I flera årtionden var USA inblandade i konflikten i Indokina/Vietnam, där målet var att stoppa den växande kommunismen. Truman, Eisenhower, JFK, LBJ och ”Tricky Dick” Nixon hade alla fått rapporter om att Vietnamkriget var så gott som omöjligt att vinna, ändå fyllde de på med fler soldater och förde det amerikanska folket bakom ljuset – fler än 50 000 unga amerikaner offrade livet för ett meningslöst krig.
Washington Post, med ägaren Kay Graham (Meryl Streep) och chefredaktören Ben Bradlee (Tom Hanks) i spetsen, avslöjade bedrägeriet som fanns beskrivet i ”The Pentagon Papers”. Läckan kom från journalister som var inbjudna i värmen av försvarsministern.
Spielberg beskriver hur Graham var tvungen att kämpa för att respekteras som kvinnlig företagsledare i en sexistisk värld. Hon var en till en början osäker kvinna som jobbade i en mansdominerad, chauvinistisk värld. Streep är lysande i sin tolkning av en person som växer med uppgiften och Hanks briljerar som den legendariska redaktören.
Filmen blir i överkant svartvit, Spielberg är ju inte direkt känd för att vara subtil i sina karaktärsskildringar utan tenderar att dra sig mot det svulstiga och klyschiga. Däremot är The Post en tekniskt briljant film med snyggt foto, klipp och rytm, som dessutom berättar en skrämmande dagsaktuell historia som ger eko till Trumps ständiga försök att svartmåla och undergräva den fria pressen och dess viktiga uppgift som den tredje statsmakten.
Även om den gamle mästaren Spielberg inte helt bemästrar den subtila konsten – publiken ska matas med sked och handlingen målas med bred pensel – så ger han oss ett fascinerande porträtt av vår nutidshistoria och visar hur fel det kan gå när makt korrumperar och det sätts munkavle på pressen. Briljanta skådespelare lyfter filmen till 4 stabila stjärnor.
The Post berättas i en lite gråbrun, tidsriktig ton med en smula brus. Ljudspåret (DTS 7.1) är relativt okomplicerat med har en fin surroundkänsla. Fem dokumentärer, på sammanlagt 90 minuter, är vad bonusmaterialet bjuder på.
