Mr Marantz

När man köper en hifi-komponent tänker man sällan på vem som har konstruerat den. De flesta elektroniska produkter är resultat av ett team anonyma ingenjörer. Men sedan finns det ett fåtal konstruktörer vars konstruktioner lyfter sig över den breda massan. Stjärnor vars namn på fronten av en apparat vittnar om att det finns något speciellt på insidan.

En av de superstjärnorna på hifi-himlen är Ken Ishiwata. I mer än tre årtionden har han satt sin personliga prägel på Marantz ljudprodukter. Alla Marantz-modeller, oavsett prislapp, är testade och provlyssnade av Ken Ishiwata personligen. Först när de har fått hans godkännande stämpel får de lov att skickas ut på marknaden.

Skyddslingar
Marantz-produkterna med det mest lovande ljudet tar Ken Ishiwata med sig in i sitt laboratorium och ger dem en specialbehandling. Där fintrimmas ljudet med utvalda komponenter för att ge ljudet ett extra lyft. Efter behandlingen läggs bokstäverna ”KI” till i signaturprodukternas modellbeteckningar. Själv kallar han KI-modellerna för sina ”protegéer”.

Lyssningsrum som en konsertsal
När Ken Ishiwata testlyssnar på något så gör han det inte i ett helt vanligt rum. I källaren under Marantz europeiska huvudkontor i Eindhoven i Holland har han byggt ett lyssningsrum som enligt ryktena sägs vara något utöver det vanliga. Så när vi fick ett erbjudande om att komma till Holland och vara med på lanseringen av Marantz senaste referensserie – och det ingick ett besök i ”Kens heliga rum” – tackade vi naturligtvis ja direkt!

Iklädd i en lång, grön sidenkimonoskjorta värdig en Bond-skurk tar Ken Ishiwata emot oss med ett leende i sitt lyssningsrum, där upp till ett halvdussin personer kan sitta bekvämt och lyssna samtidigt. Medan de flesta andra försöker dämpa reflektioner och stående vågor har Marantz-legenden gått radikalt annorlunda tillväga. Här finns bara lite dämpning i form av en matta, och det finns inga ”basfällor” i hörnen för att absorbera rumsresonanser. Däremot har det gjorts mycket för att styra ljudreflektionerna i rummet, så att de problem som alla vi andra försöker dämpa aldrig uppstår från början.

För det första finns det inga större parallella ytor. Sidoväggarna är välvda som insidan av skrovet på en båt: smalare vid de två kortsidorna. På så sätt kan det inte bildas stående vågor mellan väggarna. Och alla rummets väggar är täckta med ett invecklat mönster av plankor och träklotsar som ska sprida ljudet. Golvet och taket ser normala ut vid första anblicken, men Ken Ishiwata berättar att ovanför de akustiskt transparenta takplattorna sitter det också diffusorer.

Rummet struktur och arrangemanget av diffusorer påminner om hur man inreder en konsertsal. När man hör ljudet från orkestern i en konsertsal är det mesta av ljudet som når örat reflektioner från väggar och tak. Hur mycket det reflekterade ljudet betyder är uppenbart om man hör samma orkester spela under bar himmel: all värme och allt liv försvinner.

Men en konsert med levande musiker i en konsertsal är sak, hur låter en hifi-anläggning med samma förutsättningar?

Väggarna försvinner
Under demon står Marantz splitter nya referensanläggning uppställd, som består av SACD-spelare/digitalomvandlaren SA-10 och den integrerade förstärkaren PM-10. Vi testar naturligtvis båda dessa komponenter – SA-10 redan i detta nummer. Signalkällan är Ken Ishiwatas MacBook, är inkopplad till SA-10 med USB-kabel. Högtalarna är helt nya Q Acoustics Concept 500, som du också kan läsa om i detta nummer. Dem har Ishiwata valt att ställa med mycket ”toe-in” så att de pekar inåt mot lyssnaren med nästan 45 graders vinkel.

Med så många reflekterande ytor skulle man kunna förvänta sig en diffus ljudbild, men i själva verket är det tvärtom. Instrument placeras knivskarpt och fritt ute i rummet och bakom högtalarna. Rummet tycks faktiskt försvinna och det låter som om vi befinner oss på inspelningsplatsen. Anläggningen klarar allt från känslig solosång till Aphex Twin med tyngd och tillsynes outtömliga kraftresurser.

Att det finns muskler i den 2 x 400 watt potenta PM-10-förstärkaren är ingen överraskning, men att de förhållandevis billiga Q Acoustics-högtalarna hänger med hela vägen är desto mer förvånande. Det är priset också. Det handlar om en anläggning som definitivt är highend men som är relativt överkomlig. Totalpriset är mindre än 250 000, inklusive laptopen. Det kommer man inte så långt med i highend-sammanhang, där alla prislappar helst ska vara sexsiffriga för att tas på allvar.

Den magiska extraingrediensen rummet har däremot kostat en dryg miljon att bygga. Men i slutändan är det kanske billigt, eftersom Ken Ishiwata har fått ett arbetsrum där elektroniken visar sig från sin bästa sida och där varje detalj framträder – utan inblandning från ett dåligt rum.

Museum
I källaren utanför Ishiwatas lyssningsrum hittar man Marantz museum. På hyllorna står bland annat de klassiska modellerna som konstruerades av grundaren Saul Marantz och som gav märket sitt goda rykte på 1970-talet. Bland dem finns ST 8, som enligt Ken Ishiwata fortfarande är världens bästa FM-radio.

Den där Ken Ishiwata
Ken Ishiwata är så berömd i hifi-kretsar att han inte behöver någon titel. Han är varken chefskonstruktör eller chefsdesigner. Han är bara Ken Ishiwata. Den där Ken Ishiwata. Sedan 1990 har han dock haft titeln Ambassadör för Marantz-varumärket. Philips, som ägde Marantz på den tiden, kunde nämligen inte acceptera att det gick omkring personal som inte hade någon jobbtitel.

En utmaning
Ken Ishiwata har representerat Marantz i fem decennier. Under den tiden har företaget haft tre olika ägare: Först japanska Superscope, som tog över företaget från den amerikanska grundaren. Från 1980 var det holländska Philips som ägde Marantz och 2002 gick den japanska delen av Marantz ihop med Denon i ett gemensamt bolag, som i dag också äger högtalarmärket Boston Acoustics. Philips drog sig ur helt 2008.

Att göra sitt jobb under olika ägare med rötter på tre olika kontinenter – och med ett fokus som har växlat mellan konsumentelektronik och highend – har inte varit helt okomplicerat, medger Ken Ishiwata.

”Det har varit … en utmaning”, konstaterar han lugnt.

John Hvidlykke

(f. 1964): Journalist. John har arbetat för Ljud & Bild sedan 2013. Han skriver om hifi, högtalare, datorer, spel och teknikhistoria. John har ägnat sig åt teknikjournalistik sedan 1982(!) och har arbetat för många olika tidskrifter i olika roller, bland annat GEAR, High Fidelity, Computer för alla, Illustrerad vetenskap, Ny elektronik, PC World och Privat Computer. Han har också skrivit många böcker och utbildningsprogram om IT.