: Fujifilm X70

En kompakt, diskret och snygg kamera står högt upp på mångas önskelista. Det märks på hur populära kameror som Sony RX100 IV och Fujifilm X100T är. De är inte billiga, men å andra sidan mycket, mycket bättre än en billig kompaktkamera.

Sådana här kameror kallas ofta för entusiast- eller proffskompakter eftersom de har en bildkvalitet som närmar sig spegelreflexers, och många av dem är tillräckligt avancerade för att proffsen ska kunna styra allt och få den filkvalitet de behöver. Ovan nämnda Fujifilm X100T är en av våra favoriter i det här segmentet. Den har lyckats med konststycket att behålla samma pris från lanseringen ända till ”end of life” – när den slutar tillverkas.

Skälet är att det är otroligt kul att fotografera med X100T och att den levererar en väldigt hög bildkvalitet. Priset på 12 000 kronor tycks inte vara avskräckande, för den är ofta utsåld.

Men det finns alltid en marknad för billigare kameror. Därför är det flera kameratillverkare som gör billigare versioner med lite färre funktioner och enklare specifikationer.

Vilket i det här fallet kan få entusiasterna att börja jubla. För här är en liten, oförskämt stilig och kompetent kompaktkamera som är gjuten i samma form som X100T. Bara ännu mindre – och framför allt: billigare.

Med ett pris på 7 000 kronor är Fujifilm X70 hela 5 000 kronor billigare. Visserligen går man miste om den fina hybridsökaren – optisk och elektronisk – som sitter i den större modellen, men i stället får man en 180-graders vridbar pekskärm med skärmutlösare.

 

Tekniska likheter och olikheter

X70 har samma typ av bildsensor som X100T, en 16,3-megapixlars X-Trans CMOS-bildsensor i APS-format, som utan lågpassfilter levererar en extrem detaljupplösning, tack vare att fotosensorerna är placerade i ett mer slumpartat mönster. Vilket inte orsakar de moiréartefakter som vanliga RGB-sensorer i alla andra kameror gör.

Mycket är en ren kopia av X100. Samma formfaktor, slutartidshjul och exponeringskompensation på toppen av kameran. På objektivet sitter en bländarring med tredjedels steg och fokusring, och fotografen kan kontrollera slutartid och bländaröppning på det klassiska, analoga sättet. En snabb aktivering av Auto-knappen bredvid slutarhjulet tar över de manuella inställningarna av slutare, bländare och fokusering.

Behöver man en snabb tillbakagång till exponeringsautomatik med autofokus är detta en behändig finess, som vi också har sett på systemkameran Fujifilm X-T10. Det förbättrar faktiskt användarvänligheten eftersom man kan låna ut kameran till andra utan fotoerfarenhet, till exempel om man vill ha en bild av sig själv men inte har tillräckligt långa armar.

X70 filmar inte 4K-video, bara HD med 1080-upplösning, men så är den inte heller någon renodlad videokamera.

Ny vidvinkeloptik

Den stora nyheten är det nya vidvinkelobjektivet på 28 mm med f2,8 som största bländaröppning. Det ger en betydligt bredare bildvinkel än 35-millimetaren som sitter på X100T, men orsakar också en del svårigheter med vinjettering, skärpa och förvrängning. Vilket vi ska återkomma till strax.

 

Många inställningar

Den vridbara pekskärmen ger en möjlighet att fotografera obemärkt i total tystnad. Gatufotografer kan vinkla skärmen 90 grader och aktivera den elektroniska slutaren – ner till 1/32 000 sekund – och bara knäppa på skärmen för att fokusera och ta bilden.

Skärmen kan vinklas nedåt också, vilket är praktiskt om man måste lyfta kameran över huvudet eller behöver ta en bild av något på marken utan att vilja ha med skorna i motivet. Sträck ut armarna och vänd skärmen mot dig, eller vänd den åt andra hållet för att få kul bilder ur grodperspektiv.

Kameran har samma Q-knapp på baksidan som de flesta av Fujis X-kameror, som når de viktigaste inställningarna: val av dynamiskt omfång, skärpejustering, färgmättnad, filmsimulering, bildkvalitet, fokus och många andra saker. Här finns också filtereffekten som heter Classic Chrome som ger bilderna en 70-talsprägel med förskjutna, dämpade toner och djupare färger.

Svartvita inställningar finns det flera av, dock inte Acros som debuterade i X-Pro2. Den ger bilderna ett helt annat uttryck, som jag gärna hade velat att X70 också hade.

 

Blixtsnabb autofokus

Kameran har hela åtta programmerbara funktionsknappar och knappvalen kan ändras genom att hålla inne en funktionsknapp i tre sekunder. Längst upp till höger på baksidans gummerade fält sitter ett tryckkänsligt skjutreglage som kan användas för att bläddra i skärmmenyerna, men också för att ändra storleken på fokusramen som avgör antalet fokuspunkter som ska vara aktiva. Sedan kan fokusramen flyttas med fyrvägsknapparna på baksidan.

Autofokusen har vi sett förut. Den har Fujis nya 49-punkters hybridsystem med totalt 77 fokuspunkter i Wide-läge. Till exempel när fokusspårning är aktiverat. Det finns med andra ord ingen anledning att bli förvånad när kameran fokuserar blixtsnabbt – ner till 0,06 sekunder hävdar Fuji och det har vi ingen anledning att betvivla. Kameran lyckas behålla fokus på motiv som rör sig fort, och hastigheten på upp till åtta bilder per sekund och hela 1/32 000 s elektronisk slutare gör att de flesta fotografer klarar av att få skarpa bilder.

Bildkvalitet som känns igen

Med samma bildsensor som X100T håller inte oväntat filkvaliteten hög nivå. Detaljupplösningen från den ovanliga 16 Mp-bildsensorn är också praktiskt taget identisk med den från X100T. I praktiken betyder det färgåtergivning med jämnare toner och djupare färgmättnad än man ser från de allra flesta jämförbara kompaktkameror.

Tittar man på bilder som tas med hög ljuskänslighet – typiskt över ISO 3200 – är inte ökningen av korn- och färgbrus så våldsamt plågsam. Det går utmärkt att fotografera upp till ISO 6400 utan att se mycket störande brus – som vanligt för X-trans-sensorn bara i råformat. Behöver man mer än ISO 6400, till exempel maximal ljuskänslighet på ISO 51200, så måste bilderna lagras i JPEG-format. Jag skulle vilja säga att gränsen för användbara bilder går vid ISO 12800. Men det räcker gott och väl för de allra flesta av oss.

Bilddynamiken verkar vara likadan som i våra andra tester av samma bildsensor, och ligger på ungefär 13 exponeringssteg, vilket nästan är i klass med dyrare spegelreflexer som klarar uppemot 14 stegs dynamik.

Strålande för en kamera med ”bara” 16 Mp, alltså, men spänningen handlar i stället om det nya 28 mm vidvinkelobjektivet. Så bred vidvinkel begränsar användningsområdet en smula, man måste tänka efter lite när man komponerar bilder. Särskilt med människor, alltför nära porträtt kan till exempel vara en utmaning. Men det är inte den optiska kvaliteten.

Det smala objektivet med bara sju linselement (två asfäriska) och nio bländarlameller är lite känsligt för ströljus utan solbländare (extrautrustning) och man ser vinjettering med största bländare. Lyckligtvis är ljusförlusten inte störande och enkel att kompensera för om man inte klarar av den. Förvrängningen är måttligt tunnformad, men inte heller den plågsamt närvarande, och skärpan är bra i centrum med bländare f2,8. Skärpan blir synbart bättre med bländare 4, då försvinner vinjetteringen också och det syns att hörnskärpan är bättre.

Fujinon-objektivet är förbluffande väl korrigerat, för merparten av bildytan är skarp vid f2,8. Hela ytan är skarp från f5,6 och det går inte att skönja mycket diffraktion och astigmatism. Kromatisk aberration är också väl kontrollerad, vilket visar att Fuji vet bättre än de flesta hur samspelet mellan optik och bildsensor bör se ut.

Fuji-gänget har för övrigt lagt in en digital telekonverter som ger 35 och 50 mm brännvidd, om man skulle behöva en lite smalare bildvinkel, fast då reduceras upplösningen motsvarande mycket.

 

Superb fickkamera

Fujifilm X70 är en härlig kamera att ha i jackfickan. Den är snabb och behändig att sköta och levererar en oklanderlig bildkvalitet från ett välkonstruerat vidvinkelobjektiv och den välkända – men fortfarande utmärkta – X-Trans-bildsensorn. Det räcker väldigt långt för gatufoto, resebilder, dokumentärer, landskap och allroundfoto där man inte hämmas nämnvärt av en fast 28 mm brännvidd. En sökare hade utan tvekan gjort susen, fast också gjort kameran dyrare – och då finns ju alltid X100T. De allra flesta fotografer hämmas dock inte av begränsningarna, utan får en fullfjädrad proffskamera i Fujifilm X70.