MacBook Pro väljs av användare som behöver en stark maskin för krävande uppgifter som bild- och videoredigering i Adobes Creative Collection, Capture One eller Final Cut Pro X, och mycket annat. Till exempel musik, forskning, 3D-rendering – kort sagt: processor- och grafikintensiva uppgifter.

De nya Pro-modellerna finns i så många versioner att det kan vara svårt att välja. Något förenklat kan man dela in modellerna i tre grupper: instegsmodellerna med 13-tums skärm, som har en fyrkärnig 1,4 GHz Intel-processor från 2018, 13-tummarna med de nya 10:e generationens fyrkärniga 2,0 och 2,3 GHz-processorer samt de större 16-tummarna som kan konfigureras med sex- eller åttakärniga processorer.

Årets 13-tummare har mycket snabbare minne än tidigare årgångar. Snabbare än 16-tummarens 2666 MHz också. Hastigheten är 3733 MHz för 2020-modellen, att jämföras med 2133 MHz för 2018-modellen.

Om man tittar noggrant i Apple-konfiguratorn innan man beställer så ser man snabbt att det finns en sweet spot bland Pro-modellerna.

Det är versionen med en fyrkärnig 2, 0 GHz Intel Core i5-processor, med 16 GB minne och 512 GB SSD-lagring. Vill man betala för lite högre prestanda så kan man maxa med en lite snabbare fyrkärnig 2,3 GHz i7-processor, 32 GB minne och hela 4 TB SSD-lagring.

Den färskaste versionen av Apples MacBook Pro i 13-tumsversion är en besvikelse när det gäller grafikprestanda. Och den hade gott kunnat få en 4K-skärm. Det skulle ha varit snäppet mer ”Pro”, tycker vi. Men även om man väljer en av de två dyraste varianterna så får de flesta som behöver en kraftfull bärbar Mac mycket prestanda för pengarna.

Skärmen må vara gammal, men den är fortfarande bättre än mycket annat där ute för foto- och videoredigering, och byggkvaliteten går det inte att klaga på. Behöver man högre grafikprestanda kan man alltid välja 16-tummaren som inte kostar så mycket mer.

Asus ROG Zephyrus G14 är det senaste exemplet på speldatorer som vänder sig till en vuxen, stilmedveten publik. En publik som vill ha med sig speldatorernas extrema kraft till jobbet. Och som inte är rädda för att betala för kalaset.

En 14-tums laptop i ett magnesiumskal som bara väger 1,6 kg. Även om den inte är lika knivskarp och kilformad som renodlade ulltrabook-datorer så liknar den inte på ytan något som skulle kunna husera gaming-muskler.

Allt blinkande RGB-ljus som brukar vara typiska för speldatorer saknas. Men det betyder inte att Zephyrus G14 är helt oansenlig. Dess mycket speciella cafétrick heter ”AniMe Matrix” och är en pixeldisplay som är inbyggd i locket (på några av modellerna). Sammanlagt 1215 vita lysdioder, anordnade i ett rutnät som täcker halva locket, kan visa grafik och animationer. Det är fullständigt befriat från alla former av praktisk nytta – men det ser coolt ut!

Asus ROG Zephyrus G14 GA401 är den mest bärbara speldatorn vi har testat hittills här på Ljud & Bild. Även om den inte är stor så har den prestanda som med lätthet kan mäta sig med större och dubbelt så tunga maskiner. Bara det är en bedrift. Men vad som är extra imponerande är att Asus har lyckats hålla priset nere på en nivå där man inte behöver vara professionell spelare för att motivera förvärvet. Vi förutspår faktiskt att det här fina lilla muskelknippet kommer att hitta ner i väskan hos många som inte alls köper den för spelens skull, utan för att använda den för tungt grafiskt arbete. Och där kan den visa sig vara något av ett columbi ägg.

Cloud Orbit S är HyperX dyraste headset för spel hittills. Det är annorlunda på en annan punkt också. Allt innanmäte är nämligen levererat av Audeze. I själva verket är Cloud Orbit S en Mobius i förklädnad – fast till ett behagligare pris.

I stället för konventionella dynamiska element, som egentligen är vanliga högtalarelement i miniatyrversion, används så kallade planmagnetiska element där talspolen ligger ingjuten som trådar i hela membranytan, som är spänd framför en magnet. Det ger en återgivning som kommer nära elektrostathögtalare.

En annan funktion är surroundtekniken Waves NX, som inte bara ger virtuellt 7.1-surroundljud utan också placerar ljudet på en fast punkt framför lyssnaren. Så att stereobilden stannar kvar även om man vrider på huvudet!

Med det i åtanke är det inte konstigt att ljudet mer än bara påminner om det i Audeze Mobius. Samma precision när det gäller de små detaljerna. Samma öppenhet och lätthet. Och samma kraft när de 10 cm ovala membranen spelar bas. Och samma förundran över att mina sinnen luras när ljudet kommer framifrån på skärmen, som om det spelas av högtalare.

Med kombinationen av Audezes planmagnetiska element, Waves NX surroundteknik och HyperX pris, är Cloud Orbit S en vinnare som är omöjlig att slå. Även om alla headset i testet har bra ljud – vissa till och med riktigt bra – är det ingen som kommer upp på den här nivån. Och det artificiella stereoperspektivet från Waves NX är verkligen väldigt meningsfullt för spel, eftersom det betyder att ljudbilden alltid stämmer med vad som visas på skärmen.