Wow! HTC Vive är helt grymt… krångligt

I åratal har alla pratat om Oculus Rift, de snudd på sägenomspunna Virtual Reality-glasögonen från det Facebook-ägda företaget Oculus (som även ligger bakom Samsungs Gear VR). Men även om Oculus Rift nu faktiskt går att köpa i USA och på andra ställen i världen (fast nästan är omöjligt att få tag på!) så dök HTC och Valve upp från ingenstans och smet förbi Oculus genom att hinna först ut på marknaden med en komplett Virtual Reality-lösning som heter HTC Vive.

Mobiltillverkaren HTC och spelutvecklaren Valve, som ligger bakom Steam och en rad berömda titlar, bland annat Half-Life och Counter-Strike, har arbetat med det gemensamma VR-systemet åtminstone sedan början av 2015.

Och när jag provade en tidig betaversion av HTC Vive på IFA 2015-mässan i september förra året, och sedan en gång till i februari, när jag provade en nästan färdig version på Mobile World Congress i Barcelona, blev jag tämligen imponerad. Vive-systemet verkade mycket välgjort. Och framför allt det faktum att HTC Vive redan från början är utformat som en så kallad ”room scale”lösning – vilket innebär att man rent fysiskt rör sig runt i rummet på en viss yta, i stället för att bara sitta på en stol med VR-glasögonen på huvudet och en kontroll i händerna – gjorde att jag tyckte att det verkade vara rätt väg att gå.

Jag har alltid hävdat att Virtual Reality bara kan vara trovärdigt om man får med den fysiska dimensionen, och på det området är HTC Vive den enda VR-produkten på marknaden som verkligen fungerar. Oculus Rift stöder visserligen också ”tracking” (som det kallas när systemet registrerar användarens fysiska position) men på ett mycket mindre område. Och HTC Vive har dessutom ännu en fördel mot Oculus Rift, nämligen att det ingår två spelkontroller som representerar händerna i den virtuella världen. Känslan blir ännu mer realistisk när man kan styra föremål med händerna. Oculus är också på gång med liknande styrenheter till Rift, men de kommer inte förrän i höst.

Allt detta har gjort att jag sett fram emot att få testa HTC Vive och längtat som ett barn väntar på julafton. Och i går kom äntligen dagen när det stora paket från HTC:s PR-byrå innehållande HTC Vive dök upp. Plus ännu ett paket från ASUS, som varit vänliga nog att låna ut en rejäl gaming-PC som jag behöver för mitt test.

HTC Vive behöver nämligen en Windows-dator med viss kapacitet för att fungera över huvud taget, och någon sådan hade jag inte. Kraven är bland annat minst ett NVIDIA GeForce GTX 970- eller ett AMD Radeon R9 290-grafikkort, och processorn måste vara minst en Intel Core i5-4590 eller en AMD FX 8350. Datorn måste ha 4 GB RAM-minne och stödja antingen HDMI 1.4 eller Displayport 1.2.

Jag var alltså tvungen att låna en ASUS ROG G20 för ändamålet, och både den och HTC Vive skulle installeras hemma i min lägenhet innan jag kunde sätta igång med själva testandet. Det skulle visa sig vara en tuff uppgift.

Efter att ha tillbringat ett par timmar ihop med HTC Vive kan jag som en liten försmak på det riktiga testet avslöja att HTC:s och Valves VR-lösning är den bästa jag någonsin har provat. Och den ger verkligen mersmak. Men jösses vad tar det tid att få allting att fungera! Betyget för smidig användning blir inte högt, det vågar jag lova redan nu.

Oj
Så länge man inte har en fri yta på ungefär 4 kvadratmeter i vardagsrummet eller källaren så börjar hela processen med att man måste möblera om. Eftersom HTC Vive är ett ”room scale”-system så kräver det att man har plats att röra sig på. Annars fungerar det inte som det är tänkt.

Alltså var jag tvungen att flytta mitt stora matbord med tillhörande stolar, sedan kunde jag börja själva installationen.

Allt började naturligtvis med att jag satte igång ASUS-datorn med tillhörande bildskärm, tangentbord och mus, och här är det viktigt att tänka på att datorn måste stå bredvid den rensade ytan i rummet eftersom VR-glasögonen mer eller mindre måste anslutas direkt till datorn.

Nästa steg är att konfigurera de två basenheterna. De är två trådlösa stationer som ska placeras diagonalt mittemot varandra. De bör sitta på ungefär två meters höjd och markerar två av spelytans fyra hörn. De behöver bara kopplas till ström, men måste ha fritt synfält mot varandra och ska lutas nedåt med ungefär 35-40 graders vinkel för att kunna spåra användarens alla rörelser på spelytan. Man kan sätta de två basenheterna på stativ eller borra upp dem på väggen med de två fästena som ingår i paketet. Jag måste dock erkänna att jag inte var så sugen på att borra i väggarna, så jag hittade på ett par egna lösningar (se bilder!)

Hur som helst, när basstationerna väl är på plats så laddar man ner HTC Vive-programmet till datorn och går igenom en installationsprocess där de två kontrollerna får ström, glasögonen kopplas till datorn (via en adapter) och både spelytan och golvhöjden kalibreras med hjälp av basenheterna.

På papperet ska installationen inte ta mer än en halvtimme sammanlagt, men jag råkade gång på gång (och igen och igen) ut för att glasögonen, kontrollerna eller basenheterna tappade kontakten med varandra så att installationen inte kunde slutföras. På internet kunde jag läsa att många andra användare har råkat ut för liknande problem.

Lyckligtvis fick jag ett tips som fick allting att fungera. Det visade sig att HTC Vive inte är kompis med USB 3.0 (och det går både en USB- och en HDMI-kabel från Vive-glasögonen till datorn via en adapter) så när jag flyttade en USB-kontakt från en 3.0-port till en 2.0-port fungerade plötsligt allting som det skulle.

Jag var också tvungen att skapa ett HTC Vive-konto (det gick att ansluta med Facebook) och ett Steam-konto (som jag redan hade) innan jag kunde börja ladda ner spel och appar till datorn.

Wow! så lång tid det tog innan man kunde komma igång från det att man öppnade kartongen. Och så många kablar, adaptrar, prylar, grunkor och mojänger som behövs. HTC Vive är helt klart en produkt för så kallade ”first movers”, som vill ha och använda den senaste tekniken före alla andra. Det är långt kvar innan vanliga konsumenter hoppar på tåget. Det vågar jag säga redan nu.

Däremot vågar jag också säga redan nu att känslan av den virtuella verkligheten är enastående med HTC Vive. Jag har provat fyra, fem spel och andra appar, och gemensamt för dem alla är att man verkligen känner sig som man är teleporterad till en annan verklighet – jag glömde väldigt snabbt att jag bara stod hemma i mitt eget kök!

Bilden är en smula lågupplöst, och emellanåt blir man påmind av verklighetens begränsningar eftersom man släpar på en härva av kablar som är inkopplade till datorn via ovan nämnda adapter. Men HTC Vive är ändå ett jättelikt kliv in i morgondagens teknik. Man är helt enkelt inte samma person som man var innan man testade. Jag är i varje fall inte det – varför ska jag försöka förklara lite mer ingående i mitt kommande test.

Testet kommer i nästa vecka. Till dess får du klara dig med den här videon, som är en liten kort snutt som visar min kamp mot rymdpirater. VR-upplevelsen kan nämligen visas på den anslutna datorn samtidigt, och närmare kan man inte komma att se vad som händer i den virtuella verkligheten – tills man provar själv!

Peter Gotschalk

(f. 1973): Chefredaktör L&B Home. Peter har arbetat för Ljud & Bild sedan 2012. Han har varit aktiv som teknikjournalist i många medier sedan 1998, bland annat som chefredaktör för prylmagasinet GEAR och som journalist för tidningarna PC World och Privat Computer. Peter skriver om mobiltelefoner och andra bärbara enheter samt om teknisk innovation, inklusive 5G, elektrisk mobilitet och smarta hem.