Bästa bärbara för pengarna

Marshall Middleton är en betydligt mer potent högtalare än den fickvänliga Willen. Den är inte större än JBL Charge 5 Wi-Fi, men spelar långt över sin viktklass. Designen är omisskännligt Marshall, även denna liknar en gitarrförstärkare. Den kan också stackas – staplas – på samma sätt som gitarrförstärkare du garanterat har sett på konsert.

Kraftpaket

På papperet kan det verka som bortkastade pengar att betala mer för Marshall Middleton än JBL Charge 5 Wi-Fi. De är ungefär lika stora och har flera element plus två passiva basar, men ändå kostar Middleton mer. Och då har den inte ens wifi. Vad den däremot har är väldigt bra ljud. Jämfört med de flesta, inte bara Charge 5 Wi-Fi, är den ett litet kraftpaket.

Ljudet

Basen är tightare, djupare och bättre definierad än med Charge 5 Wi-Fi och andra högtalare i samma klass. Här finns det gott om tryck för större fester och även om det inte fyller en 100 kvadratmeter stor terrass med ljud så åstadkommer den ett övertygande ljudtryck utomhus. PNAU och Khalids The Hard Way låter tuffare, mer rytmisk och det finns fler nyanser i ljudbilden. Everything But the Girls återges med mer ljud och djup.

Inomhus har den mer än tillräckligt med kraft för att lyfta stämningen. Då märker man kanske också stereoeffekten, åtminstone om man har högtalaren precis framför sig. Det är inte lika påtagligt utomhus, men där har Marshall Middleton andra värdefulla egenskaper som kan motivera priset.

Skyhög partyfaktor

JBL Boombox 3 Wi-Fi tillhör den nya generationen bärbara högtalare från JBL. Precis som den mycket mindre Charge 5 Wi-Fi kombinerar den Bluetooth med Wi-Fi 6. Vilket även här innebär att högtalaren stöder AirPlay 2, Chromecast och har stöd för Alexa multiroom. Den spelar också upp högupplösta 24 bit/96 kHz-ljudfiler över hemnätverket.

Dolby Atmos

Men den kan också något som få andra högtalare kan. JBL-högtalaren har stöd för Dolby Atmos och det aktiverar man i JBL One-appen som även kan styra högtalaren och där man även kan göra enkla ljudinställningar som att justera bas, mellanregister och diskant.

Partyfaktor

I wifi-versionen av Boombox 3 har JBL även förbättrat ljudet med bättre element och en ljudbild som är öppnare, mer förfinad och rikare på klangfärger och nyanser. Det kombinerar JBL Boombox 3 Wi-Fi med en veritabel lavin av ljud, som enkelt fyller vår 100 kvadratmeter stora terrass med fett och engagerande ljud.

Den spelar betydligt högre än Charge 5 Wi-Fi och är en match för den större Sony SRS-XV800. Men mycket mer bärbar. Om du har blivit utsedd att ta med dig ljudet till stranden, båten, parken eller sommarstugan så är det en Boombox 3 Wi-Fi du ska ha med dig. Då kan du förvåna festdeltagarna med en sugande bas i PNAU och Khalids The Hard Way, som kommer att få även de halta att kasta kryckorna. Om man inte dansar till det, eller Everything But the Girls Nothing Left To Lose, är det inte JBL-högtalarens fel.

Emilie Niclas härliga Easy är inspelad i Dolby Atmos och det är få andra högtalare so m kommer i närheten av att skapa samma ljudbild som Boombox 3 Wi-Fi. Sångrösten svävar ovanför högtalaren medan musiken breder ut sig i en större ljudbild än man skulle kunna tro var möjlig från en så kompakt högtalare.

Fulländad bärbar från Bang & Olufsen

Om du ska unna dig en bärbar högtalare, varför inte göra det ordentligt? Bang & Olufsen Beosound A5 är inte som någon annan. Varken utseendet, ljudet eller funktionerna.

B&O har utgått från den fantastiska Beolit 20. Redan där har du en högtalare som kostar långt över genomsnittet. Och Beosound A5 kostar nästan dubbelt så mycket som den. För de pengarna får du all expertis från premiumtillverkaren, förpackad i det kanske snyggaste skalet vi har skådat.

Beosound A5

Beosound A5 är gjord i samarbete med den dansk-italienska designduon GamFratesi och har haft som mål att kombinera skandinavisk estetik med en mer sydländsk designsignatur. Och högtalaren är gjord för att hålla. Det innebär att den har utbytbara delar, allt från batteriet och varje enskilt högtalarelement till bärhandtaget och grillen. A5 använder både Bluetooth och Wi-Fi, och kan ladda mobilen trådlöst på toppen.

Klart och potent ljud

Både ljusa och mörka sångröster framträder väldigt tydligt och ljudbilden är större än vad vi är vana vid från bärbara högtalare. Basregistret maskerar inte röster i mellanregistret och det är väldigt bra kontroll över slagverk. Basen är fyllig utan att vara överväldigande. Högtalaren har nämligen inbyggda mikrofoner som anpassar basåtergivningen efter rummet den står i.

Slutsats

Visst kostar Bang & Olufsen Beosound A5. Men för pengarna får man ett konstverk, med bärhandtag i äkta ek och flätad grill av pappersfiber. Utbytbara delar gör att högtalaren håller länge och jag vågar påstå att designen är tidlös.

Ljudet är också i en klass för sig jämfört med andra bärbara högtalare som jag har hört. Det är tillräckligt kraftfullt för att man ska kunna vräka på, det finns riktigt bra dynamik och tonkvaliteten är så bra att du glömmer att det är en bärbar högtalare.

Som en bärbar högtalare har Bang & Olufsen hittat guld med Beosound A5. Ja, bortsett från att man kan få lite ont i axeln …

Långt ifrån någon vanlig högtalare

Focus 30 är mellanmodellen i en serie som även består av en större, trevägs golvare som heter Focus 50 samt en kompakt tvåvägsmodell som heter Focus 10. Alla tre är byggda med exakt samma teknik på insidan. Förstärkarmodulerna i klass D har utvecklats till Focus-serien av Pascal i Danmark. Högtalarelementen är Dynaudios egna. Bas- och mellanregister har MSP-membranen vi känner igen från andra Dynaudio-högtalare och det nya Cerotar diskantelementet har Dynaudios Hexis-diffusor bakom det 28 mm stora membranet. Som drivs av en 110-watts klass D-modul, medan de andra två elementen får 280 watt effekt vardera.

Dirac-rumskorrektion

Med Dirac Live installerat på den bärbara datorn, eller på en iPad, iPhone eller en Android-enhet, kan man kalibrera ljudet i rummet som högtalarna står i. Enkelt uttryckt betyder det att man kan mäta responsen i rummet, antingen i hela frekvensregistret eller i en begränsad del av det. Till exempel basen, om man har problem med basresponsen i rummet.

Ljudet

Basen från bastrumman i Roheys Tell Me går avgrundsdjupt i vårt testrum. När jag höjer volymen händer inget med kontrollen i basregistret. Den är fullständig, högtalarna levererar bas med en auktoritet som vida överträffar storleken på både högtalarna och baselementen. Jag har knappt hört på maken.

Slutsats

Jämfört med KEF LS 60 Wireless är de mindre Dynaudio-högtalarna minst lika bra på ljudåtergivning. Men de spelar och låter annorlunda. De engelska högtalarna ger musiken mer värme och en fylligare klang – speciellt i mellanregistret – medan de små danska träfanerade låter neutralare, öppnare och något bättre fokuserade. Speciellt i de lägre oktaverna. Att välja mellan de båda blir en smaksak, både vad gäller design och ljudkvalitet, men det råder ingen tvekan om att Dynaudio Focus 30 är fullständigt fulländad som trådlös högtalare. Den behöver inte Dirac Live-rumskorrektion, men möjligheten gör den extra intressant för alla som vill ha bättre ljud men har ett rum som kan utmana ljudkvaliteten i så kostsamma högtalare. Med Dirac Live och ett par Focus-högtalare blir det ännu enklare att få optimalt ljud hemma.

Rockar sockorna av dig

Glöm att Prodigy är PMC:s budgethögtalare. Glöm att de är små och bara tvåvägs. Glöm att de ser ut som något lillgrabben har snickrat ihop i slöjden. Glöm allt du har trott om små budgethögtalare

Den nya Prodigy-serien består hittills av två modeller. Stativhögtalaren Prodigy1 och den golvstående Prodigy5. Båda är tvåvägshögtalare, men med PMC:s egen transmissionslinje, som kallas för ATL: Advanced Transmission Line.

Det är en lång kanal som är ”vikt” på insidan av högtalarna och som sträcker ut högtalarnas förmåga att spela djupbas med en övertygelse som överstiger högtalarnas storlek. PMC använder ATL-principen i alla sina högtalare, även de minsta som behöver det mest.

Eftersom högtalarna inte har någon basreflexport på baksidan går det att placera dem nära bakväggen. PMC hävdar att spridningsvinkeln är så bred som 80 grader horisontellt och att man därför inte behöver vinkla in högtalarna. Min erfarenhet är att det hjälper fokus att ändå vinkla in dem en aning. Speciellt om man sitter nära.

Ljudet

Trummorna i Sades Soldier of Love smäller ut så högt att det susar i öronen. Men återges med stålkontroll och en övertygande snärt som smäller ut i rummet. Utan att det låter förvrängt eller hårt. Vanliga basportar brukar ofta blåsa besvärat när man spelar högt, men Laminair-portarna är helt tysta. Håll örat intill så hör du bara basfrekvenser, inget blåsljud eller vindbrus, inga resonanser.

Slutsats

De små PMC Prodigy5 är bland de minsta golvhögtalarna vi har testat. De låter bara inte så. Det finns få högtalare i den här klassen som spelar lika kontrollerat, fokuserat och dynamiskt som de här. Ingen spelar djupbas med samma övertygelse. Samtidigt är de så raffinerade och balanserade att de kan spela vad som helst. Den svarta finishen vinner knappast några designpriser, men ljudet är värt en blankpolerad pokal. Mycket bättre än så här blir det inte bland golvhögtalare i den här klassen.

Perfekt harmoni

Högtalarna är en modern version av NS-1000 och NS-2000, som när de kom på 70- och 80-talen var en sensation. På den tiden var det inte vanligt med japanska högtalare i samma prisklass som Bowers & Wilkins och KEFs dyraste högtalare. Det är det inte nu heller, men efter NS-5000 testade vi stativhögtalarna NS-3000 och blev minst sagt lika förvånade.

Diskant- och mellanregisterelementet har samma specialformade rör på baksidan som vi minns från testerna av NS-5000 och NS-3000. De fungerar som resonansabsorbenter och förhindrar samtidigt att elementen går i kompression när de belastas.

Ljudet

I Dybdahls It’s Always Been You är pianot lite mörkare och lite mer tillbakadraget än med Contour 30, men det klär Keith Jarretts Kölnkonsert perfekt. Den inspelningen har nämligen en ljusare klang, och här får den mer djup, speciellt i basen där Yamaha-högtalarna återger pianots lägre oktaver med mer fyllighet och djup.

Röster är för övrigt en disciplin där Yamaha-högtalarna är ovanligt behagliga att lyssna på. De påminner en del om KEFs R-serie med Meta och Uni-Q-elementet, som har bland det mest fokuserade och precisa mellanregistret den här klassen.

Slutsats

Golvhögtalarna Yamaha NS-2000A är föga förvånande utmärkta musikförmedlare. Det finns mer hårtslående högtalare där ute, och högtalare med ännu mer insikt, men i den här prisklassen är det få som låter lika harmoniskt och välbalanserat. Sonus faber och Dynaudio har högtalare med många kvaliteterna, men de kostar mer. Bowers & Wilkins och KEF har högtalare i samma klass som kostar mindre, men som inte spelar med samma auktoritet i djupbasen. Vårt råd är att man lyssnar innan man köper, och om det slutar med NS-2000A så upptäcker man så småningom att pengarna var väl använda. Detta är nämligen en häpnadsväckande bra högtalare, trots sin blygsamma framtoning i svart pianolack. Synd bara att det tar så lång tid innan de öppnar upp sig.

När drömmen blir verklighet

Kompromiss är inte ett ord som Raidho känner till. Den danska högtalartillverkaren tillverkar alla sina komponenter själva, hela vägen från element och delningsfilter ner till fötterna. Det gäller även deras nya högtalare, de otroligt läckra och slimmade Raidho X2t. Som är nästan lika smala som ett liggande CD-fodral och har ett kabinett som smalnar av bakåt för att förhindra stående ljudvågor på insidan.

Raidhos högtalare är fulla av exotiska material. De har talspolar av titan i stället för aluminium eller koppar, för att de givetvis inte ska påverkas av induktans, alltså magnetism.

Och helt egenutvecklade kvasi-banddiskanter, av liknande princip som elementen i planmagnetiska hörlurar.

Ljudet

Piano har en fantastisk klang som breder ut sig i rummet. Sångröster står i mitten med all sin luft och prakt. Allt är bara så vackert – och högtalarna gör också skam på alla fördomar om att så här kompakta krabater omöjligt kan ha tillräckligt med energi i basen.

Även om det helt klart finns högtalare med mer kraft har Raidho X2t en synnerligen elegant tonåtergivning i basregistret. Högtalarna understryker att även ett trumslag har en tonal struktur, och där varje kontrabaston upplevs som en oändlighet med fraktala strukturer och klangfärger.

Nerven i mellanregistret är Raidhos nästan ensamma om, det har en utsökt lättflytande värme.

Slutsats

Raidho X2t har kanske inte samma fysik som större högtalare, men bas saknar de inte. Visst, somliga kommer säkert att vilja ha något med mer slagkraftighet och sådant, fast då riskerar man att gå miste om väldigt mycket tonal magi. Det här är högtalarna som uppfyller drömmar och som förtjänar att användas. Har du ett par sådana här så har du högtalare för livet.

Extrem ljudkvalitet

DALI Kore är en helt extraordinär högtalare, som låter fantastiskt. Så enkelt kan det sägas.

Man förväntar sig givetvis att högtalare av den här storleken levererar en ljudbild som matchar, att de med lätthet når realistiska ljudtryck och att fysiska prestanda, speciellt i basen, naturligtvis är i en klass för sig. Så är det definitivt här.

Det är nog det första man lägger märke till när volymen skruvas upp, alltså hur oerhört oansträngt och lätt allting känns. Arild Andersens kontrabas har kanske aldrig återgivits så stadigt. Uttrycket ”som om musikerna står i rummet framför dig” har sällan varit mer korrekt.

Efter att ha knuffat runt högtalarna på hjul för att hitta den optimala placeringen i testrummet togs hjulen bort och de massiva spikarna sänktes ner i golvet. Det ”jordade” högtalarna, som levererade en magnifik ljudbild där kontrabasen fick två snäpp skarpare fokus och balansen med slagverket blev påtagligt bättre.

Ljudet

Kore levererar inte bara en mäktig ljudbild, de gör det med en naturlig lätthet, befriad från färgningar och betoningar. Pianoklang, till exempel. Bland det svåraste som finns att återge korrekt. Det saknas alltid något. Men inte här. Tvärtom. Det finns mer fyllighet i klangen, framför allt längst ned, och man kan höra hur Jan Gunnar Hoff jobbar med pedalerna på albumet Home, och inte minst hur pianot återges med kristallklar klang i en bred och djup ljudbild med kolsvart bakgrund. Med Hegel H30A är fokus knivskarpt. De högsta pianotonerna svävar viktlöst framför högtalarna och stråkar återges med kirurgisk precision.

Slutsats

De enorma DALI-högtalarna kan anklagas för att ha en enorm prislapp, och jag håller med om att det är mycket pengar. Men inte att de är dyra. Alternativen i den här prisklassen är inte många, även om de är väldigt bra. Det som främst talar för ett par DALI Kore är hur gudomlig musiken låter, oavsett om man spelar högt eller lågt – men när man spelar högt får man ännu mer av det som finns i inspelningen. Utan att det någonsin låter skevt eller illa.

Man kan alltid önska sig mer. Lite luftigare diskant, ännu djupare bas – eller en annan färg på kabinettet, för den delen. Men man kan knappast hitta en mer homogen, balanserad, öppen, transparent och detaljerad högtalare än DALI Kore.

Ännu mer enastående

Stativhögtalaren 705 är uppgraderad till sin tredje version. Den mest uppenbara förändringen från den ursprungliga 705 är frontplattan. Den har nu blivit böjd, där den tidigare var platt. En krökt front orsakar mindre diffraktion, det vill säga ljudvågor som färdas i olika riktningar längs frontplattan och krockar med varandra på väg ut mot kanten. Detta skapar både utsläckningar och förstärkningar av olika frekvenser, och orsakar ojämnheter i återgivningen.

Det igenkännliga Nautilus-diskanthuset ovanpå kabinettet har förlängts sedan sist och är fräst i ett stycke. Det är också mer effektivt frånkopplat från högtalarkabinettet, allt för att minimera förvrängning ytterligare. Mellanbasen sitter i en ny, akustiskt död aluminiumkapsel, som sticker ut från kabinettet och får högtalaren mer än någonsin att påminna om sin dyrare släkting 805.

Så låter Bowers & Wilkins 705 S3

705 S2 Signature var eminent på alla områden utom djupbas, men S3 tar ljudet ett snäpp närmare perfektion – utan att tappa hjärtat på vägen.

Ljudbilden är storslagen, det är nästan svårt att tro att stereobilden skapas av bara två högtalare. Då pratar vi inte i första hand om fysik och kontroll, utan holografi. Diskanten är så distinkt och oförvrängd, och en kör och orkester svävar som ett hologram i luften.

Bastonerna är fantastiska, med lager efter lager av klang i en komplex ljudbild. Men utan någon ”partypuckel”, och eftersom högtalarna rullar av redan vid 50 Hz finns det bättre alternativ för den som vill ha en fet återgivning av rap och R&B.

Slutsats

Bowers & Wilkins har förnyat 700-serien ännu en gång och den största stativmodellen, 705 S3, är ett bevis på att det går att förbättra något som nästan var perfekt tidigare.