test: Bowers & Wilkins 607

Bowers & Wilkins 600-serie har ett långt och strålande förflutet bakom sig. Under sin mer än tjugo år långa karriär har den förnyats flera gånger. Den aktuella serien lanserades i augusti och är den sjätte i ordningen.

Bowers & Wilkins 607 är den minsta modellen i 600-serien, en kompakt tvåvägshögtalare med 5-tums bas/mellanregister och 1-tums domediskant. Båda elementen är dessutom ”arvegods”, med teknik som hämtats från dyrare serier. Baselementet har ett membran av B&W:s ”continuum”-material som ska ge en mycket mer kontrollerad återgivning och spridning i den högre änden av arbetsområdet än de flätade kevlarmembranen som B&W använt tidigare. Och 1-tumsdiskanten har inte ett utan två aluminiumdome-membran av olika diameter som är staplade på varandra. Konstruktionen garanterar en rak frekvensgång upp till nästan 30 kHz innan membranet börjar bryta upp. Utan att ta till kostsamma material som diamant eller beryllium.

Nätta och diskreta

Utförandet är diskret och oklanderligt. B&W 607 finns i svart och vitt, båda med en silkesmatt yta som är ganska snygg och lätt att torka av med en trasa. WAF (Wife Acceptance Factor) när den är som mest lyckad.

Bowers & Wilkins 607 tar inte mycket plats i vardagsrummet, de är precis lika små som topplattorna på mina högtalarstativ. Vilket är en idealisk placering, även om storleken inbjuder till att ställa dem på en hylla eller bland i böckerna i en bokhylla. Köparna är naturligtvis fria att göra vad tillgängliga utrymmen och sociala överväganden dikterar. Men när de står i öronhöjd, med 30–50 centimeter till bakväggen och en meter till sidoväggarna, får de en bra balans i mitt rum. Om basåtergivningen blir för ojämn följer det för övrigt med skumgummiproppar till basreflexportarna.

En femtums bas i ett litet kabinett är inget recept på hög effektivitet. Med en känslighet på 84 dB måste det hällas i en hel del effekt i B&W 607 innan det börjar komma något ljud. Och högt blir det aldrig. Jag provade med förstärkare på allt från 50 till 150 watt, och även om priset och storleken innebär att de sannolikt kommer att matchas med en relativt liten förstärkare så skulle ett kraftverk förbättra upplevelsen. Mer om detta lite senare.

B&W 607 kan mycket väl fungera som huvudhögtalare i ett mindre rum (de spelade faktiskt riktigt utmärkt i mitt vardagsrum på nästan 30 kvadratmeter), men det ligger också nära till hands att ha dem som surroundhögtalare i en hemmabio.

Så låter B&W 607

När man stoppar in en så här liten högtalare i anläggningen lägger man oundvikligen mest märke till de brister man förväntar sig att höra. Orättvist men oundvikligt.

Och det säger sig självt att det inte kommer någon avgrundsbas från ett 5-tums baselement i ett dvärgkabinett. Men om man placerar dem med omsorg så är ljudet inte tunt alls. En liten, billig högtalare används vanligtvis i ett litet rum där den ställs intill en vägg. Och eftersom rummet är litet står soffan eller fåtöljen lika ofta mot den motsatta väggen. Och då kommer naturlagarna till vår hjälp.

Står 607 så här får man en balanserad och riktigt dynamisk bas som når ner till den djupaste bassträngen.

Mellanregistret är rent och fritt från förvrängning och de två elementen möts utan att det blir fnurror på tråden. Visst har vi hört en mer detaljerad röståtergivning, men å andra sidan har vi sett högre priser också …

Diskanten är inte bara bra utan oförskämt bra. Samma element används i hela 600-serien och är absolut mogen uppgiften. Övertonerna framträder klara och rena, även om de inte klingar lika viktlöst som i AMT-diskanter.

Det som framför allt gör Bowers & Wilkins 607 till ett utmärkt köp är dock dess förmåga att återskapa rumskänslan. Med rätt inspelningar och en signalkedja som bemästrar uppgiften låter det så naturligt att det inte borde vara tillåtet för de här pengarna! När ”Banditen Galopp” smäller ut i rummet försvinner bakväggen (liksom) och det är som om vi lyssnar rakt in i konsertsalen i Cincinnati. Visst, det kan låta ännu bättre och jag har hört scenen återges ännu mer knivskarpt. Men för de här pengarna är det inget annat än enastående.

Kräver mycket effekt

Som nämnts ovan krävs det en kraftfull förstärkare för att få fart på 607:orna. Med en känslighet på 84 dB behöver de fyra gånger så mycket ström för att nå en viss volm än en mer konventionell högtalare med 90 dB känslighet. De låter utmärkt med en 50-wattare som Emotiva BasX TA-100 eller NAD C338, men om man har en möjlighet att para ihop dem med något mer muskulöst så svarar de med ett mer dynamiskt och piggt ljud. Jag provade dem med Emotiva BasX A-300 och NAD M32 också, och blev kungligt road.

Och låt oss passa på att slå hål på myten om att man inte får använda förstärkare med fler watt än högtalaren. Förvrängning från en klen förstärkare som överbelastas och lämnar oren signal har ihjäl en högtalare hur fort som helst. Men man får spela riktigt högt och länge för att åstadkomma samma sak med en ”för stor” förstärkare!

I den här prisklassen finns det inte många högtalare som kan konkurrera med Bowers & Wilkins 607 på lika villkor. Bland de som väcker glada minnen finns PSB Imagine XB, som spelar högre och festligare men däremot inte lika harmoniskt välbalanserat.

Slutsats

Bowers & Wilkins 607 är en billig men väldigt, väldigt lyckad högtalare. Du får inget djupt, soffskakande basmuller från den, men om du ställer den på ett förnuftigt ställe i ett rimligt stort rum så kan den leverera mycket mer än bakgrundsmusik. Trots de ringa måtten åstadkommer den en utmärkt bas, och förmågan att skapa en illusion av scenen befinner sig i en klass som kan utmana betydligt dyrare högtalare. Och dess diskreta yttre gör det lätt att smyga in den i anläggningen.