Inse det: du kan inte använda ordet ”hemmabio” utan surroundljud. Och du kan inte hävda att du har en bio hemma om du inte har tillräckligt med muskler för att återskapa både explosioner och vrålande drakar med dunder och brak. Med de fyra hemmabioreceivrarna i det här testet, som är varje tillverkares toppmodell, går vi ännu ett steg. För parade med bra högtalare får du dessutom en upplösning i dialoger och filmmusik som överträffar allt du hört i någon biografsalong. Det behövs nämligen mer än buller och bång: riktigt stora upplevelser kräver finess. Prasslande löv. Vind som ilar. Ekot och klangen från en grotta. Sådant har inget med kraft att göra – här är det känslig hantering av ljudsignalen som gäller.
Och vi får inte glömma bort musiken. Oavsett om den ligger i filmspåret eller om det handlar om ren musik så behövs en ömsint hand med silkesvantar – och brutal dynamik när det passar. Oavsett om det är i två eller många kanaler. Sådant kostar.
En gång i tiden kom man långt med en hemmabioreceiver med fem förstärkarkanaler och ett par högtalare fram och bak, plus en centerhögtalare och subwoofer. En sådan receiver är en relativt enkel historia att bygga, eftersom det finns mycket utrymme under huven för strömkomponenter och nödvändig ventilation. Längre fram skulle man ha 7.1-ljud, med ett extra par bakhögtalare för mer sömlös surroundljud, och då började det bli mer ont om plats i förstärkarna, och genast dyrare att göra bra.
Objektbaserat ljud
Den senaste tiden har det dykt upp så kallade objektbaserade ljudformat, med Dolby Atmos som fanbärare. Det innebär att man ska kunna höra exakt var ett objekt är placeras i ett tredimensionellt plan. Då behöver man plötsligt ljud från taket också, och då inser man snabbt behovet av ännu fler kanaler. Hela fyra takhögtalarna är optimalt, och vi vill fortfarande ha sju högtalare i öronhöjd, plus subwoofer. En så kallad 7.1.4-konfiguration. Ska receivern behålla ljudkvaliteten så hamnar vi i den dyrare änden. Ljudet ska ju inte bara förstärkas. Det ska bearbetas, vilket behöver beräkningskraft och kontroll över elektroniskt brus. Digitalomvandlingen av uppemot elva kanaler kräver också en hel del för att bevara kvaliteten.
Alla de fyra surroundreceivrarna i detta test stöder hemmabio i elva kanaler och Dolby Atmos i 7.1.4. Yamaha RX-A3060 är den enda som behöver en extra effektförstärkare för att klara av det här.
Ljudretur
Om du vill ansluta TV:n till anläggningen för att få surroundljud – inte minst med TV-appar som Netflix, HBO och liknande – så är det fullt möjligt. Ljudet överförs nämligen från TV:n tillbaka till HDMI-utgången på receivern med hjälp av en ljudreturkanal (ARC, Audio Return Channel). Netflix har också börjat med stöd för Dolby Atmos i utvalda titlar, men för få ut det från TV:n så räcker det inte med ARC. Du måste ha så kallad Enhanced Audio Return Channel (eARC) för att stödja Dolby Atmos och okomprimerat surroundljud i allmänhet. Denon AVR-X6400H och Marantz SR8012 klarar redan detta och vi har fått bekräftat att Yamaha RX-A3070 kommer att få det i en framtida uppdatering. Pioneer SC-LX901 är dock en något äldre modell och har inte den nödvändiga ingången (HDMI 2.0b) som behövs för att uppgradera till eARC. Lösningen blir att titta på Netflix-material från en annan videokälla än TV:n.
Video
Eftersom en hemmabioreceiver måste kunna överföra video från en avspelare eller spelkonsol till en TV eller projektor måste den ha stöd för många olika videoformat. Minimikravet är HDMI 2.0 och HDCP 2.2, som gör att receivern kan hantera och skicka vidare ultra-högupplöst 4K-video. Och dessutom en mycket större färgrymd än tidigare, med hög dynamik i gråskalan (HDR). Det allra hetaste bland sådana videoformat är Dolby Vision, och med senaste mjukvaruuppdateringen kan alla testdeltagarna överföra den standarden vidare från signalkällan till TV:n eller projektorn.
Vänta på HDMI 2.1?
Under 2018 kommer vi att få se HDMI 2.1 som stöder ännu högre bandbredd och upplösning. Bland annat med 8K-video och 4K med 120 bilder per sekund. Det klarar inte testets receivrar. Men innan du slutar läsa: det finns inget som tyder på att sådana format blir vanliga på flera år. Dessutom är HDMI 2.1 fullt bakåtkompatibelt med HDMI 2.0 och videoformat som kräver högre bandbredd skalas ned till den högsta videoupplösning som receivern stöder. Skulle du alltså någon gång skaffa en 8K-TV och sådant källmaterial blir utbrett är lösningen att ansluta alla videokällor direkt till TV:n och skicka ljudet vidare till receivern via ljudreturkanalen. Pioneer-receivern är återigen en smula föråldrad på det här området och stöder inte högupplöst ljud på detta sätt på grund av en äldre version av ARC.
Streaming och app-styrning
Slutligen måste en hemmabioförstärkare naturligtvis kunna strömma musik. Samtliga i detta test gör detta via nätverk, och inkluderar strömningstjänster som Spotify och Tidal. De har dessutom multiroom-funktion som gör att de kan spela ihop med andra högtalare på andra ställen i hemmet.
Alla receivrar går att styra från mobiltelefonen, vilket framför allt förenklar streaming.
Pioneer SC-LX901
Rejäla doningar
Klockrent ljud och hinkvis med dynamik och kraft. Men användarvänligheten är inte lika bra.
Yamaha RX-A3070
Morosam muskelknippe
Yamaha är stabila i bion, med ett flaggskepp som har tillräckligt med muskler för att få byxbenen att fladdra.
Marantz SR8012
Ballerina med bazooka
Marantz första 11-kanalsreceiver är så bra att allt annat bleknar.
Denon AVR-X6400H
Dansar på moln
Denon hänger med i utvecklingen, med en ny toppreceiver som är lika enkel att sköta som den låter bra.