Recension: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

De stora filmbolagen är ständigt på jakt efter ”nästa Harry Potter” och andra megasuccéer. Få filmer säljer lika bra som välkända serier med kända skådespelare. När publiken går och ser Fast & Furious 8, Mission Impossible 6 eller Iron Man ”14” vet de precis vad de får och filmbolagen kan vara ganska så säkra på att inte förlora alla miljarder de har satsat på produktionen.

Disney har försökt skapa sin egen ”Harry Potter” med Narnia, men utan större framgång. Nu försöker 20th Century Fox med en bästsäljande roman av Ransom Riggs från 2011: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Fantasy-boken är en märklig kombination av X-Men, Harry Potter och klassikern Måndag hela veckan!

 

https://www.youtube.com/watch?v=DN1uhnnKscY

Barnen på barnhemmet i Wales har fastnat i en tids-loop 23 september 1943 och upplever exakt samma dag om och om igen – och det har de gjort i 73 år! På andra sidan Atlanten, i soliga Florida, sitter den tystlåtne unge Jake (Asa Butterfield) och sörjer sin farfars (Terence Stamp) brutala död. Under hela hans uppväxt berättade hans farfar om sina upplevelser på barnhemmet med alla de speciella barnen: osynliga barn, svävande barn, barn som kan starta bränder med sina händer och barn som har munnen i nacken. För att komma över sin farfars död råder psykologen (Allison Janney) honom att resa till Wales. Far och son påbörjar resan, och plötsligt befinner sig Jake på barnhemmet – år 1943!

Tim Burton har varit en av USA:s mest excentriska och begåvade regissörer, han har gett oss klassiker som Edward Scissorhands, Beetlejuice, Ed Wood, Mars Attacks!, Sweeney Todd och Corpse Bride. Med en smak för bisarra och excentriska karaktärer har han varit innovativ, överraskande, underhållande och provocerade. Men de senaste åren verkar det som om han har tappat greppet en smula, och med Fröken Peregrine har han på allvar tappat det mesta av sin excentricitet.

För att ha en så spännande utgångspunkt är filmen förvånansvärt tråkig, platt och konventionellt berättad. Allt börjar spännande och mystiskt men mittenpartiet är en enda lång transportsträcka utan dramaturgiska höjdpunkter, och sista halvtimmen känns oinspirerande och inte särskilt trovärdig. Vi tror inte på att Jake har förvandlats totalt under natten och den långa stridsscenen med skelett mot monster är mycket snyggare i Pirates of the Caribbean.

Dessutom har vi svårt att se vem filmen egentligen vänder sig till. Den är för hemsk för de minsta men för barnslig för tonåringar och vuxna. Rent visuellt är den en njutning och har läcker koreografi, skarpa färger, härliga och otäcka monster och ett svävande foto. Även skådespelarna levererar varorna, särskilt Eva Green är bra som föreståndarinnan, men även Ella Purnell och Samuel L. Jackson är lysande. Asa Butterfield känns dock lite för anonym och statisk.

Detta är alltså inte alls någon direkt dålig film, men man blir inte särskilt inspirerad eller road, och man sitter och tänker att en Burton med friare tyglar kunde ha gjort något mycket mer inspirerande. Det räcker inte med ett par minnesvärda scener (som scenen med ögon-ätandet) under två timmar. 3 helt genomsnittliga stjärnor.

Rent visuellt är filmen som sagt läcker och 4K-versionen ger den den vackra färgpalett, gnistrande skärpa, skarpa detaljer och vackra djup som den förtjänar. Även ljudet (Dolby Atmos) slår det gnistor om – ovanligt detaljerat och stort! Den väsentligaste delen av bonusmaterialet är en timslång bakomfilm som handlar om de olika barnens speciella förmågor. Dessutom finns stillbilder, trailer och ett par minidokumentärer.