Recension: Kung Fu Panda 3 3D

För tredje gången får vi hänga med den snälla, tjocka och ack så naiva pandan Po (Jack Black). Otroligt nog har han blivit drakkrigare, men den här gången möter han en större och starkare fiende än han någonsin har stött på. Kan han och hans brokiga gäng stridskompisar gå segrande ur striden? Svaret är givet.

Rent animationsmässigt är detta något av det bästa som Dreamworks har gjort, de kinesiska landskapen är oerhört detaljerade och naturtrogna, med läckra färger och ett imponerande djup. Det långa gräset svajar vackert och man kan se varenda liten detalj. Dessutom gillar vi blandningen av ”vanlig” animering och stiliserade pappersteckningar. Snyggt!

Historien är dock en av de mer ordinära, och väldigt förutsägbar. Po återförenas med sin far (som överraskande nog inte är en gås!) och tvingas slåss (som enda överlevande drakkrigare) mot den legendariske (som ingen minns) Chi-krigaren Kai (J. K. Simmons). Efter att ha återvänt från andevärlden och besegrat drakkrigarna är det bara Po som står kvar på listan – och Po har problem med att hitta sin Chi.

Historien är fartfylld och packad med mycket kul humor, problemet är bara att filmen bjuder på få överraskningar och att humorn är för barnslig och enkel. Tittar man till exempel på en Disney/Pixar-film så är humorn betydligt mer ”avancerad” och riktar sig till både barn och vuxna. Kung Fu Panda 3 är absolut en godkänd film, men kommer förmodligen att tilltala de yngsta familjemedlemmarna mest, och den skiljer sig för lite från sina två föregångare. 3 stabila stjärnor.

Tjusig bildkvalitet med ovanligt skarpa detaljer, starka färger och ett fantastiskt 3D-djup. Ljudspåret är bra men har lite för dålig surroundmix. Bonusmaterial innehåller trailer, stillbilder och mängd (väldigt korta) dokumentärer.