Recension: Brexit

Det var Tory-partiets David Cameron som kom med det famösa löftet om en EU-omröstning om han vann valet 2015 – och han vann valet/slaget men förlorade kriget. En sak är säker: britterna hade ingen plan klar för en eventuell Nej-seger.

Snart tre år efter folkomröstningen är det mer osäkert än någonsin vad britterna faktiskt kommer att få i slutändan. De ska, i teorin, lämna EU 29 mars i år, men May verkar inte få igenom det framförhandlade skilsmässoavtalet i parlamentet – så då lutar det antagligen åt ännu en folkomröstning.

Brexit är uppenbarligen regisserad och skriven av personer som har en tydlig sympati med Ja-sidan, vilket tyvärr präglar filmen lite väl mycket. Nej-sidan skildras för ofta som ett gäng okunniga dumskallar som styrs av känslor och längtar tillbaka till tiden när slagordet var:”The Sun Never Sets On The British Empire.”

Nej-sidan är splittrad och frontas i media i stor utsträckning av den främlingsfientliga clownen Nigel Farage (UKIP). Vad inte så många vet om är att mannen i kulisserna, själva mästarhjärnan bakom valsegern, var algoritm-trollkarlen Dominic Cummings (Benedict Cumberbatch).

Cummings är en nörd som saknar sociala antenner och inte trivs i sällskap med andra. Han vet däremot precis vilka knappar han ska trycka på för att motivera folk att gå till vallokalerna. Efter en noggrann undersökning kommer han fram till att rädslan för turkiskt medlemskap (och därmed en ”invasion” av turkar till UK) och de enorma pengaöverföringarna till Bryssel är de två saker som britter retar sig på mest med EU. Deras finurliga slogan blir ”Take back control”. Med hjälp av SoMe- och algoritmexperter gräver han fram 3 miljoner missnöjda väljare som aldrig har röstat och som känner sig förbigångna av Westminster-etablissemanget.

Filmen är ett fascinerande reportage om hur man i dagens samhälle, där alla delar alla sina preferenser och värderingar på Facebook och andra plattformar, kan pricka precis rätt med ett skräddarsytt, ”uppiffat” budskap. Nej-sidan skickade fler än 1 miljard annonser till den tredjedelen som avgjorde – och nu undersöks de för brott mot valkampanjslagen.

Cumberbatch är utsökt som den asociala über-nörden som är besatt av de nya möjligheterna med högteknologiska valkampanjer, bland annat med hjälp av Cambridge Analytica (!) och svurna (rika) Trump-supportrar. Det är inte alla skådespelare som lyckas lika väl, Richard Goulding (Boris Johnson) uppvisar en skådespelarförmåga som skulle gjort sig bäst i en medioker skolshow. När det gäller klippning och foto präglas filmen av en kombination av lite hastverk (viktigt att få den färdig före 29 mars?) och en liten budget.

Brexit är i sig ingen stor film, men ett desto viktigare dokument om hur skrämmande lätt massorna idag låter sig ”manipuleras” med hjälp av information som de frivilligt (och gratis) lämnar ifrån sig varje dag till jättar som Facebook, Twitter och Google. En

inblick i vår tids demokratiska förfall. 4 stjärnor.

Bildkvaliteten är för mjuk och ljudspåret för ”ihåligt” och inte särskilt komplext.