test: NAD M50.2

NAD handlar inte bara om ekonomiska prylar i ödmjuk förpackning. Under namnet Masters har NAD gjort en serie som både på ytan och inuti ska tilltala highend-köparna. Vi har tidigare testat digitalförstärkaren M32 med bra resultat. Så bra att den har varit en av våra referenser i klassen för dyra, men inte fullständigt horribelt dyra, integrerade förstärkare.

En annan, ny medlem av Masters-serien är M50.2, som är en musikstreamer. På utsidan ser den nästan precis ut som M32: En minimalistisk enhet med skal av borstad aluminium med mjuka former. En stor pekskärm i mitten är den enda styrningen som finns, förutom en synlig knapp – som visar sig inte vara en knapp alls utan en indikatorlampa. Under skärmen finns en springa som ger tillgång till det inbyggda CD-drivverket.

På baksidan sitter ingångar för både analogt och digitala ljud, samt trådlöst och trådbundet nätverk och Bluetooth. Det finns även USB-portar på både fram- och baksidan för avspelning från externa diskar och USB-minnen. Utgångar finns det däremot bara digitala (optisk, koaxial och HDMI). Men inga analoga utgångar. M50.2 är en helt digital spelare.

Vad M50.2 kan är att göra all din musik tillgänglig på ett enda ställe, oavsett om det är CD-skivor, digitala filer i (nästan) varje upptänkligt format eller streaming från alla tjänster du kan drömma om att överväga. Eller till och med analogt ljud. Med andra ord sitter det en A/D-omvandlare inuti apparaten, men ingen D/A-omvandlare.

NAD M50.2 har inbyggt Bluesound. Det betyder att du kan styra den från BluOS-appen på mobiler och surfplattor och eftersom Bluesound är NADs svar på multiroom så kan den ingå i ett multiroom-system och strömma trådlös musik till husets alla rum. Man behöver dock inte nödvändigtvis skaffa ett highend-system till vartenda rum. Det finns mer lättillgängliga spelare, och man kan dessutom få Bluesound som insticksmodul till de NAD-förstärkare som stöder Modular Design Construction-utökningar (MDC). Det gör naturligtvis modellerna i Masters serien, men även mindre kostsamma modeller som NAD C388.

 

En dator i highend-kläder

NAD M50.2 är i grund och botten en dator som är specialiserad på att spela musik. Den kan rippa CD-skivor och hitta information om låtarna på internet. Den kan lagra och organisera din musiksamling på den inbyggda hårddisken. Och den kan samarbeta med allsköns streamingtjänster, bland annat Tidal och Spotify. Så långt är allt väl. Samtliga dessa uppgifter kan dock utföras av en dator. Man kan faktiskt köpa en dator med digitalutgång och en förstärkare med inbyggd DAC – till exempel NAD M32 – för samma pengar. Så varför ska man betala flera gånger så mycket för att få en apparat i blankpolerad aluminium som gör jobbet?

En anledning till att välja M50.2 kan vara det välgjorda och läckra sättet som den utför uppgiften på. Att det skulle komma en dag när en NAD-produkt framhävdes på grund av ett läckert gränssnitt, var inte så lätta att förutse. Men så är det alltså. Både på pekskärmen och i BluOS-appen är det ett sant nöje att använda M50.2. Om det är skäl nog för att slänga upp en så tjock bunt stora sedlar på disken är en helt annan sak.

Byggd för välljud

Till skillnad från en helt vanlig standarddator är NAD M50.2 byggd från grunden med ett enda syfte: att spela musik av hög kvalitet. All avspelning utförs asynkront för att förhindra jitter-tidsförvrängning. En separat klockgenerator ser till att musikens takt inte påverkas av felaktigheter i den andra änden av kabeln. Det sitter faktiskt två olika klockgeneratorer i M50.2, för signaler med 44,1 respektive 48 kHz samplingsfrekvens (och multipler av dem). På så sätt undviks avrundningsfel vid konverteringen.

Med det inbyggda CD-drivverket kan man rippa sin musiksamling till hårddisken som rymmer 2 TB. Rippningen går inte speciellt fort, man ska i gengäld vara mer korrekt än vad man normalt får på sin PC. Hur kan en 1:1-kopia vara mer korrekt än en annan? Enligt NAD kan den det genom att resultatet kontinuerligt jämförs med den kontrollsumma som finns i CD:ns metadata. Och först när siffrorna stämmer överens fortsätter rippningen. Det används inte heller någon automatisk felkorrigeringsrutin för att fylla i luckor i uppspelningen. Det betyder att musik som rippats av M50.2 i princip kan återges mer korrekt än den ursprungliga CD-skivan.

Man kan rippa till WAV, FLAC och MP3. Som utgångspunkt rippas det till FLAC, som har blivit de facto-standarden för musiklagring av hög kvalitet. Låtarna har samma kvalitet som okomprimerade WAV-filer, men tar hälften så stor plats och tillåter metadata med information om låtarna.

I dagsläget har inte NAD M50.2 stöd för DSD-filer, men man kan hoppas att det kommer längre fram med en uppdatering av programvaran. MQA stöds däremot, vilket gör det möjligt att njuta av högupplöst musik från exempelvis Tidal.

 

RAID-disk för backup

Det är enkelt att överföra sin befintliga musiksamling till M50.2. När enheten är ansluten till nätverket beter den sig som andra datorer och filer kan dras och släppas mellan enheterna i båda riktningarna. Den inbyggda hårddisken rymmer 2 TB, men i själva verket sitter det två diskar på insidan. Eftersom alla filer speglas till en andra 2 TB-disk så blir man inte av med hela samlingen den dag olyckan är framme och disken dör.

NAD M50.2 är ett välgjort och läckert stycke highend-apparat som serverar musiken från sin bästa sida, oavsett medium och format. I slutändan beror dock ljudkvaliteten mycket mer på resten av kedjan: DAC, förstärkare och högtalare. Eftersom dess uppgift är att servera de digitala musikfilerna på samma sätt som de lagrades, bit för bit, bör den inte sätta något fingeravtryck alls på ljudet. Vad däremot gör – och gör briljant – är att förenkla att navigera genom musiksamlingen. Både på den inbyggda hårddisken och ute på internet. Den kostar massor av pengar, men alternativen från Wadia, Mark Levinson och SotM kostar antingen ännu mer eller har färre funktioner.

Slutsats

NAD M50.2 är ett läckert men kostsamt sätt att organisera sin musik på. Man kan åstadkomma det mesta på andra och billigare sätt. Men om du vill hålla datorn och musikanläggning åtskilda och inte gillar att ha en laptop mitt i anläggningen så är M50.2 en av de bästa lösningarna. Att NAD dessutom har tänkt på ljudkvaliteten i alla led gör den inte mindre attraktiv. Om valet däremot står mellan att investera i en riktigt bra förstärkare eller en musikserver, bör pengarna dock gå till förstärkaren.