test: Denon AVC-X8500H

När Denon lanserar ett nytt flaggskepp så handlar det om allt annat än en småplutt. AVC-X8500H har hela 13 förstärkarkanaler, var och en av dem specade till 150 watt i 8 ohm. Och med en maximal strömförbrukning på 900 watt är det uppenbart att det här är potenta grejor.

Det är inte bara för att vara kaxig, i hemmabion är det viktigt att ha tillräckligt med kraft till förfogande – även när man spelar på måttlig ljudnivå eftersom det oftast ger mindre förvrängning. Alltså renare ljud.

Förstärkaren stöder dessutom allt godis och alla format som hemmabiovärlden har att erbjuda. Den levereras med HDMI 2.0b direkt från fabrik för att ge ännu bättre HDR-stöd och har en förbättrad ljudreturkanal (eARC) som stöder HD-ljud – Dolby Atmos också – tillbaka genom HDMI-kabeln som går upp till TV:n. Längre fram kommer man att kunna uppgradera förstärkaren till HDMI 2.1, som ökar bandbredden från 18 till 48 Gbit/s och därmed stöder framtida video med 8K-upplösning.

 

Objektbaserat ljud

Med de nya tredimensionella, objektbaserade surroundljudformaten får ljudteknikerna en möjlighet att placera objekt i film och musik helt fritt i ett tredimensionellt ljudlandskap. En ljudeffekt, oavsett om det är ett pistolskott eller en kvittrande fågel, låter inte som om den kommer från en enda högtalare, utan från vilken punkt som helst i ett tredimensionellt rum. Till och med ovanför våra huvuden! För att lyckas med detta behöver man många kanaler, och vi ser ofta att modernare hemmabioförstärkare och -receivrar förfogar över fler kanaler än äldre modeller.

De olika tillverkarnas flaggskepp har vanligtvis elva kanaler. Då kan de återge 7.1-ljud, plus fyra takkanaler som lyfter upp ljudet ovanför oss så att vi placeras mitt i ett perfekt halvklot av ljud. Men med de nya formaten kan man liksom inte få nog av högtalarkanaler, Denon AVC-8500H har tretton stycken. Den kan driva ett 7.1-system plus sex högtalare i taket! Takhögtalarna monteras då i två parallella tvärgående rader ovanför sittplatserna, där de mittersta högtalarna är rakt ovanför huvudena på publiken.

Eller så kopplar man upp en 9.1-konfiguration där man har två separata par fronthögtalare. Högtalarparet längst ut mot sidorna brukar kallas Front Wide. I ett sådant system kan man ha fyra takkanaler. Detta ökar upplösningen och sömlösheten i rummets tvådimensionella plan, medan höjddimensionen målas upp aningen grövre.

Båda dessa konfigurationer passar fint till ljudformaten Dolby Atmos och DTS:X, som tillsammans finns på i princip alla filmer som släppts med objektbaserat 3D-ljud. Men det finns ett tredje format, Auro 3D, som är långtifrån lika utbrett men som har vissa fördelar. Bland annat stöder det högupplöst ljud. En annan högtalarkonfiguration är optimal med det här formatet, då ska takhögtalarna helst sitta rakt ovanför var och en av huvudhögtalarna.

Om du vill ha den bästa konfigurationen för Dolby Atmos, DTS:X och Auro 3D kan ett 7.1.6-system vara att föredra.

Ingen receiver

Innan den här förstärkaren kom hette Denons flaggskepp AVR-X6400H. Det var en receiver som lyckades mycket bra i vårt grupptest och som bara överträffades av Marantz SR8012. Allt som saknades för att nå hela vägen fram var lite kraft.

AVC-X8500H är starkare än dem båda. Den heter för övrigt AVC och inte AVR eftersom det här inte är en receiver utan en förstärkare. Det betyder bara att den inte har någon FM-radio inbyggd. Men det kan naturligtvis ersättas av internetradio, som finns inbyggt i det nya flaggskeppet.

 

Multiroom med HEOS

Förutom en fantasiljon kanaler har förstärkaren alla andra funktioner den ska ha, inklusive styrning från mobilen eller ett mer avancerat styrsystem som Control4, Elan eller Crestron. Det går också att styra den från datorn genom att skriva in dess IP-adress i webbläsaren.

Dessutom stöds multiroom-musikströmning med HEOS, som är Denons rival till Sonos. Detta förenklar musikuppspelning från mobil eller PC avsevärt, jag vågar påstå att med det här systemet kan alla familjemedlemmar spela sin favoritmusik genom förstärkaren. Och om du har andra HEOS-högtalare inkopplade till hemnätverket så kan du spela samma musik – eller olika musik – i alla dessa högtalare, var i huset de än är placerade.

Om du har en skivspelare med MM-pickup (den vanligaste typen) så finns det en ingång för den. Ljudet från LP-skivorna kan också distribueras runt till olika HEOS-högtalare i huset på ett elegant sätt.

 

Avancerad men lättanvänd

Att alla kan använda den är en viktig poäng, för även om AVC-X8500H är en otroligt avancerad maskin så är den enkel att både koppla in och använda. Du kanske inte tror det när du ser hur baksidan ser ut, där finns nästan lika många kontakter som det finns sandkorn i Sahara! Men när du sätter på förstärkaren för första gången talar den om för dig, steg för steg, exakt vilken kontakt som ska sitta var, sedan spelar den lite musik i en kanal åt gången så att du hör att du kopplat rätt när musiken hoppar från högtalare till högtalare.

Menysystemet är också mycket enkelt att använda. Det är både logiskt och har fin grafisk design.

Saknar lagringsminnen

Men det finns en sak jag saknar. Med så här många kanaler hade man kunnat tänka sig att prova olika högtalarkonfigurationer. Till exempel 7.1.6 eller 9.1.4. Varje gång man ändrar måste man kalibrera om förstärkaren. Detta görs enkelt nog med en kalibreringsmikrofon som ingår, och rumskorrektionssystemet Audyssey MultEQ XT32 ser till att det görs så automatiskt som möjligt. Man måste dock kalibrera för minst tre platser i rummet (helst åtta!) för att slutföra installationen, och med tretton högtalare plus subwoofer tar det ganska så lång tid. Därför hade jag velat ha en möjlighet att spara varje kalibrering i ett minne så att man enkelt hade kunnat växla mellan dem. Men det går inte, man måste göra om kalibreringen ända från början varje gång man ändrar i högtalarsystemet.

Installation

Jag vill prova både 7.1.6- och 9.1.4-konfiguration.

Våra fasta biohögtalare är ett Procella 7.1-system för över 150 000 kronor. Dessutom har vi ett takmonterat par Martin Logan SLM till Atmos-ljud. Resterande kanaler kräver lite improvisation. Till 9.1.4 använder jag ett par golvstående highend-högtalare, Focal Kanta No.2, som Front Wide men ställer in dem som Small och delar vid 80 Hz som resten av systemet. Att jag valde dessa beror på att jag enkelt kan koppla över till dem när jag ska testa förstärkaren med musik i stereo.

Våra bakhögtalare och bakre bakhögtalare från Procella hänger högt upp på väggen, inte långt ifrån taket, installerat enligt normala THX-specifikationer. På den höjden kan de i nödfall användas för att i stället återge de mellersta och bakre Atmos-kanalerna i ett 7.1.6-system. M&K Sound MP7 fick jobbet som bakhögtalare och M&K Sound MP950 som bakre bakhögtalare, båda i öronhöjd. Det är fint för Auro 3D, men inte optimalt för Dolby Atmos eller DTS:X, så om jag hade gjort en permanent installation så skulle jag ha haft högtalarna i taket ovanför mitt huvud. Men systemet fungerar bra nog för att demonstrera vilka slags förstärkarkvaliteter det handlar om.

Normalt skulle jag rekommendera att alla högtalare kom från samma märke. Å andra sidan är Audyssey-kalibreringen i Denon-förstärkaren väldigt bra och anpassar klangkaraktären mellan samtliga högtalare.

Filmljud

Ljudet från AVC-X8500H känns igen direkt eftersom jag har lillebror AVR-X6400H färskt i minnet. Dialogen i thrillern Alien: Covenant är lika klockren som mäktig och när besättningen på rymdskeppet Covenant vandrar runt i ett kargt landskap på jakt efter liv skildras allt i en gigantisk ljudbubbla som omringar oss sömlöst. En mild bris susar ovanför våra huvuden, ekon från bergssidorna breder ut sig runt oss och vi får ett intryck av nästan absolut realism. Detta är med 9.1.4-konfigurationen, där ljudet i det tvådimensionella planet hänger ihop mycket sömlöst, samtidigt som de fyra höjdhögtalarna lyfter allting uppåt.

Front Wide sover

Men så slår det mig: är det något ljud alls i Front Wide-högtalarna? Jag går bort och lägger örat mot Focal-högtalarna. Ingenting. Märkligt. Jag gör om hela högtalarinställningen. Kontrollerar att jag gjort allting rätt, med både anslutningar och förstärkarinställningar i menysystemet (det ska vara 13.1-kanals layout). Jag försöker spela filmen igen men hör fortfarande ingenting från Front Wide.

Men så plötsligt kommer det ett par ljudeffekter där. Det händer lite tidigare i filmen, när en brand uppstår ombord och det smäller i utrustning och ventiler. Det är lite konstigt, när man lägger ett ljud någonstans i rummet placeras det ofta någonstans där flera högtalare måste samarbeta för att återge det från just den punkten. Då borde Front Wide vara en mer aktiv del av ljudbilden.

Efter ett mail får jag bekräftat av Denons europeiska marknadschef Achim Schulz att det i allra högsta grad varierar mycket från film till film och scen till scen. Att man ibland kan vänta i 20 minuter tills man hör effekter i Front Wide-kanalerna.

7.1.6

När jag sedan kopplar in 7.1.6 är höjdkanalerna med i högre grad än vad Front Wide var. Då ligger där en hörbar rumsklang store delar av tiden. I vårt rum på 30 kvadrat finns det därför mer att hämta i en sådan konfiguration.

Med sex takkanaler får vi bättre upplösning i höjden och ljudbilden får bättre fokus uppåt. Inte så att de flesta ljuden kommer ovanifrån så att det låter onaturligt. Dolby Atmos och andra objektbaserade format är smartare än så och placerar alltid den mixade ljudbilden som den ska. Vad som händer i stället är att när en fågel svävar ovanför oss i rummet så blir det en mer sömlös flykt från längst fram till längst bak, genom takkanalerna.

Massor av kraft

Surroundljudet är inte bara helt felfritt, det låter dessutom mycket rent och finmaskigt. Och Audyssey Reference-ljudläget, som är standardinställningen efter kalibrering, gör ett briljant jobb med att skapa ett klangideal som får fram det bästa ur alla högtalare.

Kraftresurserna är också oklanderliga. Där lillebror 6400 låter lite försiktigare än sina konkurrenter har 8500-förstärkaren det där sista extra som behövs för att väcka vilddjuret. När rymdskeppet Covenant exploderar så fladdrar det i byxbenen och mullrar i rummet, utan att förstärkaren tappar andan. Allt medan filmmusiken återges transparent och realistiskt.

Musik i alla kanaler

En surroundförstärkare som Denon AVC-X8500H bör användas med alla kanaler så ofta som möjligt, för det är i surroundprocessningen som magin finns.

Lyssna bara på den helt nya musik-Blu-ray-skivan Polarity med Hoff Ensemble, en jazzutgåva som är skriven och framförd av pianisten Jan Gunnar Hoff, ackompanjerad av Audun Kleive på trummor och Anders Jormin på bas. Har du hört den fantastiska Quiet Winter Night, med olika gästartister på sång, så kan du förvänta dig ännu mer ren jazz från det helt instrumentala Polarity-albumet.

 

Albumet är inspelat i både 7.1.4 Atmos och 7.1.4 Auro 3D, så här kan vi jämföra direkt mellan de båda formaten.

På Dolby Atmos-spåret växer sig pianot så stort, så stort i rummet. Klangen från inspelningsrummet är enorm och den sfäriska bubblan av ljud är helt komplett.

Det bör påpekas att förstärkaren inte mixar upp till fler kanaler. Detta är en ren 7.1.4-utgåva, så man kan inte utnyttja Front Wide i 9.1.4 eller de extra takhögtalarna i 7.1.6. Åtminstone inte som jag har lyckats göra. Om man inte väljer något av de många DSP-lägena, vill säga, till exempel Jazz Club. Fast det hade jag låtit bli eftersom jag tycker att alla sådana digitala ljudlägen låter konstgjorda.

Auro 3D

Det är inte så farligt, för den här musiken låter ändå vackert. Och ännu bättre med Auro 3D-ljudspåret. Då låter trumvisparna mer nyanserade mot trumskinnet, cymbalerna glänser mer och rummet blir större. Det blir mer fokus på allt, ända ner till mikronyanserna. Huruvida detta beror på att Auro 3D är i högupplöst 96 kHz medan Atmos är begränsat till 48 kHz är jag osäker på. Jag har också läst något om att Atmos maskerar och smetar ut tidsdomänen under kodningen, men det är givetvis ingenting som Dolby medger. Vilken orsaken än är så låter Auro 3D klart bäst av de två formaten. Dessvärre är det inte särskilt utbrett, nästan alla filmer som du kommer att se på Ultra HD Blu-ray har antingen Dolby Atmos eller DTS:X.

Musik i stereo

Förstärkaren låter mycket bra med musik i stereo också. Musikuppspelning görs då med HEOS-appen, där jag har loggat in på mitt Tidal-konto. Därifrån är det lätt som en plätt.

Elgitarren i Courtney Barnetts indie-låt Need a Little Time är väldigt torrt inspelad och låter så med Denon också. Men när basgitarren kommer in, och sedan trummorna, så låter det som om cymbalerna är splirrans nya och Courtneys röst, som ligger tätt intill mikrofonen, har gott om plats i ljudbilden. Det är inte världens mest dynamiska inspelning, men det är något speciellt med den som låter väldigt äkta. Och inte ens när ljudbilden blir mättad så låter det aldrig vasst.

 

Förstärkaren kan vara finkänslig, men ett dynamiskt odjur när det behövs. Och dynamik får vi med Lucy Swanns Foreign Bodies, en udda blandning av elektropop, indie och experimentell rock à la PJ Harveys senaste album The Hope Six Demolition Project. Jag får i varje fall associationer till det senare av trycket från blåsarna tillsammans med hårtslående stackato-trummor.

Och Swanns röst sticker ut klockrent ur alltihop. Förstärkaren har en förmåga att låta fysisk, samtidigt som den får fram detaljerna, i en oerhört städad ljudbild. Det är inte långt ifrån en stereoförstärkare för 20 000 kronor, även om Naim Uniti Atom, Rotel RA-1592 och Hegel Röst alla är ännu bättre stereoförstärkare på sina egna sätt. Men ingen av dem kan surroundljud, och den biten gör Denon AVC-X8500H helt felfritt!

 

Värd det?

Är förstärkaren då värd det högre priset än lillebror AVR-X6400H? Ja, men bara om du faktiskt använder alla kanalerna. Om du är nöjd med en 7.1.4-anläggning så är förbättringarna fortfarande hörbara, men inte tillräckligt stora när man ser att lillebror faktiskt har gått ner 4 000 kronor i pris till 22 000. Och Marantz SR8012, som är byggd efter samma grundrecept som 6400-receivern men som har mer fart och fläkt och ännu bättre upplösning, är möjligtvis också ett bättre köp än AVC-X8500H om du inte använder de extra kanalerna. Men om du gör det, kommer du inte att ångra dig!

 

Slutsats

Denon AVC-X8500H är den mest avancerade surroundförstärkaren på marknaden idag. Den största förbättringen mot dess billigare lillebror AVR-X6400H är att den har 13 kanaler, alltså två extra, vilket gör det möjligt att få en ännu större ljudbild när du tittar på film eller lyssnar på musik med Dolby Atmos, DTS:X eller Auro 3D. Och det hörs, för den har den största ljudbilden vi hört från en sådan här maskin. Dessutom har den en musikalitet som överträffar det allra mesta, och kan backa upp det med muskler. Det betyder att oavsett om det är film eller musik som ska spelas så förvandlas vardagsrummet till ett magiskt rum av ljud.

Musik i stereo fungerar också väldigt fint, men det är förmodligen inte det som är den största skillnaden mot andra förstärkare för 25 000 kronor. Använd alla kanaler eller köp en billigare receiver, är vårt råd.

För spec-intresserade kan det vara värt att veta att AVC-X8500H kan uppgraderas till HDMI 2.1.