Test: Canon RF 28-70mm f2 L USM

Jag minns när fotografer skakade överlägset på huvudet när nyfrälsta amatörer visade upp sina kameror. Med zoom. Det är nämligen inte så länge sedan varje fotograf med självkritik enbart fotograferade med fast brännvidd. Kvaliteten höll inte måttet i zoomobjektiv.

Samma fotografer skulle förmodligen sätta kaffet i halsen om de såg Canon RF 28-70mm f2 L USM. Av många anledningar. Först på grund av storleken. Det här är nämligen ett enormt objektiv, med tanke på brännvidden. Sedan på grund av vikten. Ett och ett halvt kilo med motljusskydd. Och till sist skulle de kippat efter andan när de hörde priset. För det är svindyrt.

Men så är Canons ljusstarka RF 28-70mm också så långt från de alla sedvanliga zoomobjektiv som brukar ingå till kameror man kan komma. Detta är det ljusstarka, knivskarpa alternativet till RF 24-105mm f4, med prestanda i klass med RF 50mm f1.2.

Den massiva zoomen med hela 104 mm diameter och 95 mm filterfattning är ett slags tour de force från Canons optiska division. Ett flaggskeppsobjektiv till de spegellösa fullformatkamerorna i EOS R-serien, med enastående ljusstyrka och extrem optisk kvalitet.

Extrem ljusstyrka

I vanliga fall är en zoom i den här klassen tänkt som ett mer ljusstarkt alternativ till de så kallade kit-zoomarna. Då är ljusstyrkan ofta betydligt bättre. De billigaste zoomarna brukar ha varierande ljusstyrka kring f3,5–5,6 och de mer påkostade har kanske f2,8–4,0, men de bästa har som regel f2,8 i hela zoomområdet.

Det är ofta en lyckad kompromiss. I våra tester har Canon EF 24-70mm f2.8, Nikons Z 24-70 f2.8 och Sonys Vario-Sonnar T 24-70 f2.8 lyckats väldigt väl. De är betydligt bättre än kit-zoomarna som proffsen skyr som pesten.

Men f2 är ett djärvt val. Det gör objektivet mycket större och tyngre eftersom det kräver mycket större glasyta, och priset blir därefter. Dessutom riskerar man att optiska prestanda sjunker markant vid full bländaröppning. Om man har tur är motivet skarpt i centrum vid f2 och vinjetteringen bara måttlig.

Det enda objektivet jag kan komma på som lyckas bra är det 15 år gamla Olympus Zuiko 14-35mm f2 Digital ED (motsv. 28-70). Men på sin tid var det gjort för de betydligt mindre Four Thirds-bildsensorerna. Klart mindre komplicerat än att göra samma sak till en fullformatkamera.

Användningsområde

Den vädertätade Canon-zoomen är gjord för proffs som behöver ljusstyrka, f2 är väldigt användbart för porträtt där det smala skärpedjupet ger fina, oskarpa bakgrunder. Det är också utmärkt för landskap, bröllop, reportage och mode, fast inte riktigt lika lämpligt för video eller action. Då är avsaknaden av optisk bildstabilisator ett minus. Å andra sidan skulle objektivet då ha blivit ännu större, tyngre och dyrare.

Förutom zoomringen finns en fokusring utan fokusskala – så där rök hyperfokalavståndet – och en ring som kan programmeras. Till exempel som bländarring, för exponeringskompensation eller något av de andra sju alternativen.

Prestanda

Canon-zoom har nio bländarlameller och hela 19 linselement på insidan. Fyra av elementen har asfärisk slipning och två har ultradefinitionsglas och ett super-ultradefinitionsglas (UD samt SUD) som korrigerar för aberration, förvrängning och astigmatism vid alla brännvidder.

Om det är skarpt? You bet. Objektivet har mycket bra skärpa med bländare 2, extrem skärpa med f2,8 och den bästa skärpan jag har sett i någon zoom från f4 till f16.

Det har knappt någon synligt förvrängning med vidvinkel, och bara måttliga ljusförluster – vinjettering – med full öppning och 28 mm brännvidd. Mäkta imponerande.

Skärpan avtar naturligtvis lite, fast högst marginellt, vid f2 och mest vid 28 mm. Från 35 mm är skärpeområdet bättre i hela bildytan och avtar inte synligt vid någon brännvidd förrän vid f16. Till och med då är skärpan och detaljskärpan fenomenalt bra.

Kromatisk felbrytning är välkontrollerad och går egentligen inte att se förrän man zoomar in vid 70 mm, som är den enda brännvidden där det är möjligt att hitta lite felbrytning. Canon har också lyckats kontrollera sfäriska avvikelser väl, och områden ur fokus (bokeh) är mjuka som honung och ser vackra ut i porträtt.

Ströljus är också välkontrollerat, nästan uppseendeväckande bra för en 28–70/2, och komaeffekten (deformation av cirkulära föremål i bildytans ytterkanter) är också väl kontrollerad.

Autofokusen använder Canons ultrasoniska elektromotorer och är tyst och snabb. Med EOS RP är det kameran som sätter hastighetsbegränsningarna och inte objektivet, men det är mycket glas som ska förflyttas så detta är inte Canons snabbaste autofokus.

Slutsats

Canon RF 28-70mm F2 L USM är så nära den perfekta normalzoomen man kan komma. Den är åtminstone den bästa i sitt slag som vi har testat, men den kostar i form av budget, vikt och storlek. Alltså är den knappast en zoom för alla fotografer och användningsområden, men för proffs som länge har sett fram emot en användbar, ljus och framför allt knivskarp zoom så blir det inte bättre än så här. Optiska prestanda är snudd på felfria för ett objektiv av den är typen, precis som man bör kunna förvänta sig av prislappen, och bådar gott för fortsättningen för Canons färska EOS R-system.