: Shure SRH1540

Om du går omkring med de här på huvudet är du förmodligen en ljudmedveten musikälskare som har fattat något som få andra har gjort. För de slutna Shure-hörlurarnas stealth-design avslöjar bara för de invigda att detta är något speciellt.
Shure SRH1540 passar lika bra i studion som hemma eller med mobilen. De är tillräckligt lättdrivna för att ge bra ljudtryck med mobiltelefonen som musikspelare och tillräckligt bekväma för att man ska kunna ha dem på sig i timtal.

De slutna hörlurarna tillhör inte de billigaste vi har testat. Men med en solid metallbygel, öronkåpor med kolfiber och alcantara-klädda öronkuddar så förmedlar de ett slags diskret lyxkänsla. De har Shures 40-mm element som drivs av neodym-magneter och inte är de största eller mest högtspelande vi känner till, men här låter de anmärkningsvärt välbalanserade och skapar en enormt detaljrik ljudbild.

Men de är inte utan konkurrens. B&W P7, till exempel, är billigare och utsågs inte utan anledning till Årets hörlurar 2015. Grado PS500 fick samma ära året innan, och sedan finns Sennheisers dyrare HD-modeller och såväl Ultrasone som Denon, för att bara nämna några. Låt oss inte heller glömma Oppos fina PM-3, som ställer upp i samma prisklass.
Slutna SRH1540 bygger på den öppna SRH1840-modellen som vi testade för ett par år sedan. Men de här passar bättre som allroundhörlurar. De säljs med två uppsättningar löstagbara kablar med MMCX-kontakter vilket gör dem flexibla, och det går också att använda andra kablar. Öronkuddarna som är klädda med alcantara-syntetmaterial är bland de mest bekväma jag har testat. De formar sig efter huvudet och klämmer inte någonstans.

Dessvärre går det inte att vare sig vika eller fälla ihop hörlurarna. Det begränsar bärbarheten en smula. Då är det lite värre att det inte finns någon justering av gångjärnen, som gör att kåporna kan vinklas inåt så att de sitter bättre – och inte minst låter optimalt.

Om man tar tag i bågen med en hand och håller i gaffeln som omger kåporna så går det att böja till bygeln precis så mycket att kåporna vinklas lite inåt. Då sitter de mycket bättre men det borde inte vara nödvändigt att använda våld för att åstadkomma det.

 

Öppet och balanserat ljud

Hade bygeln haft lite tjockare stoppning så tror jag att SRH1540 hade varit de mest bekväma lurarna på hela marknaden. För de här kommer du inte att vilja lägga ifrån dig.
Med en känslighet på 99 dB och 46 ohms motstånd är de inte bland de mest tungdrivna hörlurarna vi har testat. En mobil kan driva dem på ett utmärkt sätt, men de kommer utan tvekan att låta ännu bättre med en separat hörlursförstärkare. Koppla in en bärbar Fostex- eller Fiio-hörlursförstärkare så garanterar jag ett mycket bättre ljud och mer potent dynamik från mobilen.

Hemma tjänar de också på en bra hörlursförstärkare. Eller en förstärkare med bra hörlursuttag. För om man ger dem rätt förutsättningar så kommer de här hörlurarna att få dig att tappa hakan.

Förutom okomprimerad musik från Tidal HiFi använde jag musikspelaren Amarra for Tidal på en Mac som var inkopplad till anläggningens DAC. Det gav mig ett fantastiskt mycket bättre ljud än vad jag fick från internetradio och Apple Music. Som båda spelar komprimerat ljud.

Ta till exempel ouvertyren från Mozartz ”Figaros bröllop”. Ett glatt stycke med gott om dynamik. Här är Shure-lurarna till och med öppnare och mer detaljerade än B&W P7, rumskänslan och den dynamiska kontrasten är större. Balansen i ljudet är också bättre än i de dyrare Denon-hörlurarna och basen är fylligare. Frekvensresponsen är inte 100 procent neutral, vilket hörs på den remastrade utgåvan av Radka Toneffs ”Fairytales”. Där hör man att basen är lite uppiffad jämfört med SRH1840 – fast till det bättre. Jag tror faktiskt att de flesta föredrar SRH1540 just därför.

Då får musiken mer kropp, mellanregistret är varmare och det märks på exempelvis Luke Elliots ”Get’em While They’re Hot” och ”Dressed for the Occasion”. Medan trummorna bankar bestämt i skallen är rösterna varma och fulla av klanger, precis som med Radka Toneffs ”Fairytales”. På samma gång drunknar inte detaljer i ljudbilden. Inte ens när ljudbilden är komplex.

Jaga Jazzists ”Starfire” och ”Big City Music” låter aldrig hårda eller pressade och jag hör tydligt små nyanser i den komplexa ljudbilden. Den luftiga diskanten är inte heller hård eller förvrängd, och precis som med stråkar i klassisk musik och den övre oktaven på en flygel, känns det som att diskanten är välfokuserad utan det låter vasst.

Förra årets stora hit, Adeles ”Hello” hade kanske kunnat ha ett lite lenare och mjukare mellanregister, men det är priset man får betala för en hörlur som är skoningslöst avslöjande. Spelar du komprimerade musikfiler – MP3, MP2 från DAB-radio och liknande – låter det som om ljudet är krackelerat.

Så vårt råd är att hålla sig till Tidal HiFi och okomprimerade ljudfiler.

Kanske den bästa

Shure SRH1540 är kanske den bästa allround-hörluren för 5 000 kr. Du kan få mer bas på annat håll och det finns hörlurar med coolare design, men då går du miste om det bästa ljudet du kan få i den här prisklassen. Ett par hörlurar som kan användas till allt, spelar allting lika bra – utom komprimerad musik – och ser diskreta och rejäla ut, är minsann inte vardagsmat.