: Canon EF 24-105mm f4 L IS II USM

Med brännvidd från 24 mm vidvinkel till 105 mm tele är Canons förbättrade normalzoom ett billigt och användbart alternativ till det mycket dyrare 24–70 mm-objektivet med bländare 2,8. Här sparar man flera tusenlappar och får mycket större räckvidd för pengarna. Då är det inte säkert att man bryr sig om lite sämre ljusstyrka med bländare 4.
Canon-zoomen täcker ett så stort område att de flesta klarar sig bra med enbart den här, till väldigt många olika saker. Den kan hänga med på jobb, semester och bröllop och fungerar till i stort sett allting från landskap till porträtt. Dessutom är den väderskyddad och tål ruskväder – och tack vare inbyggd bildstabilisator ger den lite skarpare bilder med längre slutartider.
Med tanke på den påkostade konstruktionen är priset inte så dumt. Canon har uppgraderat optiken på insidan också. Med en bättre antireflexbeläggning och två extra bländarlameller jämfört med föregångaren. Bildstabilisatorn är också förbättrad. Den ger fotografen ett extra stegs kompensering, vilket betyder att den fungerar med fyra stegs kortare slutartid. Inom rimliga gränser.

Som alla Canon-objektiv i den påkostade L-serien är konstruktionen oerhört gedigen. Lättmetall, polykarbonat och vädertätade packningar är förtroendeingivande. Knappar finns för manuell fokus och bildstabilisator och zoomringen kan låsas vid 24 mm.

Storslagen centrumskärpa
Det är detta objektiv som Canon levererar med fullformatkameran EOS 4D Mark II, så vi testade dem ihop och förväntade oss enastående bildkvalitet. Eller rättare sagt: jag har använt föregångaren EF 24–105/f4 flera gånger tidigare och optiska prestanda ligger en bra bit efter EF 24–70/f2,8 II.
Och den är bättre än föregångaren, bara inte lika mycket som jag hade hoppats. Jodå, visst finns det mindre kromatisk felbrytning. Försvinnande lite faktiskt, och inte den är inte särskilt känslig för ströljus. Inte ens på 24 mm vidvinkel, där den främre linsgruppen ligger ända inne i det främre linselementet. Skärpan är också utmärkt, fast mest i centrum och inte med alla bländare.

Linjeförvrängningen är betydligt tunnformig vid 24 mm och ändrar sig till måttlig kuddformig efter 50 mm. Vinjetteringen (ljusförlust ut mot hörnen) är markant vid bländare 4. Det låter kanske deprimerande, men det syns bäst i testplanscherna. I vanliga motiv – bortsett från arkitektur – är det mindre störande. Porträtt fungerar fint med 105 mm brännvidd och bländare 4. Då är det bara snyggt med lite oskarpa hörn, för skärpan i stora delar av centrum är utmärkt. Det är den på alla brännvidder, faktiskt.

 

Med vid 24 mm och f4 till f5,6 är vinjetteringen och oskärpan i hörnen betydande. Högsta prestanda får man från f5,6 till och med f8, med en svag skärpeförlust från f11.
Autofokusen är tyst och snabb vilket gör att Canon-zoomen passar fint till video, men också till actionfoto där varenda bild måste vara skarp. Kan man leva med att det inte är perfekta prestanda med alla brännvidder och bländare, och håller sig inom zoomens begränsningar, är detta ett fint och gediget allroundobjektiv till en mängd av Canons spegelreflexer med mindre APS-bildsensorer. Men det är inte den bästa zoomen till fullformatkameror.