: Mission: Impossible – Rogue Nation

Sedan 1996 har Tom Cruise spelat rollen som specialagent Ethan Hunt i den superhemliga organisationen IMF. Allt började med en ovanligt bra thriller regisserad av Brian de Palma, och har fortsatt åt ett mer actionbetonat håll. Vi blev definitivt inte imponerade av den fjärde filmen, Ghost Protocol (2011), trots intensiva actionscener hade den en ointressant handling, irriterande karaktärer och en svag skurk. Alltför ofta kom platt komedi i vägen för en bra historia. Efter att ha sett Rogue Nation är det en glädje att kunna konstatera att Tom Cruise levererar den bästa Mission: Impossible-filmen sedan den första!

 

Vid sidan av lagen

Specialagenterna i ”The Impossible Missions Force” tar hand om fall som CIA inte kan hantera eftersom de inte tål insyn och granskning. De arbetar lite vid sidan av lagen och rapporterar inte till någon. Det har nuvarande CIA-chefen (Alec Baldwin) bestämt sig för att stoppa.

En organisation som inte är öppen och ansvarig kan inte existera i det rådande politiska klimatet. IMF dras inför kongressförhör och med bland annat bombningen av Kreml på meritlistan skivan hamnar organisationen snabbt på historiens soptipp. Agenterna Renner och Rhames överförs till CIA medan Ethan Hunt blir en agent på flykt som arbetar på egen hand, jagad av både CIA och kriminella nätverk.

Eftersom Hunt befinner sig på flykt är handlingen invecklad, ”alla jagar alla” och publiken är inte säker på vilken agenda de olika sidorna har.

James Bond

I och med Rogue Nation har Mission: Impossible-franchisen tagit ett stort (och lyckat) steg åt samma håll som den moderna James Bond (Craig-eran).

Rogue Nations manus tar Hunt på en jakt efter ett globalt brottssyndikat, ”Syndikatet”, som påminner misstänkt mycket om 007:s Spectre. Dessutom har Hunt den här gången nästan lika omfattande resplaner som i en hektisk James Bond-film, han åker bland annat till Marocko, Wien och London.

Den här gången har Bond faktiskt också kopierats, eftersom filmens action-höjdpunkt ligger före förtexterna. Och en sådan scen det är när Hunt ska stoppa en leverans av kemiska vapen och, bokstavligt talat, måste hoppa på ett flygplan i farten!

Inget ont i att snegla på andra filmer och ”låna” sådant som fungerar, och den här gången har manusförfattarna och regissören också gett oss en mer trovärdig och realistisk Ethan Hunt. Handskar som kan hålla sig fast på utsidan av en 800 meter hög byggnad har försvunnit och den fejkade och platta humorn från förra filmen är också (lyckligtvis) rejält nedtonad. Hela IMF känns mer som en riktig organisation där Jeremy Renner (The Bourne Legacy) nu har hittat en stil som passar hans karaktär.

Till och med en av förra filmens största irritationsmoment, den högdragne och konstlat rolige Simon Pegg, fungerar bra som humoristisk distraktion i Rogue Nation.

Och Tom Cruise själv, med sina 53 år på nacken, är fortfarande en mycket lyckad actionhjälte med charmig glimt i ögat och kraft i benen.

Svensk hjältinna

Vi vet inte vilket slags förhållande Tom Cruise (producent) har till svenskar, men det är ett faktum att skurken i förra filmen spelades av Michael Nyqvist. I våra ögon var det ingen stor framgång, men ännu en gång är det en svensk som har en av huvudrollerna. I Rogue Nation spelar svensk-brittiska Rebecca Ferguson MI6-agenten Ilsa Faust – och det gör hon med bravur.

Faust är den mest handlingskraftiga, och trovärdiga, kvinnliga huvudrollen i hela filmserien. Hon är filmens femme fatale, men har mycket mer än sitt vackra yttre (även om det också framhävs) att bidra med. Ferguson gör en gnistrande roll som komplex agent, och bidrar till att den spännande karaktären får fler dimensioner och blir historiens mest intressanta. Man undrar både vilken sida hon är på och vilket hennes egentliga mål är.

Det har faktiskt blivit plats för ännu en svensk (!), eftersom Jens Hultén spelar muskelknippet som älskar att tortera sina fångar. En otroligt överdriven karaktär som vi lyckligtvis inte får se så mycket av.

 

Upprepning

Filmens svaghet är att det finns alldeles för många saker som bara måste finnas med i varje Mission: Impossible-film. Det går uppenbarligen inte att skriva ett manus om Hunt & Co utan att ha med åtminstone en scen där de ska bryta sig in i en (tillsynes) omöjlig byggnad. Det må vara CIA, en av världens högsta skyskrapor (två gånger!), Kreml eller, som den här gången, en fusion-forskningsanläggning där Hunt måste manipulera data i en tank under vatten utan syrgas. Tufft och förhållandevis spektakulärt, men absolut inte vare sig nydanande eller originellt, och det bromsar faktiskt upp filmens handling!

Med det sagt så är Mission: Impossible – Rogue Nation en mycket lyckad fusion mellan halsbrytande actionscener och klassisk spionthriller. Den är ofta intensivt spännande men ständigt befriande opretentiös och har ett uppfriskande och lekfullt skådespeleri. Om vi även i framtiden kan förvänta oss så här bra manus så säger vi mer än gärna Ja tack till att få se mer av Hunt & Co. Fem stjärnor!

Bildkvaliteten är knivskarp och dialogen sitter som gjuten i det härligt mixade surroundspåret (Dolby Atmos). Bland bonusmaterialet vill vi gärna nämna det fina och informativa kommentatorsspåret med McQuarrie och Cruise. Dessutom finns sju minidokumentärer om allt från specialeffekter till Cruises inblandning i hela processen.