Recension: The Walk 3D

7 augusti 1974, bara ett par månader innan New Yorks världsberömda tvillingtorn i World Trade Center-komplexet öppnades, lyckades en liten fransk konstnär med sin stora kupp: han gick på lina utan rad utan säkerhetslina 411 meter ovanför asfalten i New York.

I nästan 45 minuter gick Philippe Petit (Joseph Gordon-Levitt) fram och tillbaka på den 43 meter långa vajern och blev världsberömd på kuppen. Robert Zemeckis (Roger Rabbit, Forrest Gump, Flight) berättar hans otroliga historia och det måste medges att filmen har blivit nästan lika spektakulär som ”promenaden”, fast Zemeckis tappar på mänskliga planet.

Hela rekonstruktionen av lindansen är utformad som en kuppfilm, där Petit skaffar hjälp från en brokig skara för att utföra det tillsynes omöjliga. Allt är roligt och spännande berättat men Zemeckis är (som så ofta) för pretentiös, konstlad och onaturlig. Filmens röda tråd är Petit som binder samman de olika scenerna genom att stå på toppen av Frihetsgudinnan och berätta vad vi snart kommer att få se, eller redan har sett. Det fungerar dåligt och karaktärerna känns karikerade och pratar med skrattretande bred fransk accent. Men det är de sista 45 minuterna som, bokstavligt talat, lyfter The Walk till nya höjder. Under stor spänning lyckas gänget i skydd av nattens mörker rigga upp vajern och när Petit går ut på linan allt (nästan) förlåtet, för då får vi filmkonst med STORT underhållningsvärde. Helt enkelt svindlande spektakulärt och rent tekniskt perfekt genomfört. Som helhet betraktad sträcker vi oss till 5 svaga stjärnor för en film som kommer att få dig att tappa andan!

Detta är en film som du MÅSTE se i 3D (trots att mediet närmar sig sitt slut) och är du höjdrädd så ska du kanske sitta beredd med en soffkudde – för oj, en sådan realistisk djup- och höjdkänsla Zemeckis har skapat. Den perfekta bildkvaliteten ackompanjeras av ett lika lyckat ljudspår (DTS 5.1). En kort bakomfilm, ett par utelämnade scener och trailers är allt som finns i bonusmaterialet.