test: Logitech G512 Carbon

För bara ett par år sedan var mekaniska tangentbord nästan utrotade eftersom de var dyrare, tyngre och inte kunde göras lika kompakta och ljudlösa som de platta membrantangentborden. Men tack vare att gaming har växt från nördhobby till e-folksport har de fått en renässans. Ett av alla märken som säljer nya mekaniska tangentbord är Logitech G, spelavdelningen hos musjätten Logitech.

Logitech G512 ser oerhört minimalistiskt ut: tangenterna sticker upp ur en bottenplatta av svarteloxerad aluminium. Det sobra utseendet bryts dock av den inbyggda ljusshowen som innebär att varje tangent kan lysa individuellt i RGB-färger (styrs av Logitechs spel-programvara).

Vi testade nyligen det lite dyrare Logitech G513 och om du tycker att G512 ser ut precis som sin storebror så är det inte så konstigt. Tangentbordsdelen är nämligen densamma i de två modellerna. G513 har dock ett handledsstöd.

 

Klickande blått

Att vi ändå testar tangentbordet (igen) beror på att Logitech i samband med lanseringen av G512 introducerade en variant av kontakterna i själva tangenterna: Romer GX Blue. Och nu blir det (ännu) nördigare. De nya kontakterna är taktila med klickningar. Det betyder att man känner ett motstånd när tangenten närmar sig kontaktpunkten. Och när kontakt görs så hörs ett klickljud. Effekten påminner om IBM-tangentborden som var vanliga på kontor på 1980-talet. Sådana tangenter älskas av vissa och avskys av andra – inklusive alla andra som befinner sig i samma rum. Föredrar man mer diskreta tangenter så finns både G512 och G513 med två varianter av tystare tangenter, med linjär respektive taktilt respons.

Logitech G512 med ”blå” kontakter påminner av naturliga skäl mycket om versionen vi redan har testat. Tangenterna är fasta att trycka ned och ger ett tydligt motstånd, och de reagerar exakt varje gång. Känslan är ännu bättre än med Razer BlackWidow Chroma V2, som annars är ett av de bästa. Att man dessutom kan skriva på tangentbordet är ett plus i kanten.

Slutsats

Logitech G512 är ett läckert och kompakt gaming-tangentbord som tack vare bottenplattan känns tillräckligt stabilt för att överleva ett (virtuellt) krig, men är ändå så snyggt att det kan stå framme på skrivbordet när spelet är slut. De nya kontakterna ger en precis återkoppling, så man behöver aldrig tveka. Och ljudet av tryckningarna värmer ett gammalt nördhjärta. Gillar du inte högljudda tangenter så kan någon av de andra varianterna av samma modell passa bättre. Men fundera på om du ska lägga lite extra på att få med handledsstödet.