: MartinLogan Motion 35 XT

De flesta av oss förknippar små högtalare med lite bas och begränsade ljudnivåer. Ändå är de populära eftersom det går att leva med lite kompromisser här i livet. En liten högtalare är lätt att placera, dominerar inte rummet och kan låta både levande och underhållande. Om vi pratar riktigt välgjorda kompakthögtalare, vill säga.

För de finns. Bowers & Wilkins 685 S2 och Dynaudio Excite X14 är två av de mest välljudande stativhögtalarna som finns för under 10 000 kr. I högre prisklasser är till exempel Sonus faber Olympica I ett av de bästa valen för de som har tjockare plånbok och föredrar små högtalare.

Dessa tre kommer från välrenommerade tillverkare och är relativt enkla att hitta i butikerna. Det är dessvärre inte högtalare från MartinLogan. De specialiserade sig tidigt på elektrostatiska högtalare som definitivt tar mycket plats i rummet och som därför har hamnat i specialbutikerna. Ett exempel är den enastående Electromotion ELS.

Där hoppas vi inte att lilla Motion 35XT hamnar, för den här högtalaren förtjänar en större publik.

Den skiljer sig från de billigare högtalarna jag nämnde genom att ha helt andra element och ett mer påkostat utförande. Rent tekniskt är den konstruerad efter samma principer, med ett måttligt stort baselement och en liten diskant som sitter i ett kabinett som är tillräckligt litet för att få plats i bokhyllan. Därför kallas de ibland för bokhyllehögtalare.

 

Hybridteknik

Men MartinLogan Motion 35XT skiljer sig från de flesta andra genom att ha en banddiskant och ett 165 mm baselement med aluminiummembran. Det senare är av naturliga orsaker styvare än vanliga plastmembran, och ska tåla högre effekt eftersom det kyler bättre också. Medan banddiskanten, som skiner som en vägg av guld bakom persienner, är ovanligt stor om man jämför med en vanlig diskant.

En vanlig rund diskant är mellan 18 och 30 mm i diameter. En banddiskant som den som MartinLogan använder sig av här har ett platt membran med 70 x 115 mm yta. Nästan åtta gånger större. Den är snyggt och prydligt hopvikt som bälgen på ett dragspel och drivs av små superkraftiga neodym-magneter. Vi har väldigt fina erfarenheter av sådana element och har testat enastående högtalare från Elac och Audiovector som har samma sorts diskant.

En titt på utförandet

Ljudet av en välkonstruerad banddiskant beskrivs bäst som fokuserat, precist och luftigt. De billigaste varianterna kan låta hårt när man spelar högt, därför används de sällan i billiga högtalare där låga kostnader är viktiga.

Man hittar alltså banddiskanterna i dyrare högtalare som den här, samt även i en mindre modell från MartinLogan som heter Motion 15. MartinLogan använder faktiskt samma banddiskant i en rad modeller, från stora golvstående till center- och bakhögtalare.

Det bör påpekas att vi inte ofta ser tillverkare som har ägnat alla detaljer lika mycket uppmärksamhet. Inte ens i högre prisklasser. Alltför ofta verkar det som om ingenjörer och designer aldrig pratar och en del gånger undrar vi om det är ingenjörerna själva som har gjort designen.

Men här är intrycket ett helt annat. Bortsett från pluggarna som håller fast den perforerade metallgrillen så är kvaliteten genomtänkt på alla områden. Baksidan som man bara ser när man kopplar in kablarna är lackerad i samma svarta högglans eller rosenträfärg som den vinklade toppen, undersidan och sidorna. Fronten är lackerad i ett silkesmatt utförande, utan synliga skruvar på elementen.

Bara en ”detalj” som terminalerna säger en hel del. MartinLogan har använt samma rejäla kontakter, med gott om plats för kablar och fingrar, som de har på sina dyra elektrostater.

Motion 35XT ser bra ut och den högglanslackade rosenträfaneren påminner om betydligt dyrare högtalare.

Supergenomskinligt och luftigt ljud

Det gör ljudet också. Jag var inte förberedd på att en relativt liten högtalare skulle spela så mycket bas. MartinLogan hävdar att den sträcker sig ner till 50 Hz och det är definitivt sant, för det är inte ofta jag hör bokhyllehögtalare med så mäktig bas. De når inte tillräckligt djupt för de allra lägsta tonerna som man kan få ut ur de största instrumenten, men lägsta oktaven på ett piano, pukor, eller kontrabasar låter sagolikt levande.

35 XT började testperioden med Hegels lilla integrerade H80 med 75-watts effekt och migrerade så småningom över till Audio Research GSi75, också den med 75 watt. Med Amarra for Tidal på en MacBook och Tidal HiFi på iPhone som huvudsakliga ljudkällor.

Motion-högtalarna är mycket känsligare än vad som är normalt i den här storleksklassen – 92 dB i stället för 87 dB som är vanligare – och behöver inte lika mycket effekt för att spela högt. De behöver bara kvalitet. Och det fick de.

De här högtalarna är makalösa i sitt sätt att få musiken att låta ohämmat och oansträngt. Glädjande nog påminner de mer om MartinLogans elektrostater, som framför allt får röster att låta som om de är viktlösa, i en ändlöst djup och luftig ljudbild.

Kabinettresonanser lyser med sin frånvaro och så länge placeringen är korrekt så häpnar man över att priset bara är 15 000 kronor per par. Jag kan inte minnas att vi har testat en så komplett bokhyllehögtalare för under 30 000 kronor sedan Dynaudio Contour S1.4.

Solveig Slettahjells silkeslena vokal i ”Trail of Souls”, med Knut Reiersrud och In The Country, låter lika ofärgat och levande som jag är van vid med dyra elektrostater. Trummor och bas har överraskande mycket tyngd på samma gång som ljudbilden är mycket rymlig. Det känns inte som om musikerna är hopfösta till en rad i mitten utan man upplever att de är utspridda i ljudbilden och skapar en stark känsla av realism i rummet.

Det är inte bara olika röster, som Radka Toneffs i ”The Moon Is a Harsh Mistress” eller David Bowie i ”Lazarus”, som klingar förbluffande fritt och realistiskt ur de små högtalarna. Pianoklangen i Hélène Grimauds Mozart-tolkningar från 2011 är stor och mäktig och har en bottenklang som återges oförskämt fylligt av en så liten högtalare.

Live-inspelningen med Christian McBride Trio från The Village Vanguard visar hur väl Motion 35XT hänger med när det blir komplext. Detta är inte direkt slö jazz och när man vrider upp volymen så inser man var svårigheterna ligger. Här kan högtalarna tappa greppet när de blir ombedda att spela väldigt högt och då antar diskanten en obehaglig hårdhet, som lyckligtvis försvinner om man bara sänker ljudtrycket en smula.

Jag upptäckte att den bästa placeringen var på stativ i ansiktshöjd, svagt vinklade inåt och mellan 30 och 100 cm från bakväggen. Då är balansen allra bäst och det ska mer till för att högtalarna ska tappa kontrollen i basen eller börja låta hårt i diskanten.

Superfynd

Tack vare en välkontrollerad bas som både sträcker sig tillräckligt djupt och slår tillräckligt hårt, i kombination med en luftighet i hela frekvensregistret – och långt över vad örat kan uppfatta – är Motion XT35:s släktskap med MartinLogans elektrostathybrider hörbart. Inte nog med det, högtalaren är välbalanserad och raffinerad på samma gång, och både låter och ser dyrare ut än den faktiskt är. Jag skulle vilja drista mig till att säga att MartinLogan Motion 35XT är ett superfynd.