Recension: Peter och Draken Elliott

1977 bjöd Disney på den rörande berättelsen om pojken Peter som hade en jättelik och snäll, grön drake som bästa vän. Filmen blev mer omtalad för sin blandning av animation och riktig film än för den originella handlingen. I 2016-versionen är sångerna borta och draken är datoranimerad, har päls som ett fluffigt gosedjur och beter sig som en hund.

Som fyraåring förlorar Peter sina föräldrar i en bilolycka, men hittar samtidigt den snälla draken Elliot i de stora skogarna i norra USA, ett område där det funnits vandringssägner om drakar i många generationer. Till och med pappan (Robert Redford) till skogsvaktaren Grace (Bryce Dallas Howard) hävdar att han träffade en drake i skogen när han var liten. Hemligheten blir naturligtvis upptäckt och som en amerikansk version av Mowgli slits Peter mellan sin lojalitet mot Elliot (som har uppfostrat honom de senaste sex åren) och människornas värld.

Datoranimeringen av Elliot är fenomenal, men vi är lite förvånade över att de har valt att göra honom så himla mysig – å andra sidan är det ingen tvekan om att filmen vänder sig till en ung publik. Då är det desto mer irriterande att huvudpersonerna är så stereotypa och handlingen är så förutsägbar. Men trots få överraskningar och simpla karaktärer är detta en film som garanterat kommer att underhålla och charma familjens allra minsta, och som för oss vuxna påminner oss om att man någon gång i livet måste ge upp sin barndom. 3 starka stjärnor.

BD-versionen har vacker bildkvalitet och snyggt surroundljud. Som bonusmaterial finns regissörens ”dagbok”, kommentatorsspår, specialeffekter, bloopers och musikvideo.