Bärbart kul

Marshalls minsta bärbara högtalare slinker lätt ner i jackfickan och väger så lite att den inte tynger i väskan eller ryggsäcken. Att den dessutom inte heller är lika anemiskt som små högtalare brukar vara är väldigt uppskattat.

Den lilla Willen-högtalaren har måtten 10 x 10 cm och är 4 cm tjock. Med en vikt på lite drygt 300 gram är den fjäderlätt jämfört med exempelvis JBL Charge 5. Trots detta har Marshall lyckats få plats med ett batteri som spelar musik i uppemot 15 timmar – och i hela 3 timmar efter bara 20 minuters laddning med USB-C-kontakten.

Man kan hjälpa basen på traven genom att lägga Willen ner. Då får man ett lite fylligare ljud, men den lilla högtalaren har ändå duglig bas. Åtminstone med tanke på storleken. Den spelar inte lika högt och tufft som en JBL Charge 5, men ljudtrycket är förvånansvärt bra. Ljudbilden är tillräckligt fokuserad och tydlig för att man också kan avnjuta jazz eller klassiskt, men faller man för frestelsen och skruvar upp ljudet till bristningsgränsen så spricker klarheten i ljudbilden.

Marshalls lilla Willen-högtalare är ett kompakt resesällskap som är så liten och lätt att den alltid kan hänga med. Som terrasshögtalare eller i parken, båten eller på resa är den nästan perfekt. Batteritiden är tillräckligt lång och högtalaren är dessutom robust och vattentät så att den tål väder och vind. Men det bästa med Willen är att den faktiskt låter bättre än man förväntar sig. Ljudtrycket går inte att jämförbara med större Bluetooth-högtalare och man märker att det finns gränser för basen. Vilket för övrigt appen inte kan göra något vettigt åt. Men med tanke på storleken och inte minst priset måste vi erkänna att Marshall Willen är ett kanonköp.

Fin balans

Sony har använt utrymmet på bästa sätt med fyrkantiga mellanregisterbasar i stället för runda eller ovala, för att utnyttja ytan maximalt. I varje ände av högtalaren sitter en passiv slavbas, som utökar den effektiva innervolymen. Varje slavbas är omgiven av en ljusring för att sprida lite extra liv.

Rena diskanter

Två dedikerade diskantelement, ett på varje sida om de två fyrkantiga högtalarelementen, sitter väl dolda under det impregnerade högtalarskyddet. Med separata diskanter är det lättare att skapa luftiga övertoner utan att höja förvrängningen eller sänka dynamiken – och med tanke på att högtalaren är vattentät och dammtät (IP67) är detta extra viktigt för att inte övertonerna ska drunkna.

Bärhandtaget är elegant infällt i högtalaren när det inte används och fås ut enkelt genom att man stoppar in tummen. Då glider det ut lite åt sidan och sitter inte helt centrerat. Designmässigt snyggt, fast kanske inte helt idealiskt att hänga på styret.

100 högtalare

Om du tycker att det är lite ont om krut i en enda högtalare så kan du koppla ihop flera stycken. Antingen två i stereo, eller många som spelar i tandem (partyläge). Faktum är att du ska kunna ansluta upp till 100 högtalare trådlöst med Bluetooth – det hade varit väldigt intressant att höra …

Så låter Sony SRS-XG300

Sony SRS-XG300 är en bärbar och piffig högtalare som låter dig ta med festen vart du än går. På stranden, i parken, när du tältar eller sitter i trädgården. Ljudet är förvånansvärt stort och fylligt, och efter lite justering fungerar det bra även med akustisk musik. Då får man bara höja mellanregistret lite.

När det gäller funktioner prickar högtalaren också rätt, inte minst genom att vara både vattentät och dammtät. Ett helt säkert köp i klassen.

Skrattretande bra bokhyllehögtalare

Platsbrist brukar betyda små högtalare med begränsat bas- och ljudtryck. De mest ivriga entusiasterna köper gärna en bra subwoofer för att minimera problemet, men det löser inte alltid hela ekvationen.

Åtminstone inte om högtalarna saknar dynamiska förmågor och börja smälta som en överhettad glödlampa när man skruvar upp volymen.

Går man upp pyttelite i storlek, till exempelvis JBL Synthesis 4309 eller Dynaudio Evoke 20, så bli allt genast mycket bättre, fast då måste man krossa båda spargrisarna eftersom de inte direkt hör hemma i budgetklassen.

Det gör inte JBL L52 Classic heller, men de kostar hälften så mycket och är lite mindre och lättare att få plats med. Receptet är detsamma som för de betydligt större och betydligt dyrare L82 Classic, en annan av våra kompakta favoriter, men här är baselementet markant mindre. Därför trodde jag att lilla L52 knappast skulle låta i närheten av lika tufft som L82.

Det finns kanske inte all världens transparens eller detaljrikedom jämfört med ett par Audiovector QR1, men L52 Classic har mer potent bas och är mer lekfulla och engagerande med rytmisk musik. JBL-högtalarna tål att jämföras med den dyrare referensen KEF LS50 Meta, som är ett bättre alternativ för de som har klassisk musik på spellistan och aldrig befattar sig med ”modern” rytmisk musik.

JBL L52 Classic är den perfekta högtalaren för alla som har ont om plats men vill ha en riktigt tuff högtalare som spelar den mesta musiken med engagemang och inlevelse. Den spelar med nästan samma energi och tryck som den mer än dubbelt så dyra L82 Classic, men är mycket enklare att placera. Den passar extra bra i små rum, på en hylla, men klarar sig utmärkt även i ett stort vardagsrum. Just där är egentligen det enda stället jag skulle rekommendera en subwoofer också, för annars står L52 Classic alldeles utmärkt på egna ben.

Skön elegans från stora bjässar

QR7 har två häftiga 8-tummare i basen och är byggd för att fylla stora rum med musik, men också för att skapa ett mer hejdundrande liv i en hemmabio.

QR7 har högre känslighet än någon annan högtalare i serien, och kan spela 90,5 dB med bara en enda watt. Det ska alltså inte vara några problem att koppla in en effektsvag rörförstärkare, även om min erfarenhet säger mig att stora golvhögtalare håller bättre kontroll när de drivs av kraftfulla transistorer.

I de dyrare R-serierna kan du köpa en billig version och uppgradera den senare med dyrare och bättre komponenter, men med QR är du låst. Här finns inga uppgraderingsalternativ. Därför är det bra att både QR3 och QR5 är väldigt fina högtalare från början, vilket ställer höga förväntningar på vad den större QR7 kan leverera. Och även om QR-serien inte går att uppgradera så är den gjord för att passa R-serien rent klangmässigt. Fast på ett billigare sätt.

Speciell diskant

QR7 har däremot en så kallad Air Motion Transformer, som är ett slags dragspelsformad banddiskant. Valet av material har hamnat på flygaluminium.

Framför diskanten finns ett gallernät som är belagt med roséguld, för att kontrollera spridningen av övertoner och dämpa hårda s-ljud och andra sibilanter. Därav namnet S-stop.

Diskantelementet har fått en neodymmagnet medan de övriga högtalarelementen hålls på plats av ferritkeramiska magneter. En dubbelkammare ska ge ett diskantregister med låg kompression.

Så låter QR7

Audiovector QR7 är ett imponerande stycke arbete av danska Audiovector. Här får man en välvuxen högtalare som låter lika precist som en liten, utan oönskade resonanser. Fast med energin från en stor golvhögtalare.

Ljudet är exceptionellt upplöst och distinkt, med så mycket luft du kan drömma om. Samtidigt är ljudbilden bergfast i de djupa bastonerna.

Jag har hört högtalare med mer tryck och ”roligare” mellanbas, fast då har de inte haft samma upplösning och luft som här. Saknar du energi i bastrumman kan mycket fixas med en fet förstärkare. Om du har de här högtalarna i anläggningen så har du all anledning att vara stolt.

Bästa trådlösa vi har hört

Golvhögtalaren LS60 Wireless uppfyller inte bara en önskan vi har haft länge: en golvstående version av LS50 Wireless. Nej, KEF har gått ännu längre och gjort en aktiv, trådlös och fantastiskt potent golvhögtalare, som mest påminner om en KEF Blade Light. Eller åtminstone en Reference 5 Light.

Den har fyra sidomonterade baselement, kombinerade med KEFs senaste koaxiala Uni-Q-element på framsidan. På insidan sitter en 500-watts klass D-förstärkarmodul som driver de fyra 13 cm stora baselementen som tillsammans har en yta motsvarande två 10-tummare.

Vrider man på den ena högtalaren hittar man alla anslutningarna för externa ljudkällor. Som digital koaxialingång, en optisk Toslink-ingång, Ethernet för trådbundet nätverk, USB-A för mobilladdning och service, samt RCA-ingång för analoga ljudkällor.

TV:n kopplas direkt till högtalaren med en HDMI eARC-ingång, sedan styr man ljudet med TV:ns fjärrkontroll som även sätter på högtalaren när man sätter på TV:n.

Basen i Sades ”Soldier of Love” dundrade ut i lyssningsrummet, perfekt kontrollerad och så fysisk att jag kände den i kroppen. Ljudbilden växte med volymen och sångrösten var fokuserad, distinkt, luftig och kristallklar, men med en klädsam antydan till värme. Ry Cooders gitarr i ”Get On Board”, med Taj Mahal, sköt ut i rummet som en pil, tydligt definierad och med en dynamisk bakgrund som fick gitarrtonerna att lysa mot en svart bakgrund helt utan förvrängning.

Trådlösa KEF LS 60 Wireless är kanske den bästa i sitt slag för under 100 000 kronor. Den passar kanske inte för de som har många signalkällor de vill koppla in, åtminstone inte för de som helst leker med rör och hornhögtalare. Men för alla de som kan tänka sig en enklare lösning i stereo, utan alla boxar och med en mer bekväm styrning, kan vi inte komma på någon bättre trådlös, golvstående och användarvänlig högtalare än denna. Även om den har en billig fjärrkontroll och vi hellre hade sett att högtalarna hade en ordentlig display som visade källval och volym i stället för en flerfärgad lysdiod.

Ny referens

805 D4 är en helt ny konstruktion, som trots likheterna med sin föregångare är en betydligt mer påkostad och raffinerad konstruktion. Låt oss börja med kabinettet. Som ända sedan B&W började med Matrix-kabinetten alltid varit en viktig faktor för prestanda.

På toppen sitter B&W:s 25 mm diskantelement, med ett membran av konstgjort framställd diamant. Den sitter i ett nytt och förlängt aluminiumrör – fräst i ett stycke – som enligt B&W ska ge en öppnare och luftigare diskantåtergivning. Röret, som är öppet i bakänden för att eliminera kompression och förvrängning, sitter lite lösare än tidigare på topplattan. Allt för att dämpa eventuella resonanser ännu bättre, enligt B&W.

Det enda 16,5 centimeter stora bas- och mellanregisterelementet i 805 D4 har B&W:s välkända Continuum-membran. Eftersom det är ett kombinerad bas- och mellanregister har det inte fått B&W:s uppgraderade biometriska fjädring bakom membranet. Den används bara i de renodlade mellanregisterelementen i 800 D4-serien.

Högtalarna har den ovanliga kombinationen av insikt och öppenhet som man letar efter i en studiomonitor, samtidigt som klangbalansen är varmare än neutral, och det är nästan chockerande att höra så mycket finkorniga detaljer och nyanser i musiken. Allra mest glädjande är att höra att diskanten har blivit så mycket luftigare och ännu bättre fokuserad än tidigare.

Det ger nämligen högtalarna en mycket mer tilltalande ljudbild.

Om Bowers & Wilkins nya 805 D4 är värda pengarna beror på i hur hög grad man värdesätter högtalarnas fina egenskaper. Det finns nämligen många golvhögtalare i samma prisklass som går djupare, spelar högre och har många av dess kvaliteter. Men om man har mindre plats för golvhögtalare – och en stor budget – vågar jag påstå att man inte hittar bättre ljud i stativhögtalare i den här prisklassen. De är inte bara bättre än sina föregångare, de sätter en standard för ljudkvalitet, byggkvalitet och spelglädje.

Musikmagi av högsta klass

803-modellen är den minsta och billigaste B&W-högtalaren med ett särskilt, droppformat kabinett till mellanregistret (Turbine Head), samt en diskantpipa ovanpå. Resten av kabinettkonstruktionen har också en droppform, sedd ovanifrån. Detta för att leda bort alla ljudvågor från varandra, och på så sätt minimera egenresonans.

I D4-versionen har mellanregisterkabinettet bättre frånkoppling från baskabinettet än tidigare, för att ge ett ännu renare ljud. Tillsammans med det 13 centimeter stora resonanseliminerande Continuum-elementet, som är upphängt i en så kallad Biomimetic Suspension som reducerar oönskade lufttrycksskillnader, utlovar Bowers & Wilkins ”den mest realistiska mellanregisteråtergivningen någonsin”.

Fjärde generationens diamant

2005 kom den första 800-serien med diamant som membranmaterial i diskantelementet. Tack vare egenskapen att vara superstyvt, men också extremt lätt, vilket möjliggör en mycket högre frekvensreproduktion utan att bryta upp i förvrängning. Ett perfekt material för en diskant, med andra ord!

D4-serien är den fjärde generationen av sådana membran, genom åren har både magnetsystemet och konstruktionen i övrigt fått viktiga uppgraderingar.

Baselementen i 803 D4 har, precis som de andra 800-högtalarna, membran av en ”sandwich”-kompositkonstruktion, med kolfiber utanpå ett styvt skummaterial.

Så låter 803 D4

Efter att ha hört Bowers & Wilkins flaggskepp 801 D4 bara några veckor tidigare fruktade jag att det skulle kännas som en riktig besvikelse med lillebror 803 D4. Men det är bara att glömma direkt, för upplevelsen av ljud och musik är i stort sett densamma. Man hör det särskilt på sångröster och akustiska instrument, där allting låter fokuserat och dynamiskt – och inte minst luftigt.

Basen slår inte riktigt lika hårt, men den släpps lös i högre grad än hos föregångaren 803 D3 och det kan bli väldigt brutalt när 803 D4 får tillräckligt med krut att vältra sig med. Tonerna är djupa och läckra och man får en känsla av att man lyssnar på en helt komplett högtalare. På alla sätt.

Priserna har gått upp med D4-serien, men det har ljudkvaliteten också. Mästerligt!

Pärleporten möter Tors hammare

Tiden var äntligen kommen för en förbättring av Blade One. Den kanske inte behövde det egentligen, eftersom den lät lika stort, brutalt och linjärt som något annat vi har hört, och har nästan hypnotiserat oss varje gång vi har gått in i ett rum på en mässa där den stått och spelat.

Men när en högtalarkonstruktör lär sig nya knep är det givetvis på sin plats att låta detta gynna toppmodellerna och det är precis vad som har hänt med båda högtalarna i Blade-serien.

Den viktigaste nyheten är ett helt nytt material på baksidan av diskantelementet. Ett meta-material, som är ett material med en mycket speciell cellstruktur som är skapad i ett laboratorium och som inte finns i naturen.

Akustiskt svart hål

KEF har upptäckt att i stället för att leta efter det naturliga materialet som gör det bästa jobbet med att kontrollera resonanser och ställa in dem till något som gläder öronen, har de kommit på en helt annan metod.

Metamaterial Absorption Technology – MAT – är en rund platta bakom Uni-Q-elementet, med ett speciellt labyrintmönster infräst i ena sidan

Enligt KEF fungerar MAT som ett akustiskt svart hål, som tar bort 99 procent av oönskade frekvenser i frekvensområdet 620 Hz – 40 kHz.

Så låter KEF Blade One Meta

Det här är en högtalare som är rena rama styrkedemonstrationen. De höga och djupa kabinetten ger volym, medan den smala frontbaffeln ger minimal diffraktion. Två basar på vardera sidan av kabinettet slår utåt parallellt och förhindrar ytterligare förvrängning. Men viktigast av allt är metamaterialet bakom diskanten, som tar bort alla resonanser från elementets baksida.

Resultatet är ett par högtalare som spelar klockrent, men samtidigt blixtrande ilsket när de ska. De dundrar verkligen loss och skakar om alla som vistas i rummet, om man vill det. En sällsynt blandning av rå PA-kraft och vackert hifi-ljud. Ingenting låter som Blade. Ingenting ser ut som Blade. Ingenting annat är Blade.

Klassisk – och helt förnyad

”Ikonisk” är ett missbrukat ord. Men när det gäller Bowers & Wilkins bordshögtalare Zeppelin är det fullt berättigat. Få högtalare är lika lätta att känna igen. Eller lika långlivade.

Den luftskeppsformade högtalaren gjorde sin debut 2007, då kunde den användas som en docka till Apple iPod Touch (som just har pensionerats efter 21 års trogen tjänst) och helt nya Apple iPhone. På den tiden bestod musiken av MP3-filer och anslutningen gjordes vanligtvis med kabel. Så det var lite av en revolution att man kunde parkera sin telefon i hållaren på högtalaren och bara spela.

I dag, 15 år senare, har dockning och kabel ersatts av AirPlay och Bluetooth. Och de hårt komprimerade MP3-filerna har ersatts av streamingtjänster som har miljontals låtar. Som går att få i CD-kvalitet eller ännu högre.

Men Bowers & Wilkins Zeppelin ser ut som den brukar. Trots att högtalaren har nått sin fjärde generation har den samma cigarrform. Det är bara foten som har sett olika ut på de olika generationerna. Och dockningsstationen är förstås ett minne blott. Den försvann redan i den tredje generationen.

Så låter Zeppelin

Bowers & Wilkins gör många fantastiska hifi-högtalare. Om du har tillräckligt med pengar och plats kan du komma hela vägen in i musikhimlen. Zeppelin siktar inte på riktigt så höga altituder, den är en bekvämlighetshögtalare som kan leverera bakgrundsunderhållning till 95 % av vardagen, när man inte sitter djupt koncentrerad i favoritfåtöljen och lyssnar efter musikens sista små detaljer. Men ändå vill ha ordentlig kvalitet.

Det levererar Zeppelin. Det är faktiskt riktigt imponerande hur gedigen ljudbild man kan få från en så liten högtalare. Stereobilden är av naturliga skäl begränsad till det 66 cm breda kabinettet. Men om man ställer Zeppelin på bordet framför sig får man ett riktigt fint perspektiv.

Oavsett om högtalaren på papperet når ner till 35 Hz så är den djupaste basen ganska så begränsad. Men ljudet är inte tunt eller spinkigt på något sätt. Framför allt mellanregistret är övertygande.

Finputsat vinnarrecept

Argon Audio Forte A5 MK2 är en liten stativ- eller bokhyllehögtalare. I specifikationerna kan man läsa att den har ett 5-tums bas/mellanregister-element.

Kabinettet har rundade kanter och elementen omges av ganska dekorativa metallringar. Så var det även med den ursprungliga Forte-serien, men förutom svart och vit färg finns högtalarna nu i valnötsfinish. ”Faneren” har naturligtvis aldrig varit i närheten av ett valnötsträd. Men det ser riktigt snyggt ut.

Argon Forte A5 MK2 är äkta aktiva högtalare, eftersom varje element har sin egen förstärkare och delningen görs elektroniskt i en DSP. Men för att spara pengar är all elektronik placerad i den vänstra högtalaren. Den högra är passiv och ansluts till den vänstra med en multikabel.

De förra Forte A4-högtalarna tog mig med storm. För de spelade på ett sätt som jag inte trodde var möjligt för de pengarna. Med den erfarenheten i bagaget hade jag inte förväntat mig att det kunde bli särskilt mycket bättre med Forte A5 MK2. Det kunde det!

Först och främst sträcker sig Argon Audio Forte A5 MK2 djupare i basen. Enligt specifikationerna ner till 40 Hz, vilket är hela 10 Hz djupare än Forte A4. Att de små skokartongerna kan gå så djupt i basen är ett (elektroniskt assisterat) mirakel. Och den extra räckvidden gör stor skillnad. Forte A5 kan precis få med den djupaste strängen på en elbas på full volym. Och så länge volymkontrollen hålls någorlunda stilla har A5 MK2 lika stor tyngd i musiken som de flesta fullvuxna golvhögtalare.

Argon Audio Forte A5 MK2 är en finputsning av ett redan lyckat recept. Ljudet kan man inte på något sätt klaga på, för högtalarna spelar med en precision som man får leta länge efter i prisklassen. I mitt mellanstora vardagsrum på 25 kvadratmeter var det ingen brist på tyngd. MK2-modellen har blivit en smula dyrare än sin föregångare, som fortfarande finns i butikshyllorna. Men tillägget av en HDMI-ingång samt uppgraderingen av Bluetooth till aptX HD är ett så stort plus att det mer än väl kompenserar för prisskillnaden.

Hemmabio på fullaste allvar

Seriösa hemmabioentusiaster är mer intresserade av prestanda, ljudtryck och ”bang for the buck” än de är av blankpolerade kabinett och dyr kosmetika. I biomörkret vill man inte ha något som blänker och drar uppmärksamheten bort från bilden, därför är det vanligt att man gömmer högtalarna bakom filmduken. Utseendet spelar alltså mindre roll än om högtalarna stod i ett vanligt, civiliserat vardagsrum.

Tanken bakom Hamrammr är att erbjuda ett välljudande och prisvärt alternativ till dyra highend-högtalare. De har därför valt att lägga mest pengar på bra högtalarelement och mindre på kabinett och utseende. En annan sak som varit viktig är att högtalarna ska vara lätta att driva. Känsligheten måste vara tillräckligt hög, och lasten tillräckligt enkel, för att få ett bra resultat med en bra surroundreceiver. Därför är känsligheten hela 95–98 dB med 1 watt, beroende på vilken modell du väljer.

För att hålla nere kostnaderna tillverkas kabinetten i Kina medan resten av komponenterna kommer från europeiska leverantörer. Och själva monteringen? Ja, den görs faktiskt lokalt hos AVshop i Oslo.

Så låter Hamrammr

Hamrammr Immersive är något så sällsynt som prisvärda, renodlade hemmabiohögtalare som har så hög ljudkvalitet att de klarar både film och musik på rak arm. Vill du ha en hemmabio som är rena rama krutdurken? Varsågod! Vill du ha finkänslig musik? Här är den.

Högtalarna är lätta att driva, så du behöver inte all världens förstärkare – men de växer med uppgiften och svarar med ljudkvalitet, så köp så bra elektronik du har råd med.

De finns i både 8- och 12-tumsversioner, vi rekommenderar klart 12 tum som frontar och center. Subwoofrarna är ett kapitel för sig. Köp gärna två, då har du mer än tillräckligt för att skaka om rummet.