test: Master & Dynamic MW60

Bluetooth har alltid föraktats av ljudintresserade. Den trådlösa tekniken har komprimerat alla ljuddata, från CD-kvalitet ner till något som liknar en blodig och mörbultad MP3-fil. Med resultatet att ett piano låter som en billig synth och röster som om de kommer inifrån en konservburk.

Men saker och ting har blivit bättre. Först och främst har ljudets bandbredd ökats, vilket betyder att många av detaljerna i musiken kommit tillbaka. Många produkter undviker också det vanliga dåliga Bluetooth-ljudformatet (SBC). Nu används andra format som aptX och AAC i större utsträckning. Bandbredden är fortfarande begränsad (max 352 kbit/s) men ljudinformationen komprimeras mer effektivt och ger bättre ljud i andra änden av signalkedjan. Så att det motsvarar ljudkvaliteten från normala strömningstjänster. Och som vi har upptäckt tjänar även Spotify på bra utrustning.

Kompromisslös modell

Därför anser Master & Dynamic att det finns en poäng med att trolla fram så bra ljud som det bara går ur Bluetooth-formatet. Det har de gjort med MW60, som kostar 6 000 kronor! De har inte snålat in på något i jakten på bästa möjliga trådlösa ljud. Det betyder att ovan nämnda aptX och AAC stöds för att ljudet ska överföras så optimalt som möjligt.

 

Beryllium

De har också valt material och komponenter från översta hyllan. Framför allt har högtalarelementen fått 45 millimeters dome-membran av beryllium. Beryllium är mycket lättare och styvare än aluminium och passar därför bättre som membranmaterial. Men det är också tusen gånger dyrare (!), vilket är skälet till att det sällan används. Ja, plus att det är supergiftigt för alla som jobbar med det! Av någon anledning står det ingenstans något om att MW60 har beryllium, men när vi såg att den mindre modellen MW50 hade det, medan det bara står ”neodym” på MW60, var vi tvungna att skicka iväg en fråga till Master & Dynamic. Och de bekräftade att det är beryllium i MW60 också, neodym är materialet i magneten.

Utsidan av huvudbygeln och öronkåporna är överdragna av koskinn, och insidan av bygeln och öronkuddarna av mjukare lammskinn. Kuddarna sitter fast med magneter och kan lätt tas loss om de måste bytas ut. Skelettet är av metall och har rostfritt stål där hög belastning förväntas. Till exempel gångjärnen som gör att hörlurarna går att fälla ihop. Antennen på insidan är av aluminium vilket ska garantera maximal räckvidd och signalstabilitet.

Användning och komfort

På högra kåpan sitter kontrollknapparna som styr musik och samtal, plus volym. På den vänstra sitter av/på-omkopplaren som även aktiverar Bluetooth-anslutningen. Att koppla in mobilen är inget hokus-pokus och knapparna funkar fint, även om det kan vara lite trist om man är van vid att svepa med fingrarna på en beröringskänslig yta för att styra funktionerna.

 

Bluetooth-räckvidden är utmärkt. På redaktionen gick det att runda flera hörn och gå 30 meter bort från telefonen innan ljudet droppade ut. Det är dubbelt så långt som med Bose QuietComfort 35 II.

Vikten är genomsnittlig, drygt 100 gram tyngre än Bose-lurarna. Ingenting man tänker på, inte ens om man lyssnar länge. Komforten är ganska bra. De ovala öronkåporna lägger sig fint runt öronen, ingenting trycker någonstans. Men efter ett tag blir öronen svettiga. Skinnkuddarna andas dåligt, så man måste ta en paus emellanåt. Bortsett från detta finns det inget att säga om komforten. Men det händer att man måste jobba lite med att få kuddarna tätt mot skallbenet så att det inte läcker ut bas.

Superbt ljud

Ljudmässigt befinner sig Master & Dynamic MW60 i en helt egen klass. Operasångerskan Cecilia Bartoli har en vacker klang i rösten, med välartikulerade konsonanter, utan att det låter vasst. Cembalon klingar fint i bakgrunden. Detta är första gången jag hör trådlösa hörlurar återskapa opera så bra. Fiolernas luftighet och krispighet är felfri.

 

Populärmusik tjänar bra på det välartikulerade ljudet. Sångaren får vara hjälten i musiken, medan andra hörlurstillverkare blir frestade att dra ner mellanregistret en smula för att diskanten ska låta ännu luftigare. Men inte här, Master & Dynamic lyckas med mästerstycket och balanserar alltihop på ett utmärkt sätt. Basen är också både fyllig och dynamisk. Basinstrument framträder med imponerande stor kropp och ett hav av klangstrukturer flödar ut. Med andra ord fungerar Master & Dynamic MW60 lika bra med Lady Gaga och Avicii som med Haydn och Mozart. Släng gärna in lite Chet Baker som kvällsmys. Klassisk musik med låga genomsnittliga ljudnivåer lider av en något begränsad maxnivå i hörlurarna, då är lösningen att använda kabeln och en ordentlig musikspelare.

MW60 krossar alla andra trådlösa hörlurar jag har hört. De har visserligen ingen aktiv brusreducering som Bose QuietComfort 35 II och Sony WH-1000XM2, och är därför inte lika praktiska på flygplan. Men ljudkvaliteten ligger i en helt annan liga.

 

Ännu bättre ljud?

Om du vill att det ska låta ännu bättre så kan du investera i en hörlursförstärkare av hög kvalitet och plugga i kabeln. Fast jag gissar att det inte är särskilt många som kommer att göra det. Trots beryllium-elementet är det fortfarande ett bra steg upp till Beyerdynamic DT 1770 Pro och andra highend-hörlurar, så anledningen till att man köper MW60 är att få den bästa Bluetooth-upplevelsen man kan. Punkt slut.

Slutsats

Master & Dynamic MW60 är ett extremt par trådlösa hörlurar. För den stora prislappen får du exklusiva material och en ljudkvalitet som mosar allt annat vi hört från trådlösa kåpor.

Hela tonregistret låter genomgående bra med allting, och klassisk musik låter bättre än med någon annan trådlös lur jag har hört hittills.

Master & Dynamic har valt att dra klangbalansen en smula mot det varma, man hade kunnat få ut ännu mer dynamik ur trummorna. Men detta innebär också att hörlurarna klarar av en lite vass musikinspelning, och att det är skönare att lyssna länge. De kan dock bli lite svettiga, ta i så fall en liten paus någon gång emellanåt.