test: Canon Powershot G5X Mark II

På en marknad där de dagliga ögonblicksbilderna hellre knäpps med telefonen är det inte lätt att sälja kompaktkameror. Den delen av fotomarknaden är en rykande ruin – men lyckligtvis finns det positiva undantag mitt i allt elände.

Rotar man lite i askan så hittar man kameror som Sonys RX100-serie och Canons G-serie. Små, highend-kompaktkameror med 1-tums bildsensor, hög bildhastighet och blixtsnabb autofokus. Och en bildkvalitet som krossar alla mobiler och de flesta andra kompaktkameror.

Sony och Canons highend-kompakter kan faktiskt mäta sig många systemkameror, åtminstone när det gäller egenskaperna. De här små kamerorna är nämligen proppfulla av funktioner och tämligen avancerade för sin ringa storlek.

Bildkvaliteten ligger inte långt efter heller, på en del områden är den faktiskt bättre, eftersom objektiven i dessa kameror är skräddarsydda för bildsensorn som sitter bakom. Bildhastigheten är överlägsen i de mindre kamerorna, det enda de saknar är en ordentlig storlek på knappar och rattar samt bättre batterikapacitet.

Men för aktiva människor som behöver en mindre kamera, och som inte vill kompromissa med kvaliteten, är de små avancerade kompakterna förträffliga.

Konkurrenten

Powershot G5X Mark II är Canons svar på Sonys RX100 VI och VII. Den är en behändig kamera med vändbar pekskärm, utfällbar elektronisk sökare, 20-megapixlars 1-tums bildsensor (bakbelyst CMOS), upp till 30 bilder/s i hastighet, 4K-video och en användbar zoom på 24–120 mm. Med bra ljusstyrka f1,8–2,8.

Canon har klokt nog prissatt G-kameran under Sonys RX100 VII, men utan att kompromissa med egenskaperna. Visst, Sony-kamerans zoom sträcker sig längre, till 200 mm, men har sämre egenskaper i svagt ljus med f2,8–4,5 som bästa ljusstyrka.

Nästan perfekt styrning

Canon-kameran är lite större, men också bättre att hålla i. Sony-kameran är hal som en ål men G5X II har gott om gummi på greppet på fram- och baksidan. Knapparna är större också och den har en egen skala för exponeringskompensation.

Sony har inte riktigt fått till sin pekskärm, Canons är mycket mer tillfredsställande att använda. Den reagerar omedelbart, man flyttar snabbt fokuspunkten med fingret på skärmen och utlösarfunktionen på den vinklingsbara skärmen tvekar aldrig.

Men Canon kunde gott ha gjort som Sony och sett till att okularet också sprätter ut när man fäller upp blixten. Sony-kameran kan man dessutom sätta på och stänga av genom att fälla upp och ner sökaren.

Båda kamerorna har en programmerbar funktionsring runt objektivet som kan tilldelas en valfri funktion.

Video

Sony har insett att en extern mikrofon ger bättre ljud när man spelar in video, medan Canon har valt bort mikrofoningången. Konstigt nog finns den på den mindre och billigare G7X Mark III – fast på samma sida som G5X II har sin uppfällbara sökare.

Det går att filma i – för att vara en kompaktkamera – utmärkt 4K/30p-kvalitet, men även i 1080 HD upp till 120 fps. Bildhastigheten 30 bilder/s gäller om man väljer råfiler och sjunker till 8 bilder/s om man vill ha kontinuerlig autofokus. Det räcker fortfarande väldigt långt, även om det ligger lite efter Sony-kamerans (ultrakorta) 90 bps-serier.

Bildkvalitet

Canon-kameran är ett nöje att fotografera med. Den ligger väldigt fint i handen, sökaren är tillräckligt stor och skarp, autofokusen är snabb – om än inte blixtrande snabb – och pekskärmen är en barnlek att använda, men …

Någon på Canon har kommit på att sensorn som registrerar när ögat täcker sökaren (och därför sätter på den automatiskt) ska vara placerad mitt på skärmens övre kant. Detta innebär att man måste vara ovanligt tjockskallig för att sensorn ska registrera någonting alls. Någon borde berätta för Canon var skåpet, förlåt sensorn, ska stå.

Bildkvaliteten är däremot strålande. Utan att vara alltför kategorisk skulle jag vilja säga att den faktiskt är bättre än från Sony RX100 VI, med mjukare och mer korrekt färgåtergivning. Sony-färgerna är lite svalare, Canons hudtoner är definitivt att föredra.

Bilderna drabbas inte av brus förrän man passerar ISO 3200, men därifrån och uppåt ökar även kornbruset, som är väldigt synligt från ISO 6400.

Canon-zoomen är otroligt skarpt, kanske bortsett från full bländaröppning vid f1,8, där hörnen blir lite defokuserade och vinjettering gör dem aningen mörkare. I övrigt är kombinationen av Canon-optiken och bildsensorn mycket lyckad. Man får en detaljskärpa som man bara kan glömma att få med mobiltelefonen.

Slutsats

Canons Powershot G5X Mark II levererar så hög bildkvalitet och är så tillfredsställande att använda och rolig att fotografera med, att den borde skrivas ut på recept. Ska du bara ha en enda kamera så är den ett bra val. Canon-kameran är inte snabbast i klassen, och sökarsensorn borde Canon fixa till nästa gång, men resten är så välgjort som nästan bara Canon kan åstadkomma.

Canon Powershot G5X Mark II

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.