Sony ZX100 är toppmodellen bland Walkman-modellerna som bara är avsedda för musik. Ovanför finns den svindyra och Android-baserade ZX2, som vi testade i sommarnumret förra året, tyvärr inte med så lyckat resultat.

ZX2 har ingen pekskärm, vilket betyder att musiken och inställningarna måste manövreras med pilknappar. Inga problem i praktiken, spelaren är enkel att sköta och även om skärmen har begränsad storlek så rymmer den både grafik och fler linjers text i ett ganska så elegant gränssnitt. Sony har lyckats klämma ut 35 timmars speltid med högupplöst musik, och går man ner till MP3-kvalitet så ska batteriet hålla i hela 70 timmar! Detta gäller om man inte har Bluetooth aktiverat så att ZX100 kan spela musik till trådlösa enheter. Har du en trådlös Sony-högtalare med stöd för LDAC-kodeken så får du musiken i upp till 96 kHz-upplösning via Bluetooth.

Inbyggt minne på 128 GB räcker till ungefär 100 album i högupplöst kvalitet, och mer än dubbelt så många i CD-kvalitet. Räcker inte det så kan lagringskapaciteten fördubblas med ett microSD-kort. Filerna överförs med USB-kabeln som ingår men som tyvärr inte är av standardtyp. Tappa inte bort den!

Det ingår ett par öronsnäckor, MDR-NW750NE, som har aktiv brusreducering. Den sätts på och stängs av från spelaren och effekten kan justeras. Detta fungerar dock bara med hörlurarna som ingår. Som är av OK kvalitet, men ska jag lägga mer än 5 000 kronor på en musikspelare så vill jag använda den med större hörlurar.

Ljudkvalitet

Öronsnäckorna som ingår låter ganska så bra. Det finns lite väl mycket i diskantregistret men det balanseras fint med fyllig bas. Fast jag vill använda mina egna hörlurar, som för tillfället är de öppna Audio-Technica ATH-R70x.

ZX100 återger musiken luftigt och detaljerat. Det är ingen vits att använda ljudfunktionen ClearAudio+ som försöker göra musiken renare. Funktionen åstadkommer mer förvrängning också, stereobilden flyttas framåt samtidigt som det rytmiska drivet avtar. Rekommenderas inte. Däremot kan man överväga funktionen DSEE HX, som är en kryptisk beteckning på något som försöker skala upp ljudet från CD-kvalitet till högupplöst. Skillnaden med och utan är inte så stor, men eftersom jag är lite allergisk mot sådana funktioner så låter jag den vara avstängd.

Med alla funktioner avstängda låter ZX100 rent och snyggt. Sångare framträder fint i musiken, ljudbilden är städad och öppen och oavsett om det är en stråkorkester eller elektronisk musik som spelar så är ljudet luftigt och fint. Tyvärr är det för tamt också. Ljudnivån är mer än hög nog om man har de medföljande snäckorna, men med hifi-hörlurar låter det livlöst. Försök att sitta på ett plan eller tåg och lyssna i hörlurar utan brusreduktion. Det är omöjligt.

Slutsats

Sony NW-ZX100 har mycket bra förutsättningar. Den klarar högupplöst ljud, har en enorm batterikapacitet, ligger skönt i handen och fickan och är lättskött. Men precis som sin storebror har den inte tillräckligt med muskler.

Till och med min egen iPhone 6s Plus har mer att gå på. Den låter inte lika rent som Sony-spelaren, men är faktiskt mer allsidig när det gäller val av hörlurar, vilket gör att ZX100 känns ganska så onödig. För de här pengarna får du mycket mer tryck och välljud för pengarna med FiiO X5.

Också i detta test: