Köper man en Nikon-kamera och vill utöka med fler objektiv så är det lätt hänt att man blir överväldigad av sortimentet. Nikon-ägare har ett av de största urvalen av optik som finns till sina spegelreflexer, och de flesta gör Nikon själva.
Det spelar ingen roll om du behöver ett fisheye till de extrema bilderna eller ett långt teleobjektiv till sport eller vilda djur, det finns alltid minst ett objektiv som passar till uppgiften. Det allra vanligaste är dock den så kallade normalzoomen. Det som följer med de flesta spegelreflexer från Nikon. Som regel täcker den vidvinkel från ungefär 28 mm till kort tele någonstans mellan 80 och 100 mm. Nikon har elva stycken sådana, men ingen av dem är så bra som nya väderskyddade Nikkor AF-S 24–70 mm/f2,8E ED VR.
Den är fruktansvärt mycket dyrare än den lilla 18–55 mm/f3,5–5,6 som ingår till Nikons billigaste kameror, och passar förmodligen bättre för mer krävande Nikon-fotografer med fullformatkameror. Som normalzoom är den väldigt användbar. 24 mm vidvinkel innebär att den passar utmärkt till landskap, arkitektur och gatufoto. Och 70 mm är precis så pass användbar tele att den passar fint till porträtt och bröllop.
Med ljusstyrka 2,8 är den också tillräckligt ljusstark för att zoomen ska gå att använda även i dåligt ljus.
4-stegs stabilisator
Nikon-zoomen liknar till förväxling den äldre 24–70 mm-zoomen som debuterade 2007, fast har en helt ny optisk konstruktion som är anpassad för att vara ett skarpt objektiv till Nikons högupplösta spegelreflexer med fullformat, till exempel D750 och D800-serien. Den kan också användas med Nikons kameror i APS-C-format (DX), till exempel D7200, och ger då en effektiv brännvidd på 36–105 mm.
Objektivet är vädertätat och utrustat med en fyrstegs optisk bildstabilisator som ska göra att den tunga optiken bland annat passar bättre att filma med. Den optiska konstruktionen består bland annat av asfäriska linselement för bättre kontroll av ljusspridning, nanokristallbeläggning för att dämpa ströljus och flouritbeläggning för att hålla borta smuts och damm från de exponerade glasytorna.
Nikon har valt en elektromekanisk bländarmekanism som är snabbare i bildserier och tack vare nio bländarlameller skapar objektivet väldigt fina bakgrunder ur fokus för exempelvis porträtt.
Från ett så påkostat objektiv för kräsna fotografer räknar man med att optiska prestanda är snudd på perfekta, men det stora Nikkor-objektivet – 20 cm fullt utdraget – har vissa problem som i och för sig inte är så ovanliga för zoomobjektiv av den här typen. Det första är linjeförvrängning som är synligt vid 24 mm vidvinkel, det andra kromatisk felbrytning som jag trodde att ett så dyrt objektiv skulle ha bättre koll på. Det finns också en aning, men inte kritisk, vinjettering vid full bländare och 24 mm, fast inte mer än förväntat.
Skärpan och upplösningen är utmärkt, fast då måste man blända ner till f4 eller 5,6 vid 24–35 mm, annars avtar skärpan markant i hörnen. Det är helt OK för en 24–70 mm, men inte för 25 000 kronor.
Det hjälper alltid att blända ner, även i längre brännvidder, och då är skärpan mycket bra och föga överraskande är den som allra skarpast i centrum. Men nya 24–70 mm-zoomen är bättre än sin föregångare med god marginal, särskilt när det gäller hörnskärpa och att mildra vinjettering. Den är bara inte helt perfekt korrigerad, enligt vår åsikt.
Den integrerade bildstabilisatorn fungerar utmärkt och med live-view kan man hålla kameran med zoomen på – i handen – och filma utan nämnvärda skakningar eller rörelser i inspelningen. Autofokuseringen fungerade felfritt på D750 och objektivet är nästan ljudlöst och blixtsnabbt på att låsa fokus vid alla brännvidder. Det superstabila Nikkor-objektivet är genomgående ett ytterst lyckat, fast inte helt perfekt, objektiv – fast det är det inte många normalzoomer som är.
