Recension: Fast & Furious 8

Mindre självupptagen än någonsin, och definitivt roligare än de sju tidigare filmerna.

 

Pengamaskin

Fast & Furious-franchisen har blivit en av de mest sedda och inkomstbringande filmserierna någonsin. Vem kunde väl tro det om filmer som egentligen bara skulle tilltala en grupp bilintresserade nördar?

Sedan den första filmen (2001) har kvaliteten visserligen varierat starkt, men serien har nästan mognat som ett gott årgångsvin och dessutom lockat till sig bättre skådespelare, manusförfattare och regissörer. Och lyckligtvis tar filmerna inte sig själva på lika stor allvar som de gjorde en gång i tiden.

Dessutom har serien rört sig långt från sitt ursprungliga koncept (häftig bilkörning för fantaster) och blivit uppblåsta, halsbrytande over-the-top-actionfilmer som påminner om såväl Mission: Impossible som James Bond och har en budget på absolut högsta nivå.

 

https://www.youtube.com/watch?v=uisBaTkQAEs

Popcorn-film

Först och främst, om du ska ha någon som helst glädje av Fast & Furious-filmerna så måste du vara beredd att acceptera premissen: det här är osannolikt nonsens från början till slut, enbart tänkt att vara lättsam popcorn-underhållning – men oj, så välgjort och charmigt underhållande popcornen smakar den här gången!

I den här filmen lever våra vänner livets glada och sorglösa dagar i vackra Havanna, men ormen lurar i paradiset. Ormen i den åttonde filmen är mästerhjärnan bakom det världsomfattande brottssyndikatet Cipher (Charlize Theron). Cipher och hennes gäng är uppenbarligen välfinansierade och kan hacka sig in överallt. Genom att pressa Dom (Vin Diesel) får hon honom att byta sida, plus stjäla en manick som kan förlama allt som går på ström på flera mils omkrets. Nästa mål är att skaffa de ryska kärnvapenkoderna …

 

Charmigt persongalleri

In på banan kommer myndigheterna, representerade av Mr Nobody (Kurt Russell i sitt esse), och tvingar Doms gäng, Hobbs (Dwayne Johnson) och Deckard (Jason Statham) att samarbeta för att stoppa Cipher och hennes hantlangare Rhodes (Kristofer Hivju). Det blir naturligtvis inte helt friktionsfritt och anklagelserna och förolämpningarna haglar mellan Hobbs och Deckard. Det flesta är av den roliga sorten, men ibland blir det för mycket av det goda, de kunde (åtminstone) ha hoppat över den fåniga flykten från fängelset.

Men inte alla karaktärer är lika charmiga, Charlize Therons Cipher är en härligt iskall och cyniskt beräknande bad-ass-skurk, en roll hon bemästrar ut i fingerspetsarna. Diesel, Johnson och Statham kör på rutin i en genre de vid det här laget har fastnat i.

 

Glimten i ögat

Att regissören F. Gary Gray behärskar biljaktsfilmer har han visat tidigare med The Italian Job, i Fast 8 han tar konceptet till nya höjder och gänget lyckas faktiskt överträffa sig själva – ännu en gång! Från Havanna till New Yorks gator till en isbelagd sjö i Sibirien får vi se häftiga och halsbrytande bilkörar-stunt.

Manusförfattaren har varit densamma i de senaste fyra filmerna och har gett gänget en betydligt bättre dialog och en mer underhållande handling. Uppenbarligen inspirerad av bland annat Mission: Impossible-filmerna, här reser vi jorden runt på ”80 timmar” och varje ny plats har actionscener som är rena rama testosteronbomber. Kan kännas utmattande och tjatig i längden, men här serveras allt med så mycket humor, glimten i ögat och charmiga karaktärer att vi gladeligen blir underhålla av hela spektaklet. 5 stjärnor. Hade de hoppat över den sentimentala ”familjevinkeln” så hade vi sträckt oss till 5 starka stjärnor. Vi ser, faktiskt, fram emot film nummer 9 (2019) och 10 (2021).

Både bild- och ljudkvaliteten (dts:X) är helt enkelt suverän i 4K-versionen. Obs! Har du en potent subwoofer så rekommenderar vi att du varnar grannarna innan du trycker på ”Play”! Bonusmaterial ger oss ett komplett kommentatorsspår, ett par förlängda stridsscener, allt om alla stunts och sex andra minidokumentärer om allt från att filma i Kuba till ”familjen”.