test: McIntosh MCD600

Om man kollar på vad folk ägnar sig åt på sociala medier så verkar det som om många har dumpat sina CD-samlingar för länge sedan. Det är bekvämare att använda mobilen när man spelar musik. Det är nästan gratis, musiken finns alltid tillgänglig och ljudet är helt okej.

Med musiken i fickan blir CD-spelaren överflödig. Men det finns fortfarande många som har en musiksamling på silverplattor, som används, och som därför behöver en CD-spelare.

De är inte många. Tittar man på försäljningssiffrorna så ser man att de är låga, och sjunker för varje år som går. Fast det gäller inte lika mycket i highend-klassen. Även om försäljningen inte är nämnvärt stor där heller så köps det fortfarande CD-spelare i de högre prisklasserna, framför allt på de stora marknaderna i Asien och Nordamerika.

En stor skivsamling, och givetvis ljudkvaliteten, är ofta argumenten för att behålla CD-skivorna och lägga pengar på en dyr CD-spelare.

Om man klickar sig in på några av de mest kända hifi-tillverkarnas hemsidor så hittar man därför minst en CD-spelare. Gärna i kombination med digitala ingångar eller nätverksuppkoppling, som till exempel T+A R1000E eller Mark Levinson no 519.

Förförstärkare och DAC-ingång

Norska Hegel kanske inte är bäst kända för sina CD-spelare, men de har fortfarande en spelare i sortimentet. Hegel Mohican. Namnet är inspirerat av romanen Den sista mohikanen. Som i ”Den sista spelaren”. Mohican är en renodlad CD-spelare utan ingångar, nätverk eller förstärkare. Den säljer inte direkt så det ryker i Norden, men enligt Hegel går den bra på många andra marknader, där CD-formatet fortfarande är starkt.

Detsamma säger andra tillverkare som har CD-spelare i sin produktkatalog. Detta gäller även McIntosh, som har flera stycken. Både med och utan analoga utgångar.

Nya MCD600 är en av de mest användbara av dem. Till skillnad från Hegel Mohican är detta nämligen mer än bara en CD-spelare.

Den har ingångar för andra digitala ljudkällor, förförstärkare med volymkontroll, hörlursuttag samt spelar både SACD och CD. På fronten har den en USB-port där man kan stoppa in USB-minnen med musik.

Tyvärr saknar den däremot USB-ingång för PC eller Mac.

MCD600 har en klar fördel i dess förmåga att fungera som en förförstärkare. Om man kopplar den till en extern ljudkälla så kan man lyssna på både den, musik från USB-minnen och CD-skivor eftersom spelaren kan fungera som en musikcentral i en anläggning ihop med bara ett par aktiva högtalare. Eller en effektförstärkare också. Ingång, avspelning och volym styrs från fjärrkontrollen.

Man kan hoppa över volymkontrollen genom att koppla spelaren till en förstärkare via de vanliga utgångarna på baksidan. Då styr bara volymkontrollen hörlursuttaget.

8-kanalig digitalomvandlare

McIntosh föredrar att använda flerkanaliga digitalomvandlare. Här betyder det en åttakanalig DAC där fyra kanaler per stereokanal är balanserat konfigurerade (Quad Balanced) så att 16-bitars PCM-signalen från CD-skivor samplas upp till 32 bitar och 384 kHz. Det ska ge bättre dynamik och lägre brusnivåer.

CD-spelaren klarar även av SACD-formatets DSD-signal och USB-porten på fronten stöder de flesta ljudformat, från MP3 till FLAC, WAV och Apple Lossless.

Digitalsignalen från CD-skivor kan dessutom omvandlas av en separat DAC som kopplas till spelarens digitala utgångar.

Mäktig musikmaskin

Med spelaren kopplad direkt till en McIntosh C2600 via de balanserade utgångarna lyftes 2L:s SACD-inspelning med Den Kongelige Norske Marines Musikkorps ut från kyrkan och in i vardagsrummet. Paul Hindemiths Konzertmusik och den mer komplexa Symphony med en extra blås-sektion blåste mig (no pun intended) nästan ur soffan. I mina öron har kontrasten mellan de olika instrumenten aldrig varit bättre.

Samma sak upplevde jag med SACD-versionen av Bob Dylans Oh Mercy. Där låter The Man In The Long Black Coat och första låten Political World helt fantastiskt! Klangen är varm och fyllig, men texturen är mer som silke än honung, och basdynamiken är en av de största förbättringarna. Jämfört med tidigare CD-spelare som MCD500.

Ljudbilden är mycket öppnare, bättre fokuserad och det finns mer djup i instrumenten. Inte bara med orkestermusik och gitarr, utan till exempel med piano. Keith Jarretts Kölnkonsert på CD får extra gott om rymd och det klingar mer om flygelns lägre oktaver. Den dynamiska kontrasten är nästan chockerande bra. Både på Oh Mercy, Kölnkonserten och många andra inspelningar, men även på Deccas inspelning av Puccinis La Bohème.

Där är orkesterns ljud inte bara fyllig och rik på klanger, det verkar nästan som om högtalarelementen håller på att flyga ur kabinettet när von Karajan drar upp tempot.

Jag har hört Luciano Pavarottis och Mirellia Frenis vokalklang återgiven varmare än det här, men knappast lika tydligt fokuserad. McIntosh-spelarens detaljrikedom är enastående bra och den låter otroligt luftig och öppen även allra längst upp i registret.

Ljudet från hörlursuttaget kan enklast beskrivas som väldigt bra, men det passar bäst för hörlurar som inte har för hög impedans.

Slutsats

McIntosh MCD600 är en självskriven kandidat i en McIntosh-anläggning, men även på andra ställen där målet är att lyfta CD-samlingens ljudkvalitet. Tack vare två digitalingångar, utgångar med volymkontroll och USB-anslutning – dock inte från dator – är detta dessutom en flexibel spelare. SACD är en bonus som somliga kommer att uppskatta, men alla kommer omedelbart att höra att det fortfarande finns en poäng med CD-formatet.