Recension: Passengers

Morten Tyldum upptäcktes av Hollywood efter sin filmatisering av Jo Nesbøs Huvudjägarna. The Imitation Game gav honom sitt internationella genombrott som regissör och han fick en uppskattande nickning av Oscar-akademin. Och med Passengers på sin CV lär han inte ha några problem att få nya stora filmuppdrag.

Ensamt majestät
I en inte alltför avlägsen framtid stiger vi ombord på det imponerande, intergalaktiska rymdskeppet Avalon som färdas genom rymden. Avalon är verkligen inte ett grått, trångt, smutsigt och klaustrofobiskt rymdskepp som i Alien, utan en lyxkryssare för utvandrare som tänker skapa sin en ny framtid i paradiset på planeten Homestead II.
Det ultramoderna, rymliga rymdskeppet har alla faciliteter och bär med sig en last som består av 5 000 passagerare och en besättning på 250 man som ska åka på en 120 (!) år långa resa till den nya världen. Äventyrare och kolonisatörer som vill ha en ny framtid, inte för att jorden håller på att gå under utan för att de drömmer om en nystart.
Både besättningen och alla passagerare ligger i en djup artificiell dvala på den långa resan och ska enligt planen inte väckas förrän fyra månader innan ankomsten. En kraftig kollision med en stor asteroid orsakar dock svåra tekniska problem och väcker en passagerarna, Jim Preston (Chris Pratt), 90 år innan skeppet kommit fram.
Det tar lite tid innan ingenjören Jim inser att han är den enda som är vaken och att han har vaknat alldeles för tidigt, men när den bistra insikten sakta sjunker in känner han sig nästan som Robinson Crusoe: strandsatt och helt ensam utan någon möjlighet att kommunicera med omvärlden. Till skillnad från Crusoe behöver Jim dock inte prata med en papegoja, han har sällskap av roboten Arthur (en underbar Michael Sheen).
Jim blir mer och mer desperat och sjunker så småningom in i apati – ända tills han får reda på hur han kan väcka en av de andra passagerarna. På avstånd förälskar han sig i vackra Aurora (Jennifer Lawrence) och har fiktiva samtal med henne, samtidigt som de moraliska kvalen håller på att driva honom till vansinne. Ska han få sällskap genom att väcka henne? Det skulle innebära en säker död för henne ombord på rymdskeppet.

https://www.youtube.com/watch?v=7BWWWQzTpNU

Mänskligt drama
Passengers är ett drama som utspelar sig i tre klara akter. Den första ställer existentiella frågor och tynger Jim med moralisk ångest, i all sin desperata ensamhet. Den andra akten, efter Aurora har vaknat (men inte vet varför), handlar om den nya vänskapen och spirande kärleken, medan den tredje handlar om när rymdskeppet håller på att havererade på samma gång som förhållandet mellan Jim och Aurora har kraschat. Filmen går från att handla om hur man ska leva till hur man ska överleva.
Filmen är helt klart bäst i den första och andra akten, den tredje blir en mer ordinär actionthriller och kamp mot klockan. Det är den medmänskliga aspekten, och hur två främlingar reagerar och agerar på en tämligen extraordinär händelse, som lyfter Passengers till en stor filmupplevelse. Tyvärr dras manus (som det ska ha tagit Jon Spaiths mer än 10 år att skriva färdigt!) med alltför många uppenbara hål och enkla lösningar. Det är till exempel helt otroligt vad en vanlig ingenjör kan åstadkomma när det gäller att reparera ett enormt rymdskepp …

Visuell njutning
Oscars-akademin belönade Passengers med två nomineringar, en för originalmusiken och en för scenografin. Även om den inte vann någon statyett är nominering för scenografin verkligen välförtjänt, för det är ett nästan två timmar långt visuellt fyrverkeri vi får se!
Från alla de läckra, genomtänkta detaljerna i det fashionabla rymdskeppet (som ibland påminner om Kubrick-klassikern 2001: En rymdodyssé) och dess säregna yttre till de bländande avlägsna galaxerna, planeterna och stjärnorna. En av höjdpunkterna är när gravitationen försvinner och vattnet i poolen gör en flygtur …

Star Power
Chris Pratt måste ha fått smak för science fiction-filmer efter Guardians of the Galaxy, och övergången från fräck, slarvig antihjälte i en lätt komedi till tungt mänskligt drama har fungerat förvånansvärt bra.
I stora drag bärs hela filmen av Pratt och Lawrence och samspelet mellan dem går det inte att klaga på – två av Hollywoods största stjärnor levererar varorna när romansen (med en explosiv hemlighet) utvecklas. Det måste däremot sägas att av de två så är det Lawrence som är karaktärsskådespelaren. Hon har uppenbarligen ett mycket större känsloregister att spela med och gör en imponerande tolkning av den komplexa karaktären Aurora, som går igenom en mängd känslomässiga utmaningar – från himmel till helvete.
Passengers är en ovanligt läcker film, med en spännande handling som tyvärr inte utnyttjas helt och hållet.  I själva verket är filmen ofta en mer en traditionell romans än behandlar alla de stora frågorna som orsakas av att Jim och Aurora i realiteten är de enda två människorna som finns kvar i hela världen. Filmen innehåller däremot massor av spännande mänskligt drama, spänning och action, allt kryddat med en skvätt filosofi. 5 stjärnor.

Referensfilm
4K-utgåvan gör den spektakulära filmen full rättvisa. Passengers är fullproppad med mörka scener blandade med ljusa detaljer som gnistrar med strålande skärpa och djup. Det komplexa surroundljudet (Dolby Atmos) placerar publiken i händelsernas centrum och förtjänar maxpoäng – extremt detaljerat, gott om smäll i djupbasen och förträffliga röster. En teknisk referensfilm! Bonusmaterialet har ett par borttagna och förlängda scener, trailers samt fyra minidokumentärer som handlar om specialeffekterna, rymdskeppet, castingen plus en intervju med Pratt.