Recension: Suicide Squad

Problematiken i Suicide Squad är väldigt enkel (fast kanske inte lika logisk): Superhjältar är fantastiska och kan vara stor hjälp, men vad händer om nästa superhjälte är en förbannad skitstövel som plötsligt tar över i Vita huset?
Det är detta dilemma som säkerhetsrådgivaren Amanda Waller (Viola Davis) har till uppgift att lösa. Svaret? Att sätta ihop ett vilt gäng av de värsta avskumsskurkar som världen har att erbjuda – mantrat är just att ont ska med ont fördrivas. Skurkarna hålls naturligtvis under noggrann uppsikt, med en liten bomb inplanterad i nacken, av elitsoldaten Rick Flag (Joel Kinnaman). DC Comics-världen är ett färgglatt gäng med väldigt många – synnerligen olika – karaktärer. Gänget i Suicide Squad har faktiskt funnits i serieform ända sedan 1959 och den milt sagt brokiga skaran har alltså nu hittat till vita duken. Med ett så vilt och ”crazy” gäng borde man kunna förvänta sig en bergochdalbana av halsbrytande action-bonanza, med ett tjock lager ironi och svart humor ovanpå alltihop. Men det får vi dessvärre inte!

Efter att gott och väl den första timmen har ägnats åt att introducera karaktärerna, där Deadshot (Will Smith), The Joker (Jared Leto) och Harley Quinn (Margot Robbie) finns i främsta ledet, kollapsar filmen som en trött superhjälte efter tretton ronder i ringen mot Superman. Både Leto, Smith och framför allt Robbie gör utmärkta roller av de intressantaste karaktärerna och bitvis är det faktiskt ganska så kul också, men jösses vad lite själva handlingen har att bjuda på.
Den sista halvtimmen är en enda ändlös, tröttsam, dödstråkig och enerverande kamp mot det enorma stål- och lavamonstret från glömskans avgrund. Allt påminner misstänkt mycket om den ändlösa striden i Batman v Superman – Dawn of Justice, X-Men: Apocalypse och (gud förbjude!) Fantastic Four. Länge leve idétorkan! Suicide Squad har inte i närheten av en tillräckligt bra historia för att hålla igång i två timmar, och de flesta i gänget blir bara irriterande statister. 2 ynka stjärnor till det här tramset!

Om filmen är en besvikelse så är åtminstone kvaliteten på 4K-versionen inget annat än superb! Det häftiga ljudspåret (Dolby Atmos) imponerar våldsamt och bildkvaliteten är i princip prickfri. Extramaterialet innehåller en rad minidokumentärer, bloopers och intervjuer.