Sonys första OLED-TV är genial

CES-mässan är ett stökigt kaos. Men det finns lugnare omgivningar också, till exempel Sonys mörklagda bakre rum, där vi fick en titt på deras nya OLED Bravia-TV. Tyvärr fick vi inte ta några bilder eftersom demonstrationen gjordes med Sony-skärmen bredvid en ”välkänd konkurrent” som hade samma panelteknik.

Sonys ambition med TV:n är att den ska vara så minimalistisk att ingenting stjäl uppmärksamhet från själva tittandet. Det betyder att ramen runt panelen måste vara riktigt tunn. Sony har också valt att inte ha någon synlig logga på TV:n. Längst ner till vänster kan man skymta Sony-loggan i små, grå bokstäver som är praktiskt taget osynliga från soffan. Och Bravia-loggan har flyttat till baksidan …

TV:n måste ha en kompromisslös bildkvalitet också, vilket i det här fallet utesluter kant-LED, eftersom en så tunn TV (annars skulle den inte vara minimalistisk) skulle få en bild som inte var optimal. Valet föll därför på OLED-tekniken, som har en perfekt och jämn svärta över hela skärmen. Men Sony ville att TV:n skulle ha ett strålande ljud – vilket är svårt, för var ska högtalarna sitta? Det vanligaste är att högtalarna sitter längst ned på baksidan och spelar in mot väggen så att ljudet studsar under skärmen. Men det nöjer sig inte Sony med.

Akustisk panel
Sonys ingenjörer har fått en snilleblixt: de har gjort hela panelen till högtalare! På baksidan av skärmytan sitter två ”aktivatorer” som drivs av vart sitt par neodym-magneter. De är placerade på var sin halva av skärmen och Sony har i stort sett lyckats separera de två halvorna mekaniskt från varandra så att varje aktivator bara påverkar sin halva av skärmen och inte den andra. På så sätt får man ett optimalt stereoperspektiv, eftersom den vänstra halvan av skärmen bara spelar den vänstra kanalen, och vice versa.

För att panelens vibrationer inte ska kunna ses med ögat återges inte frekvenser lägre ner än ett par hundra hertz, sedan tar ett litet baselement – som också sitter på baksidan – över. Sony ville inte avslöja exakt var delningsfrekvensen låg.

Imponerande ljud
Jämfört med konkurrenten bredvid, där det hördes tydligt att ljudet kom från undersidan av skärmen, kom Sonys TV-ljud direkt från handlingen på skärmen. En inspelning med Alicia Keys gav en känsla av att man hörde ljudet från hennes röst, i stället för ljudet var separerat från bilden som hos konkurrenten. Ljudet var dessutom riktigt bra för att komma från en TV, mycket bättre än från konkurrenten bredvid som lät instängd och burkig. Sonys TV hade bättre dynamik och lät mer öppen. Den kan inte mäta sig mot en bra soundbar i ljudkvalitet, men kanske är kompromissen ändå att föredra eftersom ljuden är lättare att placera i förhållande till bilden.

En liten enkel animerad film med en fågel som flög över skärmen medan den flaxade och kvittrade demonstrerade att ljuden följde fågeln perfekt när den förflyttade sig över skärmen. Riktigt imponerande.

Bildkvalitet
Men man köper inte en TV enbart för ljudet, bilden måste ju vara bra också. Och Sony har uppenbarligen tagit LG:s panel (snudd på alla OLED-tillverkare använder LG-paneler) till nya höjder. Allt tack vare Sonys X1 Extreme-processor. Den analyserar både källmaterialet och OLED-panelens beteende i realtid. När panelen når sin gräns för färgåtergivning eller ljusstyrka, eller om det finns ett par skuggnivåer i svart som panelen i normala fall bara skulle visa som svart och inte som mörkgrått, så kan processorn tvinga fram det där lilla extra. Det låter kanske som hokus-pokus, men det vi fick se var åtminstone en stor förbättring jämfört med TV:n som stod intill.

Man ska alltid ta sådana här demonstrationer med en stor nypa salt, eftersom tillverkarna ofta använder källmaterial som klart favoriserar den egna TV:n (eller får motståndarens TV att se dålig ut). Men hur som helst var bilden superskarp, med fräscha färger och en fantastisk känsla av djup.

Skalar upp till HDR
X1-processorn tar även hand om bildmaterial i high dynamic range-format (HDR), och skalar dessutom upp vanliga bilder till HDR. Personligen har jag alltid varit skeptisk till sådan uppskalning, men de videoklipp vi fick se, bland annat med får som hade en mycket bättre lyster i sin ull och med tredimensionella moln mot en blå himmel, var bättre än på TV:n bredvid. Detta var i bildläget ”Vivid”, som i normala fall bara används i butikerna för att imponera med bra tryck i bilden och där bilden i övrigt skulle bli helt utbränd i vitt och ha övermättade färger helt utan nyanser. Sony vill däremot att Vivid-läget även ska kunna användas i hemmet för att öka både ljusstyrkan och färgmättnaden, fast med tillräckligt dynamikomfång för att kunna hantera det. Och de verkar onekligen ha lyckats.

Imponerande
TV:n är en imponerande styrkedemonstration, färger och ljus trycker verkligen till och backas upp av en perfekt svärta. Demonstrationen gjordes med ljuset helt släckt i ett kolsvart rum, och då var det omöjligt att se TV:n. Allt som syntes var en bild med intensiva färger, strålande ljusstyrka och en osynlig svärta som var svartare än ett svart hål.

Vi fick inte reda på några priser, men det är rimligt att mistänka att Sony vill försöka konkurrera med LG, som för sina 2017-modeller tar 80 000 kronor för sin 65-tummare och 200 000 kr (!) för 77-tumsmodellen. Vi kan se fram emot en lansering i sommar eller höst.

Geir Gråbein Nordby

(f. 1978): Journalist. Gråbein har aldrig haft något annat heltidsjobb än på Ljud & Bild. Å andra sidan har han varit här nästan halva sitt liv, ända sedan 2001 när han skickade en jobbansökan till fel adress (han ville egentligen till en inspelningsstudio med samma namn). Gråbeins expertis är främst inom hifi, hörlurar och hemmabio, men det händer att han glimtar till med andra kvaliteter också.