: JBL Xtreme

JBL har byggt högtalare i flera mansåldrar och företaget, som är en del av Harman-koncernen, har ett sortiment som är bredare än de flestas. Från jättelika monitorhögtalare för skivbolagens kontrollrum och hemmabiosystem och ända till hörlurar och Bluetooth-resehögtalare.

JBL Xtreme är en välvuxen Bluetooth-högtalare som är tänkt som bergsprängarsubstitut med mobilen eller någon annan bärbar enhet som ljudkälla.

Bortsett från den stora röda JBL-loggan av metall är allting svart (den finns även i rött och blått). Hela högtalaren är inpackad i ett grovt tyg. På toppen hittar man knappar som styr volymen, Bluetooth, av/på och spela/pausa. En särskild knapp används för att koppla ihop flera högtalare så att festen kommer igång på allvar. På kortsidorna sitter de två slavbasarna helt synliga så att man – enligt broschyren – kan se hur högt Xtreme spelar! En stabil och läcker rem gör det enkelt och förhållandevis bekvämt att släpa med sig den två kilo tunga högtalaren överallt.

I botten hittar man ett blixtlås (!) av samma sort som sitter i regnkläder. Bakom det finns en analog minijack-ingång, laddkontakt samt två USB-portar för uppladdning av mobil, med mera. Någon IP-klassning anges inte, men Xtreme är tillräckligt robust för att hänga med till stranden – och tillräckligt tät för att man ska kunna skölja av sanden under kranen efteråt.

Det sitter fyra aktiva element i Xtreme: två 63-mm baselement och två 35-mm diskanter. Och så de två slavbasarna. Förstärkareffekten är 2 x 20 watt. Man kan koppla in tre enheter via Bluetooth samtidigt, så det är upplagt för party-krig mellan Spotify-spellistorna.

Ljudet

Ungefär här i testerna brukar vi konstatera att man inte får någon bas från en bärbar Bluetooth-högtalare. Men inte den här gången. Man får MASSOR av bas. Inte djupbas, men ändå bas nog för att det ska bli fart på saker och ting. Enligt informationen från JBL sträcker sig Xtreme ner till 70 Hz. Det är en hel oktav djupare än exempelvis Jabra Solemate Max, som är snarlik i storlek och tanke. När Jabran kom kostade den lika mycket som Xtreme, men i skrivande stund går den att köpa för nästan hälften så mycket.

Mellanregistret är inte Xtremes starkaste sida. På grund av en överdriven mellanbas låter röster en smula mumlande. Suzanne Vega låter rentav förkyld i acapella-låten ”Tom’s Diner”. I själva verket är mellanregistret faktiskt utmärkt, det hamnar bara i skuggan av basen. Längst upp i toppen är det däremot klart och tillräckligt kraftfullt för att orka hänga med basen.

Om textförståelsen i sången är viktigare än dunkande rytmer så bör du nog snarare snegla i riktning mot UE Megaboom, som åtminstone på papperet når lika djupt i basen fast utan att ofreda klarheten i mellanregistret.

Med ett namn som Xtreme är det upplagt för fester. Och fest kan den fixa! Den lilla JBL-handväskan spelar högre än de flesta. 96 dB räcker för att man ska börja dansa.

Det vore en överdrift att säga att det låter rent när man spelar på max. Och framför allt de två slavbasarna bidrar med ett fladdrande ljud när de når en slaglängd på mer än en centimeter. Att få Xtreme att spela så mycket bas har tydligen krävt en hel del DSP-assistans, och det här är inte en högtalare som är avsedd att lyssna på nyheterna eller P1 med, men den är kul att ha med sig och musiken tappar aldrig gnistan. ”On Melancholy Hill” med Gorillaz sätter rummet i gungning på ett sätt jag sällan har hört från något med handtag på.

Slutsats

Jag erkänner att jag tycker det är lite jobbigt att se JBL:s logga på en Bluetooth-högtalare. Men även om ljudet är långtifrån hifi så håller den rock’n’roll-fanan högt. Den förtjänar att tas med till sol och strand – eller skidturen, för den sakens skull. Konkurrenter som Jabra Solemate Max och UE Megaboom har bättre mellanregister, men JBL Xtreme vinner framför allt på en mycket bättre bas.