Tor Aavatsmark

Riksåklagaren i New York, med förkärlek för gott vin och kinky sex, Chuck Rhoades (Paul Giamatti), har vigt sitt yrkesliv åt att bekämpa ekonomisk brottslighet, framför allt har han längtat efter att få den snuskigt rike mångmiljardären Bobby ”Axe” Axelrod (Damian Lewis), som konstant rör sig i juridiska gråzoner, att hamna bakom lås och bom.

Den ständiga konflikten mellan Axe och Chuck började bli uttjatad och fick för mycket fokus. Serien behövde nytt blod och nya konflikter och karaktärer – och det får vi i den tredje säsongen. Efter bataljen i säsong 2, där både Axe och Chuck opererade i juridiska gråzoner, är Axe nere för räkning. Han är föremål för en federal utredning, hans tillgångar är frusna och han får inte ägna sig åt handel. Lösningen blir att använda sig av en bulvan. Samtidigt håller hans äktenskap på att upplösas.

I sin miljonärs-ungkarlslya mitt på Manhattan, omgiven av rikedom och tomma föremål (bland annat B&O BeoLab 90) upplever Axelrod nästan en existentiell medelålderskris. Han är omgiven av fiender och finansiellt bakbunden och tvingas kämpa sig tillbaka – det visar sig dock att de flesta tjänster och människor är till salu …

https://www.youtube.com/watch?v=7dKownfx75E

Androgyne Taylor har tagit över den ledningen av företaget. Det är en väldigt komplex och fascinerande karaktär som nästan orsakar en revolution på kontoret, lysande porträtterad av Asia K. Dillion.

Annons

Chuck har fått tillbaka sin fru (Maggie Siff), hon jobbar återigen för Axe, men vardagen plågas av problem med det extremt inflammerade förhållandet med fadern och en alltmer närgången justitieminister (Clancy Brown).

Den nya justitieministern tillför serien friskt blod. En tuff texasbo som kör med hård cowboystil och litar mest på nyheter från Breitbart. Han är uppenbart inspirerad av dagens team i Vita huset och gör livet surt för Chuck.

Replikerna i Billions är vassa, sluga, intelligenta och dryper av cynism. De speglar på många sätt stora delar av den ekonomiska oansvariga/egocentriska eliten – givetvis framställd på värsta möjliga sätt, men väldigt bra TV-underhållning. Dessutom har serien en förmåga att överraska. Vi får se underbara ögonblick, som när mångmiljonärens unga, vackra, blonda flickvän får höra att pengarna är borta och genast ber att bröllopsplanerna läggs på is. Ett slående exempel på ytligheten som kännetecknar hela det här gänget. Seriens bästa säsong belönas med 5 stjärnor.

HBO-strömningen har utmärkt bild- och ljudkvalitet. Recensionen bygger på säsongens fyra första avsnitt (av tolv).