test: Focal Clear

För inte så länge sedan fick det franska högtalarmärket mycket uppmärksamhet för en av de bästa hörlurarna som världen hade hört. Deras dyraste modell Utopia är ett levande bevis på att grundliga ingenjörskunskaper i allra högsta grad går att applicera på hörlurar. Fast så kostar den öppna hörluren mer än 40 000 kronor också, och befinner sig alltså utom räckhåll för de flesta av oss.

Elear var en annan historia. Också en öppen konstruktion, och mer överkomlig: 12 000 kronor. Den låter sagolikt på en del områden och har en häftigare djupbas än Sennheiser HD 800 S. Men HD 800 S upplevs som lite varmare och dessutom snäppet mer homogen och trovärdig.

Då är det fullt begripligt att Focal dra lärdom av sina första två modeller och göra en nu hörlur som är ännu bättre än Elear, till ett mycket lägre pris än den hutlösa Utopia. Resultatet är Clear.

Elear möter Utopia

Clear ser ut som en grå version av svarta Elear. Men där Elear har velourkuddar och en huvudbygel som har en insida av mocka så har Clear både bygel och öronkuddar överdragna med perforerad mikrofiber. Precis som storebror Utopia. Öronkuddarna är gjorda av 2 cm tjockt minnesskum och ligger fantastiskt skönt runt öronen.

Förutom en hård bärväska ingår det tre kablar: 1,2- och 3-meters obalanserade samt en 3-meters kabel med 4-polig XLR. Men låt inte den kortaste kabeln lura dig att tro att hörlurarna ska användas med telefonen. Ljudet blir alldeles för lågt och tamt, och eftersom det här är öppna hörlurar så släpper de in allt oväsen utifrån.

M-format element

Högtalarelementet i Clear är precis som i Elear en inverterad dome av aluminium och magnesium (Utopia har beryllium), som har två veck ut mot ytterkanten. Focal kallar membranet för en M-formad dome och fördelen ska vara bättre styvhet och mindre uppbrytning i diskantregistret, vilket i sin tur ger en renare återgivning av musiken.

Spole utan rulle

Högtalarelementet har en spole av ren koppar i stället för Elears kopparpläterade aluminium. I likhet med Elear och Utopia är inte spolen lindad runt någon cylinder. För att åstadkomma detta har Focal varit tvungna att använda ett mycket starkt lim i stället.

Ljudet av Focal Clear

Det första jag provade Clear med var faktiskt en mobiltelefon (iPhone X), men även om ljudet var både klart och luftig så var det en väldigt trist historia. Basinstrumenten var tama och allt saknade liv. Som att köra en Lamborghini med-Prius motor – alla köregenskaper finns där, utom det som räknas: liv, känsla och glädje.

Mycket bättre blev det med den bärbara förstärkaren RHA Dacamp L1. Ta till exempel Tavlor på en utställning av Mussorgskij, dirigerad av Herbert von Karajan 1966 men nysläppt i högupplöst MQA-format. Bland annat på Tidal. Trumpeten i början har mer plats runt sig och det finns mycket mer tryck i trombonerna och tuborna.

Dacamp L1 vaknar ännu mer till liv när den kopplas till en dator som kör Roon-programmet, eftersom den mobila versionen av Tidal inte ger någon MQA-utsignal. Det gör däremot Roon, som även med en DAC utan MQA ger upp till 96 kHz-upplösning. Då blir det ännu mer luft runt instrumenten, musiken svävar och jag får faktiskt en viss känsla av tredimensionalitet. Vilket är sällsynt med hörlurar.

Men Dacamp L1 kan låta lite framfusigt och sterilt, och även om Clear har en något mjukare framtoning i toppen än den dyrare Utopia så är inte det här en perfekt matchning för mina öron.

Fylligare förstärkare

Av en ”slump” råkar jag ha en tung McIntosh MA7000-förstärkare stående, med ett nästan lika tungt hörlursuttag. Undrar just …?

Så där, ja! Det som tidigare kunde uppfattas som sterilt är nu bara musikaliskt, svävande, och med tillräcklig värme i mellanregister och bas för att få lite rosiga kinder – utan att låta något annat än äkta. Ljudbilden är voluminös, instrumentens klangstrukturer flätas ihop utan att blandas. Det här är riktigt bra, och bättre upplösning än i Elear.

Elear kändes inte riktigt lika naturliga som Sennheiser HD 800 S. Det gör definitivt Clear. Och de är enklare att driva, du behöver inte en lika kraftig förstärkare. Du måste bara ha rätt förstärkare – och om vi ska återgå till bärbar utrustning så säger min magkänsla mig att Chord Mojo vore en fenomenal matchning – om du inte satsar på den större och dyrare Hugo 2.

Elektronisk pop

En hörlurar som är bra med klassiskt är automatiskt bra även med all väl inspelad akustisk musik. Men hur är det med samplingsbaserad pop och hiphop? Ta rapparen Logic och låten The Return. Jag får vibbar från ett par år sedan, innan Drake förstörde genren med sin ynkliga sjung-rap. Focal Clear får fram de häftiga beatsen på ett stentufft sätt. Orden skjuts ut blixtsnabbt men Clear uttalar dem så bra att man lätt förstår dem (”Fuck a mumble let’s make America rap again”).

Och så fortsätter det, låt efter låt. Där jag tyckte att Elear kanske saknade lite engagemang och nerv har Clear det där lilla extra som behövs. Den kan till och med vara perfekt för de som annars älskade Utopia men tyckte att den var lite för ivrig i toppen ibland. Då kan man spara mycket pengar genom att köpa Clear!

Focal Clear krossar basåtergivningen i Sennheiser HD 800 S och är på samma gång så ärlig att man faktiskt kan använda den för att mixa musik. Men viktigast är musikaliteten och den fantastiska dynamiken när man sitter och lyssnar på favoritmusiken. Timme efter timme, utan att bli svettig om öronen. Vi gillar.

Slutsats

Focal Utopia är kanske den bästa hörluren som undertecknad har hört, men den är svindlande dyr. Den billigaste modellen Elear för 12 000 kronor är nästan ett fynd, men saknar det där sista lilla. Clear är en annan historia. Det är nog den här modellen som Focal egentligen hade hoppats att Elear skulle vara, här har de rättat till det som behövdes för att skapa en fantastisk hörlur.

Ljudet drar mot det neutrala, fast med massor av dynamik och spelglädje. Ihop med en förstärkare med lite värme i bas och mellanregistret får du så mycket musikalisk glädje av Clear att du kommer att leta efter anledningar att stanna hemma. Och jag bryr mig inte om vilket slags musik du lyssnar på.