test: RME ADI-2 DAC

Det stoppas in allt mer information i den digitala musiksignalen. Förr hade man CD som referens (16 bit/44,1 kHz) men numera verkar det som om det nästan inte finns någon ände på hur hög upplösning man kan få. 96 och 192 kHz är de vanligaste högupplösta formaten, men de siffrorna växer stadigt.

I takt med att vi har fått tillräcklig bandbredd har ljudstudiorna börjat släppa musik i upplösningar som egentligen bara var avsedda att arbeta i för att inte förlora information innan musiken konverterades ner till konsumentanpassade ljudformat. Det här är inte längre nödvändigt, numera kan vi spela upp musiken i samma upplösning som den spelades in och mixades i.

Läs också: Ljudkvalitetens skandalösa förfall – därför suger ljudet

768 kHz

De nyaste kvalitetsomvandlarna på marknaden stöder hela 768 kHz i upplösning, med 32-bitars ordlängd. Inte för att vi lyckats hitta några inspelningar i den upplösningen (det mesta känner till är 352,8 kHz). Under alla omständigheter stöder RME ADI-2 DAC den här superupplösningen, och även om den inte kostar mer än 10 000 så är detta i dagsläget den högsta upplösningen du hittar på marknaden i dag. Hur mycket pengar du än är villig att lägga. Dessutom stöds det über-exotiska DSD-formatet ända upp till 11,2 MHz. Och om du undrar: det är mycket! Om du har användning för det? Det är en helt annan fråga.

Test av PS Audio Stellar Gain Cell DAC – DAC som kan många knep

På insidan sitter ett par AKM AK4490-chip bryggkopplade i mono. Allt för att få tre decibel högre signal/brus-förhållande (123 dB) än om man bara använder ett enda chip i stereo.

Flexibelt innanmäte

RME är en tysk tillverkare som främst ägnar sig åt studioutrustning av hög kvalitet. Det betyder att de tänker lite annorlunda än de flesta hifi-tillverkare. Dels när det gäller konstruktion, men också funktionalitet.

ADI-2 DAC är tysk precision rakt igenom och dessutom finns ett litet genidrag på insidan. De flesta digitala hifi-produkter använder integrerade kretsar (IC), där man lött ihop komponenter som bara kan en enda sak. Det är i och för sig bra och fungerar fint, men man är låst till den här kretsen om man inte går in och rent fysiskt byter komponenter.

FPGA

I hjärtat av RME ADI-2 DAC sitter en så kallad FPGA. Eller Field Programmable Gate Array. I korta ordalag är det en programmerbar krets som har mycket mer processorkraft än vanliga IC-kretsar. Det här är inte så vanligt i traditionella hifi-komponenter som digitalomvandlare. Från början började RME med sådana för att undvika problem med FireWire-protokollet (detta var innan USB blev standard för digital ljudöverföring från dator). Men FPGA ger fler fördelar. På ljudkorten kan man lägga till TotalMix, vilket gör att alla ingångar kan konfigureras till vilken utgång som helst. Allting sker internt i ljudkortet, i FPGA-kretsen.

I en DAC som ADI-2 behöver man egentligen inte det här. Men det ger andra möjligheter. Om det till exempel kommer ett nytt bransch-hajpat format så behöver inte RME byta ut komponenter på insidan och lansera produkten igen i en mk2-version. Man behöver bara göra en ny firmware som användaren kan ladda ner och omprogrammera FPGA:n med. Om RME till exempel någon dag vill implementera MQA (det stöds inte i dag) så kan de göra det med programvara. Enkelt och smidigt.

Inställningar

ADI-2 DAC är liten men har många funktioner. Därför har den en LCD-skärm på fronten, och många menyer och undermenyer. Två rattar kan vridas till önskad funktion och sedan bekräftas med en lätt tryckning. I början är det lite svårt att veta vilken ratt som gör vad, jag hoppade ofta in i fel meny och ut ur menyn jag ville vara i. Men om man sätter sig in i hur allting fungerar så får man många fördelar.

Man kan välja mellan fem olika digitala filterinställningar, som alla gör lite olika saker med digitalsignalen. I mina öron låter filter 2 bäst (Short Delay Slow). Ett så kallat minimifasfilter som förhindrar pre-ringing. Andra filter ger mer snärt och rytm, men detta är det jag tycker är mest musikaliskt.

Det finns till och med en 5-bands parametrisk EQ. Parametrisk betyder att varje band kan täcka vilken frekvens man vill, i motsats till grafisk EQ där alla band är fasta. Parametrisk är oändligt mycket bättre än grafisk, och fem band är därför plenty. Det bästa är att man kan justera individuellt för vänster och höger kanal. Har man till exempel en högtalare i ett hörn och en annan mer fritt i rummet så har de helt olika frekvensrespons. Har man något att mäta med så kan man justera klangen individuellt, direkt i DACen. Observera att det här är en ren manuell historia, som kräver kunskap för att användas korrekt.

Hörlursuttag

Jag måste nämna hörlursuttaget också. Det är nämligen inte bara ett hål i fronten som gör att man får ljud i lurarna. Nej, här har RME tänkt till. Återigen med vinkling mot studiomarknaden har de insett att många som mixar gärna vill ha ett ljud som mer påminner om högtalare, och därför utrustat hörlursutgången med en crosstalk-funktion som gör stereobredden något snävare.

Många ljudtekniker jobbar dessutom med tungdrivna hörlurar som är beroende av kraft och kräm från den här utgången. Därför kan man ställa in ADI-2 DAC till ”high power” och få hela 9,75 volt ur utgången, vilket driver de flesta hörlurar (1,5 watt i 32 ohm). Detta gäller den stora 6,3 mm-jackutgången. Det finns även en mindre 3,5 mm-minijackutgång, som inte kan ställas in i ”high power”-läge. Här är nämligen tanken öronproppar som är mycket känsligare och alltså inte behöver lika mycket kraft.

Snyggt ljud i hörlurarna

I början använde jag bara ADI-2 DAC med hörlurar. Och det är väldigt intressant att konstatera att ljudet är lika snyggt som brusfritt. Pianostycket Bluebird med Alexis Ffrench är en fin melodi där tangenterna dansar lekfullt och med en fin klangbotten. RME skildrar musiken väldigt bra genom de tungdrivna Sennheiser HD 800S och när stråkarna kommer in så är det med rymd och luft. Som jämförelse har det potenta hörlursuttaget i den integrerade McIntosh MA7000 också bra kontroll, men inte samma transparens och transientrespons. Det finns mer upplösning och snabbhet med RME, och bara det är en prestation. ADI-2 DAC drar lika mycket ström från elnätet som den renodlade hörlursförstärkaren Sennheiser HDV 820 och ljudmässigt ligger den inte långt efter. Det gäller även för basrik musik, som Janelle Monáes I Like That, spelad i MQA-format från Tidal.

Det betyder att även om du har krävande hörlurar så behöver du inte en extra hörlursförstärkare när du har RME ADI-2 DAC. Bara detta gör nästan att den är värd sin vikt i guld.

Glänser i hifi-anläggning

Som DAC i en hifi-anläggning glänser den på ett annat sätt. Kopplad balanserad till Hegel H590, som står och driver ett par synnerligen upplösta och välljudande Audiovector SR3 Arreté Raw Surface, får man ett väldigt bra intryck av vad omvandlaren kan.

H590 har en egen mycket bra DAC på insidan, faktiskt med ett ett snäpp nyare DAC-chip (AK4493). Men trots att den också kan avkoda 768 kHz så har Hegel begränsat den till hälften. Enligt Hegels chefskonstruktör Bent Holter beror det på att om den skulle ha haft stöd för 768 kHz så hade IC-kretsen använts i ett läge där den använder andra klockfrekvenser internt, vilket har negativa bieffekter i form av mer jitter. Läs: sämre ljud.

Ljudet av RME genom Hegel och Audiovector är neutralt och väldigt stabilt. Med klassisk jazz som Hoff Ensembles Quiet Winter Night nedladdad i 352,8 kHz är rummet gigantiskt, med naturliga och supernyanserade övertoner. Basgitarren låter farligt äkta. I den första låten, Dronning Fjellrose, återges Helene Bøksles röst med de ljusa klanglagren så övertygande att de flesta bör känna sig nöjda.

När Hegel-förstärkaren får stå för avkodningen upplever jag att ljudet får ännu svartare bakgrund, med fler detaljer som poppar ut. Fast så är det inte heller särskilt många som kan mäta sig med den genom USB-ingången.

Hegeln har fördelen att den avkodar MQA direkt, vilket bland annat innebär att detta album kan strömmas i 352,8 kHz via Tidal. ADI-2 DAC spelar nedladdade PCM-filer i full upplösning men får en nedkonverterad signal från Tidal (88,2 kHz). Men om RME vill ge stöd för MQA i framtiden så är det bara att programmera om FPGA-kärnan med ny firmware. Under tiden låter det väldigt bra även i 88,2 kHz, som ju trots allt är dubbelt så mycket som CD.

Jämfört med Sennheiser HDV 820 ligger RME inte efter. Tvärtom låter den både mer bestämd i basen och har minst lika mycket upplösning högre upp. Rock är häftigare med RME, det är som om distade gitarrer får ett extra lager, och trummisen trampar lite hårdare på pedalerna. Hegel HD30 slår RME på det mesta, men så kostar den 40 000 kronor också, och har 192 kHz som högsta upplösning. Även om inte det är så farligt.

Slutsats

RME ADI-2 DAC är en oerhört bra digitalomvandlare som låter dynamiskt, med glasklara övertoner och bergfast bas. Det finns ingen digitalomvandlare på marknaden som stöder högre digital upplösning. Definitivt prisvärd.

Gör man en djupdykning in i menyerna så radar bonusarna upp sig. Fem olika filterinställningar ger ett marginellt annorlunda ljud, efter den personliga smaken. Parametrisk EQ kan ställas in individuellt för varje kanal – och har du mätutrustning kan du göra en enkel men effektiv rumskorrektion.

EQ fungerar även i hörlursuttaget. Som är den riktigt pricken över i. Det är nämligen exemplariskt bra och kan driva även tämligen tungdrivna saker med dunder och brak. För de här pengarna måste detta vara den mest kompletta DACen vi hört.