test: Sony a7r III

Om man är en seriös fotograf på jakt efter en ny systemkamera är det omöjligt att förbise Sony. För tio år sedan möttes man av axelryckningar när Sony kom på tal, men i dag är de ett märke att räkna med. Sony a7r III är ett tillräckligt bevis på det.

För här en kamera som – trots att Sony har hållit på lika länge i kamerabranschen som Tesla har i fordonsbranschen – är en av de bästa kamerorna vi har testat. Någonsin.

Uppmärksamma läsare kanske minns att vi sade något liknande förra året när vi testade Sony a9 och Sony RX100V. Det säger en hel del om vilken resa Sony har gjort sedan Alpha 100 kom 2006.

På rekordtid har de blivit en seriös utmanare till Canon och Nikon, i nästan alla prisklasser. Senast i proffsklassen, där de två jättarna har dominerat och i praktiken delat upp marknaden mellan sig.

Sony a9 var den första kameran som på allvar kunde utmana Canon EOS 1DX II och Nikon D5, och som slog dem med sin bildhastighet som är upp till 20 bilder/s.

Nu har turen kommit till Canon EOS 5Dsr och Nikon D850 att utmanas av a7r III.

 

Snabbast i klassen

Den nya Sony-kameran är tack vare en bildhastighet på upp till 10 bilder per sekund (28 okomprimerade råfiler eller 76 komprimerade RAW- eller JPEG-bilder i serie) och bättre bildprocessor både snabbare, lättare och mer avancerad än det mesta som finns där ute. Det är också den första kameran vi har testat som praktiskt taget är lika bra på bildkvalitet som D850. Som är den bästa systemkameran vi har testat.

Nu blir den utmanad av Sony – på allting som Nikon är bra på.

Ställer man de två kamerorna bredvid varandra så ser man hur mycket mindre den spegellösa Sony-kameran är. Ändå är den lika avancerad på de flesta områden. 42-megapixlars bildsensor (D850 har 45 Mp) utan lågpassfilter, ljuskänslighet upp till ISO 32000 (D850 har ISO 25600), sökarförstoring, ljusmätningens känslighet, in- och utgångar, antalet kortplatser, väderskydd och 4K-video – alltihop är nästan likadant i de två kamerorna.

Det enda området som Nikon-kameran är överlägsen på är batteritiden. 1840 bilder per laddning krossar Sonys 530. Behöver man högre batterikapacitet så kan två Sony NP-FZ100-batterier i vertikalgreppet VG-C3EM ge dubbelt så många exponeringar.

I övrigt har Sony-kameran högre bildhastighet (10 bilder/s mot 7 bilder/s) ingen blackout i sökaren när man tar bildserier samt inbyggd bildstabilisator.

Kameran har plats för två SD-minneskort, den ena är anpassad för UHS-II-kort. Som är snabbare och passar bättre för 10 bilder/s och 4K-video. Den inbyggda, 5-axlars bildstabilisatorn ger upp till 5,5 stegs kompensation.

Sony a7r III har en lång rad förbättringar jämfört med föregångaren a7r II. Det är inte bara bildhastigheten, batteritiden och autofokusen som är förbättrad.

 

Påtagliga förbättringar

Den lagrar 14-bitars okomprimerade bildfiler som ger fotografen mer färgdjup och dynamik. Den använder ett så kallat super 35-utsnitt från en 5K-videofeed när den filmar i 4K/25p, och har flera videoprofiler som S-log 2 och 3 samt förbättrad autofokusalgoritm vid live- och videoinspelning.

Den filmar inte äkta 10-bitars video, utan kör 8-bitars 4:2:0 internt eller överför 8-bitars 4:2:2 till en extern inspelare via HDMI. För de mest krävande fotograferna är detta en begränsning, för andra inte.

En av de viktigaste – och mest påtagliga – uppgraderingarna är kamerans 425-punkters autofokus (399 faspunkter). Den är blixtsnabb, extremt precis och har en praktisk bonus i form av ögonfokus, där kameran fokuserar på det närmaste ögat.

Det fungerar så bra att bröllops- och porträttfotografer har all anledning att jubla. Fokusspårningen fungerade felfritt i vårt test, men Sony a9 är fortfarande en snabbare kamera för actionscener.

Man kan använda skärmen som sökare, fast då sjunker bildhastigheten till åtta bilder/s.

Styrpinnen på baksidan är en välkommen förbättring. Med hjälp av den kan man snabbt flytta en fokuspunkt eller en grupp av dem så att kameran fokuserar där man vill att motivet ska vara skarpt. Det går också att styra fokuspunkterna med fingret när kameran är i live-view-läge eller filmar video.

 

Bättre ergonomi

Kameran är alltså mycket snabbare än föregångaren, men den är bättre att hålla i också. Handgreppet är större, kamerahuset har vuxit en smula och det är bättre plats för fingrarna. Huset är fortfarande litet jämfört med Nikon D850 och har några ergonomiska frågetecken som inte är lösta.

Det vädertätade kamerahuset har inte fått programhjulet på a9 till vänster om sökaren, det finns ingen skärm på toppen som på D850, och det finns inga programmerbara knappar på framsidan. I stället sitter det två på toppen och en på baksidan. Dessutom kan många av knapparna och inställningsrattarna ställas in som fotografen vill.

Om man föredrar Sonys eller Nikons ergonomi är främst en smaksak, personligen gillar jag Nikons generösa placering av viktiga funktioner på synliga knappar och rattar. På Sony-kameran måste Fn-knappen på baksidan ofta tryckas in först innan man kan bläddra i skärmmenyn för att ändra en inställning.

Sony har för övrigt städat upp i menyerna, som är mer överskådliga än i föregångaren. Där är det också möjligt att finjustera fokus, välja fokuskänslighet och göra flera hundra andra inställningar som djärva fotografer kan använda sig av.

I övrigt är det värt att nämna att kameran har både hörlurs- och mikrofonkontakt och har fått en USB 3.1-kontakt som ger snabbare överföring än USB 2.

Programhjulet på ovansidan har tre minnesbanker, där man kan lägga in de tre inställningarna man använder oftast. Tyvärr håller Sony fast vid låsknappen som måste hållas inne för att kunna vrida på hjulet. Ett av/på-lås hade varit mycket smartare, Sony.

 

Förädlad bildkvalitet

Det är förresten värt att påpeka att kameran säljs med Capture One Express, som är ett av de allra bästa bildprogrammen vi känner till. Det kan uppgraderas till Pro Edition, för de som behöver fler funktioner för kameraanslutning (tethering).

a7r III passar nämligen lika bra till studio som ute i fält. Om de 42 megapixlarna mot förmodan inte skulle räcka till går det att ställa in kameran i hi-res-läge. Då görs fyra exponeringar och mellan varje flyttas bildsensorn en pixelbredd. Bilderna måste laddas över till en dator innan man kan se resultatet. Men då har man 169,6 Mp att gotta sig med.

I praktiken ger den här funktionen lite bättre dynamik som en bonus samt ännu bättre detal­j­skärpa. Kameran ger också aningen mindre brus vid långa exponeringar, fast annars är det inget problem alls.

Lustigt nog följer a7r III efter Nikon D850 när det gäller brusomfång. De två kamerorna har ungefär lika lite brus upp till ISO 6400 – och är bättre än allt annat vi har testat när det gäller just brus – men Sony-kameran är marginellt bättre på ISO 12800 och 25600.

Bilddynamik har alltid varit Nikons styrka. Här är den första kameran vi har testat som är lika bra. Och alltså bättre än allt annat vi har testat.

Mest glädjande med bilderna från kameran är att Sony äntligen har fått till färgåtergivningen. Ännu en Nikon-talang som tangeras av a7r III, vars tonomfång är mycket mer naturligt och mättat än i någon tidigare Sony-kamera. Här kan man fyra av JPEG-filer eller råfiler hur man vill, utan att behöva oroa sig för att behöva lägga massor av tid på färgkorrigering efteråt.

Porträttfotografer får det enklare med a7r III.

Videokvaliteten är övertygande i 4K, men även i 1080 HD, och kanske är Sony a7r III ännu bättre för proffsvideo än a7s II.

Klassens bästa kamera

a7r III är Sonys bästa kamera för fotografer som arbetar både i studio och ute i fält. Actionfotografer bör hellre ta en titt på a9, som är mycket snabbare och har bättre ergonomi, men alla andra proffs och amatörer med ambitioner får en nästan perfekt kamera om de köper a7r III. Det finns ingenting den inte kan. Bildkvaliteten är fullt i klass med det bästa vi har sett från någon systemkamera. Resten är så välgjort och bra att vi inte har något annat val än att strössla alla stjärnor vi har över Sonys superkamera.