Recension: Creed

Hela sex filmer har det hunnit bli om den legendariska Philadelphia-boxaren Rocky ”The Italian Stallion” Balboa (Sylvester Stallone). Filmerna har varit av starkt varierande kvalitet, från den första som var ett fängslande bra drama till den fjärde som mest framstod som en pinsam uppvisning i klyschor. I Creed återser vi den åldrande Balboa när han tar sig an jobbet som tränare för Apollo Creeds son Adonis (Michael B. Jordan).

Apollo hade en liten utomäktenskaplig affär, som resulterade i Adonis. Det är en ung pojke som har ”slåss-genen” i blodet och till slut inser att han vill boxas på heltid. Och vem passar väl bättre att träna honom än pappas gamla kompis och boxningsmotståndare, Rocky Balboa? Sedan går allt i hastigt tempo, från amatörboxare till matcher mot de främsta proffsboxarna i världen.

Helt oförutsägbar ska ingen hävda att Creed är, den lyckas inte heller undvika en hel del klyschor. Däremot förvaltar den det bästa från tidigare Rocky-filmer och känns nästan som en hyllning till det bästa i serien. Här återser vi Balboas udda träningsmetoder, hans gamla gym och kända platser i Philly. Allt leds elegant och nostalgisk av en åldrande Balboa som försöker vägleda den bångstyrige ynglingen. Stallone visar sig från sin bästa sida i en film som förmodligen mest tilltalar dem som minns originalfilmerna. 4 stjärnor.

Ljudspåret (DTS 5.1) har ett överdrivet dialogspår och saknar lite tryck och tyngd. Bildkvaliteten är mer än godkänd men störs av en del artefakter. Det begränsade bonusmaterialet ger en inblick i övergången från Rocky till Adonis, utelämnade scener, trailer samt Adonis träningsprogram.