Lysande vinylklang

Man skulle kanske kunna tro att det inte gick att revolutionera avspelningen av LP-skivor. Det är ju trots allt bara en mikroskopisk plog som dras fram genom fåror av vinyl – och sedan kommer det ljud ut högtalarna. Det är klart, en extra vass plog når djupare och kan ge bättre ljud och mindre knaster, men principen är densamma.

Utom när den inte är det.

Det finns de som försökt med laser och ljus förut, utan framgång. Men i Japan – var annars? – dammade nyligen ett gäng ingenjörer av en gammal Toshiba-uppfinning från 70-talet: en optisk pickup.

Resultatet är Digital Stream Corporation, förkortat till DS Audio, och uppfinningen är en modern version av Toshibas optiska pickup C-100P.

DS Audio DS-002 är inte billig, men den säljs med ett anpassat phono-steg, så den utgiften slipper man. Men det är ljudet som den magnetlösa konstruktionen ger ifrån sig som gör att den är värd varenda krona.

I ena änden av nålarmen sitter en nål med vass Shibata-slipning, i den andra används optisk avläsning i stället för rörliga magneter eller spolar. Det frigör massa, dämpar friktion och avlägsnar magnetiskt flöde. Avläsningen görs av en fotosensor som registrerar ljuset från en lysdiod.

Som bekant väger ljus ingenting och har inte heller någon friktion. Det ger mindre förvrängning, snabbare dynamik och bättre
spårningsegenskaper.

Det hörs. Det känns som om en gardin dras bort från musiken: röster, instrument och inspelningens atmosfär framträder extremt bra i ljudbilden. Basen är ultrastabil, stram som ett trumskinn, och det ger en ljudbild med chockerande stor klang. Ljudet från den optiska konstruktionen är inget annat än uppseendeväckande bra. Revolutionerande bra (LS)

<

>

(Foto: Tillverkare)

Att höra den är att tillbe den

Hegel H590 ersätter ingen annan förstärkare, utan lägger sig på alla sätt och vis en bra bit ovanför den hittills största integrerade H360. För det första är effekten specad till hela 2 x 301 watt i 8 ohm. På frågan om varför just 301 svarar chefskonstruktör Bent Holter: ”301 watt är ju faktiskt mer än 300 watt, som är effekten i flera andra stora integrerade förstärkare. Så då kan vi till exempel säga att H590 är mer kraftfull än Gryphon Diablo.”

Så då var den saken avgjord. Eller för att citera Nigel i Spinal Tap: ”Den här går till 11!”

H590 brottar ner vem som helst, och priset på 100 000 kronor är en bra bit mer än vad Hegel någonsin har tagit för en integrerad förstärkare. Det är faktiskt gott och väl mer än vad förstärkarkombinationen Hegel P20 och H20 kostar. Men det finns goda skäl till det.

Om vi tar den integrerade H360, som redan har en imponerande strömbank, så har H590 ökat antalet transistorer med 50 procent, från 8 till 12 per kanal (H20 har 10). Och själva nätdelen är dubbelt så stor. Allt för att ha ännu bättre kontroll över högtalarna. Dessutom har Hegel arbetat hårt med att eliminera brus och förvrängning, bland annat genom att ge förförstärkardelen en egen nätdel och en helt ny volymkontroll med så lite förvrängning och så bra kanalseparation som möjligt, även på de lägsta ljudnivåerna.

Fantastiskt fyrverkeri

H590 ger både ljudkvaliteten och effekten från separata komponenter, från en och samma förstärkarlåda.

Här finns massor av kraft, mer än de allra flesta någonsin kommer att behöva. Men det som verkligen slår oss är hur musikalisk Hegel-förstärkaren är. Den startar och stoppar på en femöring. Musiken återges med så många klanger och fasetter att världens dödaste kompositörer väcks till liv. Skulle du fundera på om H590 orkar driva den ena eller den andra högtalaren så är svaret ett rungande: ”Ja!” Och den gör det helt respektlöst.

Nätverksfunktion och inbyggt AirPlay gör förstärkaren väldigt användarvänlig och den inbyggda DACen är helt mästerlig.

Mindre mästerligt är utseendet, som inte liknar en förstärkare för 100 000 kronor. Fast det är klart, en svart låda kan ha sina fördelar eftersom sambon inte behöver få reda på att man nyss har bytt ut sin H360 mot en H590 – under förutsättning att man kan dölja konto- utdraget … (GN)

Monster med vingar

När Denon lanserar ett nytt flaggskepp så handlar det om allt annat än en småplutt. AVC-X8500H har hela 13 förstärkarkanaler, var och en av dem specad till 150 watt i 8 ohm. Och med en maximal strömförbrukning på 900 watt är det uppenbart att det här är potenta grejor.

Det är inte bara för att vara kaxig, i hemmabion är det viktigt att ha tillräckligt med kraft till förfogande – även när man spelar på måttlig ljudnivå eftersom det oftast ger mindre förvrängning. Alltså renare ljud.

Förstärkaren stöder dessutom allt godis och alla format som hemmabiovärlden har att erbjuda. Den levereras med HDMI 2.0b direkt från fabrik för att ge ännu bättre HDR-stöd och har en förbättrad ljudreturkanal (eARC) som stöder HD-ljud – Dolby Atmos också – tillbaka genom HDMI-kabeln som går upp till TV:n. Längre fram kommer man kunna uppgradera förstärkaren till HDMI 2.1, som ökar bandbredden från 18 till 48 Gbit/s och därmed stöder framtida video med 8K-upplösning.

Monster som kan dansa

Denon AVC-X8500H är den mest avancerade surroundförstärkaren på marknaden idag. Den största förbättringen mot dess billigare lillebror AVR-X6400H är att den har 13 kanaler, alltså två extra, vilket gör det möjligt att få en ännu större ljudbild när du tittar på film eller lyssnar på musik med Dolby Atmos, DTS:X eller Auro 3D. Och det hörs, för den har den största ljudbilden vi hört från en sådan här maskin. Dessutom har den en musikalitet som överträffar det allra mesta, och kan backa upp det med muskler. Det betyder att oavsett om det är film eller musik som ska spelas så förvandlas vardagsrummet till ett magiskt rum av ljud.

Musik i stereo fungerar också väldigt fint, men det är förmodligen inte det som är den största skillnaden mot andra förstärkare för
25 000 kronor. Använd alla kanaler eller köp en billigare receiver, är vårt råd. Det innebär att hela rummet ska fyllas med högtalare – men ska det vara så ska det!

Det finns ingen hemmabioförstärkare som glänser mer av guld än den här. (GN)

Drömförstärkare i miniformat

Naims nya uniti-serie är uppgraderad på alla sätt och vis, till och med instegsmodellen Uniti Atom ser ut som ”en miljon dollar”. De kompakta måtten är praktiska om man vill gömma undan förstärkaren utom synhåll, men den är faktiskt så elegant att man inte har lust att göra det.

Spelar ”allt”

Bland kontakterna har Atom det mesta man behöver, bortsett från skivspelaringång och USB-B-port för anslutning av PC och Mac. Men en av de viktigaste funktionerna är musik- uppspelning över nätverket. Uniti Atom kan kopplas in med kabel eller trådlöst wifi och antennerna sitter dolda på insidan i stället för att sticka ut fult på baksidan. Man kan spela musikfiler från nätverkshårddisk och både AirPlay, Chromecast och Bluetooth finns på plats. Med andra ord finns det ingen mobiltelefon av smart typ som inte kan kopplas in och spela musik. Atom har för övrigt hela 5 minuters buffertminne, vilket både gör det möjligt att ha en extremt bra felkorrigering och att man kan tappa internetanslutningen och ändå fortsätter musiken att spela i fem minuter.

Som strömningstjänster finns stöd för både Spotify och Tidal, och Uniti Atom kan styras direkt från Roon-programmet på en PC eller Mac.

Förbaskat bra

Naim Uniti Atom låter helt enkelt förbaskat bra. Den har en kompromiss, och det är ren muskelkraft. Man kan inte spela oändligt högt. Men den kan pressas ganska så långt och den driver även stora högtalare med övertygelse ända fram till dess. Den är helt perfekt till ett par mindre högtalare, som Focal Aria 906 eller System Audio Pandion 5, om du vill att det ska låta riktigt fint.

För den som lyssnar på musik på mer normal volym så är det enkelt att bli förälskad i ljudet, oavsett om det är klassiskt, jazz eller rock som spelas. Lägg därtill att den har en mycket potent hörlursförstärkare inbyggd, så är det uppenbart att Uniti Atom är prisklassens mest spännande och bästa strömningsförstärkare. (GN)

Nyklassisk stereo

Marantz PM8006 är en klassisk stereoförstärkare, som man byggde dem förr: en stor och tung låda av metall som har hedersplatsen på stereobänken.

En elektronikingenjör som nyss vaknat upp efter 30 års dvala skulle känna sig hemma direkt. Han eller hon skulle möjligtvis undra lite över ingången som heter ”Network”, men bli lugnad av att det bara handlar om en helt vanlig linjeingång av samma typ som de som är märkta ”Tuner”, ”CD”, ”Aux” och ”Recorder”. Ja, det finns in- och utgång till kassettdäck! Mer klassiskt än så här kan det inte bli utan radiorör.

Marantz PM8006 är en renodlat analog förstärkare. Det finns inga – inga alls – digitala funktioner under locket. Eftersom det inte finns några digitala funktioner är installationen enkel. Ingen nätverksinställning, Tidal-inloggning eller nedladdning av drivrutiner. Och den medföljande CD:n innehåller bara en manual. Det är faktiskt ganska skönt.

De senaste åren har jag lyssnat på ett stort antal klass D-förstärkare i alla prisklasser, som ofta har imponerat med sitt distinkt neutrala men också aningen kyliga och distanserade ljud. Så är det inte här. Marantz spelar musik med en levande och varmblodig känsla.

En del audiofiler skyr tonkontroller som pesten. Det är synd, när det som på Marantz PM8006 sitter en bra uppsättning sådana, till och med en för mellanregistret. Om du inte har något behov av att kunna rätta till svagheter i högtalare och lyssningsrum så bör du ta en genväg genom elektroniken med ”Source Direct”-knappen. Förstärkaren ändrar inte klangkaraktär om man hoppar över tonkontrollerna, men rummet bakom högtalarna öppnar upp sig och blir mycket större.

Slutsats

Om du bara vill lyssna på analog musik i stereo är Marantz PM8006 ett strålande val som har en utmärkt prislapp. Du får precis vad du behöver – och ingenting annat. Men det betyder inte att streaming-lyssnare och hemmabiofantaster måste hålla sig borta. Kopplar du ihop förstärkaren med en DAC, CD-spelare eller hemmabioförstärkare så blir PM8006 en välljudande och allsidig hörnsten i anläggningen. (JAH)

Himmelsk comeback

Technics är mest kända för skivspelaren som blev en DJ-favorit: SL-1210.

Men de gjorde grammofoner för highend- marknaden också. En marknad som på 70- och 80-talen var ganska så stor. Sedan kom CD-formatet 1982 och botten gick ur vinylmarknaden – och skivspelarna följde efter.

Miljontals LP-skivor hamnade på soptippen, några ställdes undan i garage, i källare och på vindar och det gick knappt att få tag på en enda skivspelare. Men Technics fortsatte bygga en. SL-1210 för DJ:s. Ända tills den också försvann.

Technics slutade inte bara med skivspelare när de la ner produktionen av SL-1210, de skrotade hela Technics-avdelningen. För gott, verkade det som.

Men så reste sig den svarta vinylen ur askan igen, något överraskande, och efterfrågan på skivspelare steg sakta men säkert.

Plötsligt gick det att köpa både spelare och skivor, och utgivningen på vinyl ökade markant. Från att ha varit ett format för särskilt intresserade blev vinylen plötsligt rumsren igen.

Nya modeller dök upp nästan som över natten och märken som Rega, Thorens och Pro-ject fick svårt att tillverka tillräckligt många skivspelare för att klara av efterfrågan.

Detta nya intresse för LP-skivor bidrog till försäljningen av elektronik, högtalare och tillbehör, och helt plötsligt var inte 20 000–
30 000 kronor dyrt för en skivspelare, bara man var tillräckligt hängiven.

Under tiden hade de ångrat sig borta i Tokyo och bestämt sig för att blåsa liv i Technics igen. Exotisk elektronik med ny teknik och egenutvecklade högtalare fick hifi-pressen att reagera. Var Technics verkligen tillbaka?

Om det fanns något som helst tvivel om den saken så försvann det nog när Technics lanserade en SL-1200GAE på CES-mässan i Las Vegas i januari 2016. En renodlad highend-skivspelare, ingen DJ-maskin. Först i en begränsad upplaga, sedan en serietillverkad version som hette SL-1200G, följd av en billigare SL-1200GR. Plötsligt hade Technics tre skivspelare att erbjuda marknaden.

Nu har de fyra.

Slutsats

Det hör till sällsyntheterna att något som är så här dyrt och massivt byggt både kan låta gudomligt vackert och vara enkelt att använda.

Det finns naturligtvis ännu dyrare skivspelare, som med häpnadsväckande dyra pickuper kan låta ännu lite bättre. Garanterat. Det går hur bra som helst att lägga en miljon och mer än så på en vinylrigg. Men jag är inte säker på att det är värt det. För Technics SL-1000R tar ljudet till en nivå där allt annat vi har testat bleknar. Ska det bli väsentlig bättre än så här så blir det väsentligt dyrare också. Och mer komplicerat. Och det vill vi inte. (LS)

Bästa budgetspelaren

Regas billigaste skivspelare har alltid hävdat sig i toppen. De är bland de enklaste och mest lättskötta man kan hitta, och en Planar 1 är ett säkert val i budgetklassen.

Nu finns instegsmodellen med inbyggt RIAA – eller skivspelarförstärkare – så att den kan användas med förstärkare som inte har en sådan ingång. Planar 1 Plus heter modellen, och är i övrigt helt identisk med en vanlig Planar 1.

Det betyder en lätt och styv konstruktion som är färdigmonterad och enkel att packa upp och koppla in. Inget trassel med jordning eller antiskating. Äkta plug’n’play. Den säljs med en enkel (Rega-märkt) pickup från Audio-Technica och en inbyggd variant av Rega Fono Mini. Rega Fono är ett 1 000-kronors RIAA-steg med linje- och USB-utgång. Här är USB-delen bortplockad så att bara den vanliga linjeutgången finns kvar.

Ljud

Till och med de billigaste Rega-spelarna utmärker sig med en levande ljudbild, med bra rytmisk kontroll och fin dynamisk kontrast. Plus-versionen har också allt detta, och låter både detaljerat och kontrollerat. Mycket av äran för detta ska den stabila 24-voltsmotorn, kvaliteten på det roterande lagret och den handbyggda Rega-tonarmen ha.

Klangen är varm och basen fyllig. Mellanregistret är fint fokuserat, med godkänd detaljrikedom, men diskanten är lite väl avslappnad för vår smak. Den rytmiska precisionen är felfri och den dynamiska kontrasten är utmärkt. Klassisk musik, rock och pop behandlas med samma respekt vilket gör Planar 1 plus till den perfekta allround-skivspelaren.

Slutsats

Rega Planar 1 Plus är ett av de bästa köpen i prisklassen. Den låter bra med all slags musik, är väldigt enkel att använda och tål uppgraderingar till bättre pickup väl. Med andra ord är den en nybörjarspelare som kan växa i takt med både musik- och hifi-intresset. (LS)

Klangrik och engagerande

Det här är skivspelaren för folk med en – nystartad eller gammal – LP-samling. Kanske hade de en fin grammofon en gång i tiden och har plockat fram vinylskivorna igen, eller så är de rena nybörjare i den analoga vinylvärlden.

Under alla omständigheter har de en sak gemensamt: de är minst lika intresserade av ljudet som av estetiken. En skivspelare är trots allt ett instrument för avspelning av musik och tål mycket väl att stå framme i välmöblerade hem.

Framför allt när den ser så välgjord och tilltalande ut som Pro-Ject Classic Superpack.

Den vanliga The Classics närmaste rival heter Rega Planar 3, medan Superpack-versionen ska mäta sig med den nyare Planar 6. En skivspelare där all elektronik är placerad i en extern strömförsörjning, med hastighetsomkopplare och start/stopp. Planar 3 säljs med antingen en Rega Exact MM-pickup för ungefär samma pris som The Classic Superpack. Eller med en Rega Ania MC-pickup. Mot pristillägg.

The Classic Superpack tar allting ett steg till mot varm och fyllig klang. Den är inte lika skarp och fokuserad som en Planar 6, men har mer kropp i basen.

Norska Maya Viks debutalbum släpptes på vinyl i en begränsad utgåva. Där finns det en enormt fin tyngd i basen. Superpack låter fetare – om man nu kan säga så – än Planar 6. Rytmen har mer tyngd, det finns mer kraft bakom slagen på bastrumman och i Pat Methenys 80/81 låter gitarrklangen fylligare. Men fortfarande välfokuserad, om än inte lika skarp som med Rega-spelaren.

Slutsats

Om du kan tänja på budgeten och gå från en Pro-ject The Classic till Superpack-versionen så skulle jag vilja säga att den är värd de extra pengarna. Bättre motorstyrning och bättre pickup bidrar till att lyfta ljudkvaliteten till högsta nivån i den här prisklassen. The Classic SB Superpack är en svår match för vår referens i klassen, Rega Planar 6, och har sitt eget sätt att spela musik på. Som är väldigt lätt att tycka om. En skivspelare med uppenbara referens- egenskaper. (LS)

Trollsländans storebror

AudioQuest Beetle är en kompakt omvandlare som kan användas till många saker. Via mikroUSB-porten kan den användas med en dator eller mobil som har USB-utgång. En optisk ingång ligger nära till hands att använda med en TV eller en spelkonsol. Och sist men inte minst finns en inbyggd Bluetooth-mottagare.

Om du tycker att ett stycke hifi ska vara en estetisk njutning som betonar din personliga stil så kan du sluta läsa direkt. Beetle är en anspråkslös liten klump svart plast som inte hade kunnat göras fulare ens om man hade tillsatt en kommitté från hädangångna DDR för att formge den. Och ändå överträffas den av strömadaptern.

Genom Bluetooth-ingången spelar Beetle i någorlunda samma liga som många billiga Bluetooth-adaptrar.

Det blir något helt annorlunda när man använder USB-porten eller den optiska ingången. Då dras en tjock imaginär sammetsgardin åt sidan, och AudioQuest Beetle avslöjar en ljudbild som man kan förvänta sig från en mycket större och dyrare digitalomvandlare.

Trots att vi rent prismässigt befinner oss på fickpengsnivå så kommer det riktigt hifi-ljud ur hörlursuttaget. Den akustiska scenen är stor och djup, och instrument och körstämmor har gott om luft runt sig.

Om du behöver bra ljud till TV:n men saknar optisk ingång i förstärkaren så är Beetle ett bra val. Och Bluetooth-anslutningen är ett extra plus, även om den saknar stöd för aptX, som hade kunnat lyfta ljudkvaliteten ett snäpp. Ska du ”bara” ha en billig USB-DAC så är AudioQuest Dragonfly Black en stark konkurrent eftersom den bygger på samma teknik men har ett något lägre pris.

Slutsats

AudioQuest Beetle är en mångsidig och förbaskat välljudande digitalomvandlare som kan fungera som ett mellanled till både dator, spelkonsol och mobiltelefon. Bakom sitt extremt opretentiösa yttre har den ett hjärta av guld som får ut det bästa ur dina signalkällor. Har du en lite äldre CD-spelare så kan Beetle göra den ung på nytt också. För de här pengarna är det svårt att hitta alternativ som ger lika stora möjligheter. Och inte alls av samma kvalitet. (JAH)

Digital perfektion

Om man inte behöver analoga ingångar och bara har digitala ljudkällor är en förstärkare med uteslutande digitala ingångar att föredra. Alternativet är en digitalomvandlare (DAC).

Digitalomvandlaren från tyska T+A, lilla DAC 8, ser så oansenlig ut att den är lätt att missa. Den låga vikten och de kompakta måtten kan lura vem som helst. Men inuti det oerhört välgjorda skalet bor en digitalomvandlare och en förförstärkare. En ganska grym sådan, som bland annat stöder uppspelning av DSD-filer. För övrigt samma format som SACD-skivor bygger på.

DAC 8 kan ersätta en förförstärkare och användas som DAC för upp till åtta digitala ljudkällor. Två par analoga utgångar – balanserade och obalanserade – kan kopplas till en effektförstärkare. Eller ett par aktiva högtalare. Till exempel T+A:s små CM Active. På så sätt kan den lilla lådan vara centrum i en stor eller liten anläggning.

Den kan också användas som en vanlig DAC, kopplad till en befintlig analog förstärkare. Då ställer man bara in de analoga utgångarna till ”Fixed” så får man fast utnivå ur utgångarna och den digitala volymkontrollen kopplas ur.

Lägg förresten märke till att DAC 8 DSD har ett hörlursuttag, det styr volymkontrollen även om volymknapparna på fronten är urkopplade.

Det finns också en effektförstärkare i samma serie, med samma design och fysiska mått, som passar till DAC 8. Den heter kort och gott AMP 8 och är en stereoförstärkare med 80 watts effekt per kanal. En avspelare finns också: nätverksspelaren MP 8, som även är en CD-spelare, fast med wifi, FM/DAB-radio och digitalingångar.

T+A DAC 8 debuterade redan 2012, men är nu uppgraderad med bland annat stöd för DSD-filer. Den stöder inte, ännu så länge, MQA-filer som man bland annat hittar i Tidals Masters-katalog.

Digitalcentral

T+A DAC 8 DSD låter snarare som en tråkig diagnos, men är en digital vitamininjektion i alla anläggningar. Den kombinerar en flexibel digitalomvandlare med förförstärkare och hörlursuttag, allt inpackat i förtroendeingivande kvalitet. Att fjärrkontrollen ser ut som om den kommer från en barnleksak kan vi ha överseende med, men vi hoppas på stöd för MQA. Då blir DAC 8 helt perfekt. (LS)

Stabil spelare som kan ”allt”

Digitala källor och ljudfiler behandlas av inte en utan två ES9016S SABRE-digitalomvandlare med 32 bit/384 kHz-upplösning. Sammanlagt åtta kanaler är kopplade parallellt för att sänka brusgolvet maximalt och ge musiken fria tyglar. För att hålla bruset nere även längre fram i signalvägen är spelaren utrustad med balanserade kretsar utöver de vanliga obalanserade. Använd dessa (XLR) om du har en förstärkare som stöder det.

Spelar det allra mesta

När det gäller formatstöd behöver du inte oroa dig. Precis som sin föregångare kan N-70AE spela de flesta musikfiler från nätverk eller USB-minnen och strömma musik från nästan vilken tjänst som helst. Spotify Connect finns på plats, och har du en iPhone så kan AirPlay strömma trådlöst från telefonen. Ännu coolare är inbyggt Chromecast som stöder en mängd olika strömningstjänster, till exempel Tidal, Deezer, YouTube och SoundCloud med hög upplösning (upp till 24 bit/96 kHz). Då använder du egentligen bara mobilen som fjärrkontroll, eftersom all strömning görs via spelaren. Om du startar en spellista på Tidal så kan du prata hur mycket du vill i telefonen utan avspelningen stannar, och du drar inte på mobilbatteriet heller, vilket du gör med AirPlay. En annan fördel med Chromecast är att det kan spela på flera enheter samtidigt – så kallad multiroom- funktion.

Slutsats

Pioneer N-70AE är en mycket bra nätverksspelare. Förutom att den ser ut som en massiv hifi-stridsvagn och att den låter lika seriöst som den ser ut, är den mer användarvänlig och flexibel än vad vi är vana vid från de flesta hifi-tillverkare. Du kan till och med göra justeringar i den digitala klockan om du känner för det.

Med multiroom-funktion och stöd för de allra flesta musiktjänsterna är det bara Pioneers egen app som ligger lite efter. Den är godkänd och tillräckligt överskådlig, fast inte speciellt snabb i vändningarna. Vi fick också stänga av och sätta på spelaren igen eftersom den hakade upp sig när vi gick från Tidal-appen med Chromecast till att använda Pioneers app för att spela musik från Tidal.

En sagolik nätverksspelare, väl förtjänt av sin guldmedalj! (GN)