-2024

Under året som gått sedan vår förra årskavalkad har vi tillbringat nästan 800 (!) timmar framför storskärmen och filmduken för att kunna guida dig genom djungeln av alla serier och filmer. Ett utbud av nya serier och filmer som före och under covid-19 nästan verkade outtömligt – men som nu håller på att stramas åt rejält.

Pandemins glada dagar

Streamingtjänsterna längtar förmodligen tillbaka till det extraordinära pandemitillståndet med stängda biografer, kulturstopp, social distansering, hemmakontor och lockdown – eftersom samtliga tjänster upplevde en regelrätt abonnemangs-boom när människor världen över satt ”inlåsta” innanför hemmets fyra väggar.

Proportionellt mot abonnemangstillväxten växlade streamingjättarna (Disney+, Netflix, HBO Nordic, Prime Video, Viaplay och Apple TV+) upp egenproduktionen av innehåll och budgetdisciplinen var förhållandevis slapp.

Men som vi alla vet varar en pandemi (tack och lov) inte för evigt. Och sedan förra sommaren har streamingjättarna haft svårt att hålla abonnemangssiffrorna uppe, skurit rejält i budgetarna för innehållsproduktion och till och med lanserat nya reklambaserade abonnemangsformer.

Så sent som i mitten av augusti rapporterade Disney+ en nedgång med över 10 miljoner abonnenter under förra kvartalet samt blodröda siffror i bokslutet, varpå VD:n (Bob Iger) meddelade kraftiga kostnadsnedskärningar, lansering av reklambaserat abonnemang, blockering av lösenordsdelning och en rejäl höjning av månadskostnaden.

Netflix har redan vidtagit åtgärder efter den chockartade nedgången i antalet abonnenter under andra halvåret förra året och infört en extra avgift om du vill dela ditt abonnemang med utflyttade barn. Det går också att streama med reklamavbrott.

Sammanslagningar och fusioner

I september förra året (efter en sammanslagning mellan Comcast och Paramount) lanserades streamingtjänsten SkyShowtime i Norden.

SkyShowtime har bland annat filmer och serier från Paramount (till exempel Top Gun: Maverick) och Universal Pictures (Jurassic World Dominion).

Multikonstnären Taylor Sheridan jobbar exklusivt för Paramount Pictures, och så länge streamingtjänsten Paramount+ fanns här hemma så var det där man loggade in för att se Sheridans serier. Men efter fusionen finns även hans serier (Yellowstone, 1883, 1923, Mayor of Kingstown, Tulsa King, Special Ops: Lioness) på SkyShowtime.

En bitter konflikt har dock tagit död på flaggskeppsserien. Efter en långvarig fejd mellan Sheridan och Yellowstones obestridde stjärna, Kevin Costner, har serien lagts ner (efter säsong 5).

Men även Prime Videos Jezz Bezos insåg att det var dags att agera och tog (mitt under pandemin) en shoppingtur och kom hem med det traditionella filmbolaget MGM (007) i bagaget. Samtidigt hade han råd att producera den dyraste serien genom tiderna: Sagan om ringen: Maktens ringar.

Efter fusionen mellan Warner Media och Discovery förra året har det stormat kring streamingtjänsten HBO Max (tidigare HBO Nordic i Norden). Den nya ledningen har svingat yxan, skurit ner på innehållsbudgetarna och lagt ner populära serier undan för undan. Batgirl, Snowpiercer, Beforeigners, Westworld, Raised by Wolves och Perry Mason har kastats på historiens soptipp.

Samtidigt har all produktion av lokala nordiska serier lagts ned. Och till råga på allt har de nordiska serier som redan producerats (till exempel Beforeigners, Lust, Welcome to Utmark, Kamikaze och Björnstad) plockats bort från streamingtjänsten och sålts till konkurrenten SkyShowtime.

Nu byter snart den amerikanska streamingtjänsten namn (och fokus) ännu en gång. Discovery+ slås ihop med HBO Max – och den nya avkomman kommer helt enkelt att heta MAX. Hur mycket av namnet som hamnar i utbudet vet vi inte, vi är ju som vanligt mest intresserade av innehållet …

Historisk strejk och rädslan för artificiell intelligens

Utan jämförelser i övrigt så är det inte bara Ukraina och Gazaremsan som härjas av konflikter.

I början av maj gick majoriteten av manusförfattarna i Hollywood ut i en av de mest omfattande strejkerna i film- och serieindustrins historia.

Strejken bland medlemmarna i Writers Guild of America förblev låst fram till slutet av september, med en oförsonlig ton mellan parterna.

I mitten av juli eskalerade konflikten till nya höjder när samtliga 160 000 medlemmar i fackföreningen Sag-Aftra gick ut i den största skådespelarstrejken i Hollywood sedan 1960. Manusförfattarna har återgått till arbetet, men skådespelarna strejkar fortfarande.

Detta har lett till att en lång rad Hollywoodproduktioner, inklusive streamingfilmer och -serier, antingen skjutits upp eller ställts in helt och hållet.

Manusförfattarna krävde bättre betalt och garantier för att AI (med program som ChatGPT) inte tar över en stor del av deras arbete.

Skådespelarna kräver i första hand en betydande löneökning för att ”kompensera” för den stora prisökningen, samt en ökad andel av streamingintäkterna, men lika viktigt är att de också kräver garantier för att AI inte kommer och tar deras jobb.

 Färre men bättre titlar?

Under en vanlig månad 2021 släppte de 6-7 största streamingtjänsterna upp till 250–300 titlar. Allt från helt nya serier och filmer till arkivmaterial och nya avsnitt av befintliga serier – och allt till ett imponerande lågt pris för tittarna jämfört med att köpa en fysisk Blu-ray-skiva eller biobiljett.

Nu höjer streamingtjänsterna månadspriset samtidigt som de skär ner på innehållet. Med det sagt så fanns (finns) det mycket algoritm-styrt, massproducerat skräp där ute! Med kostnadsbesparingar och hårdare budgetdisciplin kan de innehållsansvariga (förhoppningsvis) fokusera mer på guld i framtiden, till exempel med serier som Guillermo del Toro’s Pinocchio, Oppenheimer, The Banshees of Inisherin, The Bear, The Diplomat, Mayor of Kingstown, 1923, The Last of Us, Tom Clancy’s Jack Ryan, Pørni, The English och Pokerface – för att nämna några av förra årets serie- och filmhöjdpunkter.

Under tiden kommer streamingmarknaden att fortsätta konsolideras – det finns fortfarande för många aktörer där ute för att alla ska kunna överleva.

PS! Du kan läsa mer om förra årets recensioner – och tusentals fler – på vår hemsida. Gott nytt serie- och filmår!

Nominerade till Årets bästa serier och filmer

Läs hela artikeln med LB+

70%

Black Week erbjudande

70% På LB+ Total i 12 månader! (Spara 1 665 kr)

LB+ Total månad / 185 kr

Full tillgång till allt innehåll i 1 månad

LB+ Total 12 månader / 156 kr

Full tillgång till allt innehåll på Ljud & Bild och L&B Home i 12 månader

55.50 kr / mån
185 kr / för 1 månad
154 kr / mån
Med ett abonnemang får du även:
  • Tillgång till mer än 7500 produkttester!
  • Stora rabatter hos våra samarbetspartner i LB+ Fördelsklubb
  • Nyhetsbrev med senaste nyheterna varje vecka
  • L&B TechCast – en podd med L&B
  • Inaktiverade annonser
Vi har ingen bindningstid, avbryt när du vill.
Annons

Vinnare av Årets bästa serier och filmer 2023-2024

Årets bästa film

Oppenheimer

Oppenheimer som Prometheus

Christopher Nolans tre timmar långa drama om atombombens fader, Robert Oppenheimer, är ett överraskande politiskt tidsdokument som utvecklas till en av den visionäre regissörens bästa filmer.

”How can I save my little boy / From Oppenheimer’s deadly toy?” sjöng Sting i låten ”Russians”. Man kan inte skilja massförstörelsevapen som atom- och vätebomber från dystopiska scenarier som världens undergång, atomvinter och rädslan för att hela mänskligheten ska utplånas. Det gör inte Christopher Nolan heller i sin storslagna långfilm om mannen som ledde Manhattan-projektet och skapade de första atombomberna: Robert Oppenheimer. Porträtterad av Cillian Murphy, som aldrig sett bättre ut än här.

Redan i början av karriären som fysiker stod det klart för alla omkring honom att Oppenheimer var en lysande vetenskapsman. Till och med Einstein och Niels Bohr (Kenneth Branagh) beundrade honom.

Trots sina vänstertendenser ansåg alla Oppenheimer vara det självklara valet för ledarposten för Manhattanprojektet. Men vad som står klart för eftervärlden stod inte klart i en tid då kommunistisk skrämselpropaganda och McCarthyism var på frammarsch, och det är faktiskt dessa inflammerade, politiska omständigheter som Nolans storfilm något överraskande främst kretsar kring. Tror man att den här filmen mest handlar om själva Manhattanprojektet och de vetenskapshistoriska omständigheterna kring tillkomsten av atombomberna, får man tänka om. Det är en film som på ett ambitiöst sätt kommer att utgöra en fullständig, biografisk skildring av Oppenheimer som person, och vad hans attityder och moral egentligen var – något som historiker länge diskuterat – och inte minst hur hans samtid påverkade hans offentliga rykte och arv. Filmen handlar om frågan: vilken moralisk integritet och karaktär hade mannen som skapade atombomberna?

Och filmen hittar också, eller föreslår, ett svar. Ett svar som verkar realistiskt och övertygande, eftersom det – precis som filmen – är baserat på biografin ”American Prometheus: The Triumph and Tragedy of J. Robert Oppenheimer” av Martin Sherwin och Kai Bird. Som titeln antyder föreslår boken att Oppenheimer är en modern Prometheus som stal eld från gudarna och sedan straffades för det

Men han föddes några decennier för tidigt och blev offer för korruptionen och paranoian hos amerikanska politiker på 1940- och 50-talet, som fruktade att hans progressiva röst skulle få för mycket inflytande.

Att visa detta är en av Nolans största prestationer, och Oppenheimer är därmed en av regissörens viktigaste och klart bästa filmer: den får oss att känna historiens vingslag.

Detta understryks av svenske Ludwig Göranssons soundtrack, som gång på gång trycker fram en dånande bakgrundsmusik i förgrunden, så att de olika nyckelscenernas spänningskurvor pyrande leder till nästan överväldigande våldsamma crescendon. Helt enkelt imponerande effektivt – och en stort bidragande faktor till toppbetyget på 6 stjärnor.

Årets bästa TV-serie

The Bear, säsong 2

Extravagant men subtil dramaklassiker

Den andra säsongen av The Bear expanderar seriens universum och fördjupar sig i de subtilt förtjusande karaktärerna.

Vi tar av oss hatten för vad serieskapare Christopher Storer har åstadkommit med denna underfundiga lilla berättelse om den brokiga skaran som driver ett av Chicagos mest kaotiska, bästa och mest välkända sandwich-hak.

I den första säsongen fick vi lära känna den energiska familjen Berzatto, där äldste brodern Michael (Jon Bernthal) hade öppnat smörgåsrestaurangen The Original Beef of Chicagoland. En restaurang som definitivt inte gick med vinst och där hans förmögne farbror Jimmy (Oliver Platt) hjälpte till att täcka underskottet – och Michaels ständigt eskalerande drogkonsumtion.

Det slutade med självmord – och in på banan kom lillebror Carmy (Jeremy Allen White), som hade en genuin kockutbildning och hade skolats på Michelin-restauranger i New York och på Noma i Köpenhamn. Men inte heller Carmy hade det så lätt och kämpade med inre demoner.

När vi återser gänget har ”The Beef” stängt för gott och Carmy och hans unga, entusiastiska skyddsling Sydney (Ayo Edebiri) jobbar med att öppna en kvalitetsrestaurang i de övergivna lokalerna. Sydney drömmer om att lyckas som mästerkock, medan Carmy längtar efter erkännande och respekt. Hindren på vägen är naturligtvis lika många som minorna i de ryskockuperade delarna av Ukraina.

Men ack, även om kärleken Claire ger Carmy några stunders frid på hemmaplan, rasar ”kriget” fortfarande på restaurangen som (kanske) ska öppna som ”The Bear”.

Men det är inte kaoset och konflikten i köket som är i fokus den här säsongen, inte heller den omfattande ombyggnationen. De är bara en kuliss och en metafor för den mänskliga förvandling som serieskaparen Christopher Storer vecklar ut framför oss.

Förutom en nästan oöverträffad karaktärsutveckling ger han oss en fullständigt absurd djupdykning i Berzatto-syskonens problematiska och dunkla familjebakgrund, och det är inte precis något lätt bagage de bär på.

De flesta avsnitten är ungefär en halvtimme långa, men i avsnitt 6 ger Storer oss en djupdykning i traumatiserad förödmjukelse och skam på gott och väl över en timme. Där får vi äntligen lära känna mater familias, Donna Berzatto (Jamie Lee Curtis).

Det är ett ovanligt varmt porträtt Storer målar upp av det brokiga köksgänget – som trots sina uppenbara olikheter och infekterade konflikter faktiskt bryr sig om varandra.

The Bear har en nästan perfekt balans mellan mellanmänskligt drama, befriande humor och kaotisk spänning.

De flesta serier går i samma fotspår säsong efter säsong, men The Bear lyckas förnya sig, samtidigt som den behåller programmets unika smak. Den exklusiva ”smakmenyn” toppas av utmärkt skådespeleri och måttfullt, närgående foto och klippning. 6 stjärnor för en serie som tillfredsställer både intellektet och aptiten – och en solklar vinnare av Årets bästa serie.

 

Ljud & Bild