Visst finns det skillnader i bildkvalitet mellan kameror. Men de är inte så stora som de brukade vara. Allt mer förfinad processorteknik, bättre bildsensorer och högre optiska prestanda har gjort det svårare att skilja de bästa kamerorna från varandra.
Därför har funktioner som autofokus, 4K-video, pekskärm, intern bildstabilisering och mycket annat blivit viktigare. För där finns det fortfarande stora skillnader. Men nu står vi inför ett skifte på marknaden som kan sudda ut de skillnaderna också.
Marknaden för spegellösa kameror har dominerats av Olympus, Panasonic och Sony. De sistnämnda var länge ensamma om att ha fullformatsensorer – med 24 x 36 mm bildyta – men nu har både Canon och Nikon gett sig in i det här segmentet, och även Panasonic har meddelat att de är på gång med fullformatkameror. De kommer 2019.
En större bildyta som fångar upp mer ljus sägs vara en av fördelarna med fullformatkameror. Tekniken medför också större objektiv, högre vikt och dyrare kameror – och passar inte alla.
Canon och Nikon har ändå valt fullformat för sina nyss lanserade kompakta systemkameror, EOS R respektive Z7/Z6. Som är mycket mindre och lättare – om än inte billigare – än jämförbara spegelreflexer.
Z7
Nikon Z7 har vissa tekniska likheter med Nikon D850. Som kanske är den bästa spegelreflexen vi har testat någonsin. Och det bådar gott Z7. Som har ärvt DNA från bland annat D850:s bildsensor med 4K-video, men på de flesta andra områden är Z7 faktiskt en ännu grymmare kamera.
Z7 har en 45,7-megapixels bakbelyst CMOS-sensor i fullformat. Men i Z7 sitter det fasfokussensorer på själva bildsensorn. 493 stycken, som täcker cirka 90 procent av ytan. Den har också femaxlars bildstabilisering ner till –5 steg.
Och det är inte allt. Eftersom kameran saknar spegel har den en stor OLED-sökare med 3,7 Mp-upplösning – och 0,8x förstoring. Den har även en vinklingsbar, men inte vridbar, pekskärm med 2,1 Mp-upplösning, en hastighet av 9 bilder/s med antingen JPEG-filer eller 12-bitars råfiler samt 4K/30p-video.
Även om en del av tekniken är förfinad från D850 så bygger Z7 på en nyutvecklad kameraplattform. Som även inkluderar den billigare Z6 med 25 Mp och 4K-video, och av allt att döma så kommer det en kameramodell ovanför Z7 så småningom, och en under Z6.
Ny objektivfattning
Centralt i Z-serien är en nyutvecklad 55 mm objektivfattning och bara 16 mm registreringsavstånd (avståndet till bildsensorn). Som jämförelse är har D850 44 mm fattning och 46,5 mm registreringsavstånd.
Enligt Nikon är fördelen med den nya fattningen att den klarar av betydligt ljusstarkare optik, utan de nackdelar som det annars skulle medföra. Till exempel vinjettering och skärpeförluster ut mot hörnen.
Nästa år kommer det en 58 mm Nikkor Noct med ljusstyrka f0,95 som ska bli oerhört intressant att testa på Z7.
Det kommer ännu fler objektiv till Z-systemet 2019 (24–70 mm/f2,8, 14–30 mm/f4) men just nu består den nya Nikkor Z-serien av en 24–70 mm/f4 som även går att köpa i kit tillsammans med kamerorna, en 35 mm/f1,8 och en 50 mm/f1,8. Vi har provat alla tre på Z7, men testet bygger främst på bilderna som är tagna med 24–70 mm-zoomen och 35 mm-objektivet.
Z-kamerorna kan för övrigt levereras med FTZ-adapter för Nikons F-optik, som ger full funktionalitet med de flesta Nikkor F-objektiv. Bland annat Nikkor 85mm f1,8G, som vi testade ihop med adaptern.
Fysik
Även om en del av det tekniska är donerat från D850 så är fysiken och användarvänligheten delvis helt annorlunda. Z7 är betydligt mindre och lättare än D850, men jämfört med sin närmaste rival, Sony a7r III, är Z7 ett par millimeter större åt alla håll.
Men Nikon Z7 ligger bättre i handen, har mer avancerad ergonomi och en praktisk statusskärm på toppen. Den har också något som få andra kameror har: en kortplats för XQD-kort och den kommande CFexpress-standarden. Det är minneskort med större kapacitet och bättre hastighet än CF och CFast, och ett mer robust alternativ till SD-kort.
Men det finns bara en kortplats. Sony-kameran har två SD-kortplatser, visserligen är det bara en av dem som stöder snabbare kort med UHS-II, men ändå.
Båda kamerorna har däremot en praktisk placering av strömbrytaren vid slutarknappen – men i övrigt föredrar jag personligen Nikon-kamerans bekvämlighet. På Z7 är programhjulet flyttat till vänster om sökaren, vilket ger plats åt OLED-skärmen (som kan anpassas) till höger om sökaren och en liten klunga av knappar som är placerade runt utlösaren.
Kamerahuset har flera väsentliga inställningar på direktknappar. Fokus, bildhastighet, videoinspelning, ISO, exponeringskompensation, allt finns lätt tillgängligt. Jag saknar en knapp som väljer fokusområde och en för ljusmätning. Detta måste läggas på någon av de programerbara knapparna.
Grepp
Framför greppet sitter två programmerbara knappar, och de flesta andra knappar och rattar kan också programmeras.
Ett inställningshjul på toppen och ett framför utlösaren kan användas för olika funktioner, och Z-objektiven har dessutom en programmerbar inställningsring. Den kan till exempel användas som bländarring – tyvärr inte med markerade klickstopp, men ändå.
Det oerhört gedigna och vädertätade kamerahuset har en styrpinne till höger alldeles under tummen som kan användas för att flytta runt fokus på bildytan. Det kan för övrigt inte pekskärmen användas till, men pekfunktionen fungerar ändå utmärkt för att göra inställningar (tryck på i-knappen först) och för att bläddra bland bilderna.
Sökaren är fenomenalt skarp och fin. Men låga 60 Hz i uppdateringshastighet innebär att sökaren blir mycket långsammare när man tar bildserier.
Nikon anger batteritiden till 330 bilder, men CIPA-ratingen kan nästan fördubblas om man bara använder sökaren. Jag fick konsekvent fler än 500 bilder på varje laddning. Lite färre än med Sony a7r III, men bättre än befarat.
Det finns inget vertikalgrepp till Z7 eller Z6. Nikon säger att det finns planer på ett batterigrepp som höjer batterikapaciteten, men som saknar knappar. Vertikalgrepp är något som Nikon tittar på till kommande modeller.
Video
Eftersom mycket av den tekniska grunden kommer från D850 är Z7 inte bara Nikons bästa stillbildskamera. Den är också Nikon bästa videokamera, med 4K/30p-inspelning i 8 bitar eller 10-bitars 4:2:2 till extern inspelare via HDMI.
4K-inspelningar kan göras från hela bildytan, eller som Super35 med beskärning, med Flat- eller N-Log-bildprofil och med 30p, 25p eller 24p upp till 144 Mbit/s.
Det ger fotograferna en möjlighet att få otroligt hög videokvalitet och är en utmärkt grund för efterbehandling. Nikon har tänkt på användarvänligheten också och satt dit kontakter för mikrofon och hörlurar samt gjort individuella inställningar för stillbilder och videoinspelningar.
Bildstabilisator, fasfokus och styrpinne fungerar även när man filmar och kameran kan visa focus peaking om man ställer in skärpan manuellt. När man filmar klarar den kontinuerlig autofokus i AF-Fulltime-läget. Annars trycker man på AF-ON eller trycker ner utlösaren halvvägs för att fokusera när man filmar.
Hybrid-autofokus
En sak som Z7 inte har ärvt från D850 är det förträffliga 3D Tracking-autofokussystemet. För det mesta hämmar det inte kameran, även om hybrid-fokuseringen har vissa begränsningar.
I svagt ljus hänger den inte med, speciellt i bildserier, och jag hade ett par (mindre) problem att få fokusspårningen att hänga med på snabba motiv som cyklister och bilar. Nu är ju kanske inte sport det man primärt ska använda Z7 till, men det bör påpekas.
I bra ljus, även i bildserier, hänger autofokusen med fint och jag hade få problem med att få skarpa bilder i bra ljus. Även om kameran inte alltid prickar rätt med fokusspårningen i varierande ljusförhållanden, så är den i gott sällskap med majoriteten av kamerorna vi har testat i den här klassen. Men jämfört med ovan nämnda Sony a7r III, och D850 för den delen, hamnar Z7 lite på efterkälken med action och sport.
Det är möjligt att Nikon kan göra förbättringar av autofokusalgoritmen i en kommande firmware-uppdatering.
Bildkvalitet
Hastigheten på nio bilder i sekunden är godkänd, men kamerans buffert sänker lagringshastigheten betydligt efter fyra-fem sekunder och sökaren stannar vid första exponeringen. Detsamma gör ljusmätaren.
Det kanske inte spelar någon roll för de som är de mest sannolika Z7-kunderna. Nämligen landskaps-, bröllops-, porträtt- och kanske gatu- och resefotografer. De kan gotta sig åt klassens bästa färgåtergivning, suverän dynamik och en möjlighet att få folk att tappa hakan vid ISO 64 (går att utöka till ISO 32).
Nikon har alltid prickat färgåtergivningen och Z7 är inget undantag. JPEG-filerna är felfria upp till ISO 6400 och fullt användbara över detta, trots att dynamiken och färgerna då blir svagare. På hög ISO-känslighet ligger Z7 lite under a7r III:s prestanda. Men höstlöv, hudtoner och rött, grönt och blått ser fantastiskt naturtroget ut och sätter standarden för färgåtergivning i klassen.
Det finns rikligt med detaljer här, precis som man kan förvänta sig av en 45 Mp-sensor utan lågpassfilter framför, och skärpan från objektiven vi hade till vårt förfogande är inte sämre än vad vi kunde få med D850 eller Sony a7r III.
Väljer man elektronisk slutare (upp till 1/2000 s) är det möjligt att klämma ut ännu lite mer detaljskärpa eftersom det minimerar risken för vibrationer.
Jag hade inga nämnvärda problem med ränder (banding) och tycker att bilddynamiken är fullt i klass med D850. Vilket betyder as good as it gets.
Videokvalitet måste nämnas. För även om skärpan, dynamiken och färgerna även här är av ytterst hög kvalitet så kan man uppleva rolling shutter. Alltså att vertikala linjer böjs när man panorerar. Speciellt vid 4K från hela bildytan. Detta är mindre synligt i Super35-läget.
Slutsats
Med undantag för sport är Nikon Z7 nästan helt komplett som systemkamera. Somliga kommer att ogilla att det bara finns en enda kortplats och inget vertikalgrepp, samt saknar högre bildhastighet och bättre fokusprecision i svagt ljus. Nikon Z7 är dock en ovanligt lyckad debut på den spegellösa fullformatmarknaden. Det är en avancerad kamera för erfarna fotografer, med snudd på exemplarisk användarvänlighet som passar för en mängd olika motiv. Bildkvaliteten ligger i tätskiktet och videokvaliteten är synnerligen hög – Z7 är helt enkelt rolig att fotografera med.
