Skaffa en bastuba?

Varenda högtalare, förstärkare, cd-spelare, dac, hörlur, kabelstump och högtalarspik skulle bort. Sedan blir det tyst. Förmodligen öppnar här en klädbutik i stället. För kläder behöver vi ju alla. Musiken kan tystna.

Nja, förhoppningsvis är det inte lika illa. Utan kläder fryser vi, utan musik blir vi fyrkantiga, taggiga och fryser inuti. Och musiken kan inte ersättas med instagram eller facebook, inte med datorspel eller kåldolmar. Inte ens med fantastiskt viktiga och tråkiga böcker eller snubblande djupa teaterpjäser.

Men vem är det som tutar? Jag har mina onda aningar. Någon tutar nämligen utanför min dörr. Och det är inte en biltuta utan något slags blåsinstrument. Det är bäst att jag låtsas att jag inte är hemma.

Men tutande fortsätter. Till sist hör jag en av mina grannar ropa något. Sedan kommer Effehjulters röst:

– Ville bara spela lite för att muntra upp honom, sa han, ungefär, för jag hörde inte riktigt. Och grannen fortsatte med något annat som jag inte heller hörde, och inte ville höra. Tonläget var ändå väldigt tydligt.

Det var bara att ge upp. Var tvungen att öppna dörren och släppa in Effehjulter. Han hade en stor bastuba med sig.

– Du gillar ju musik, va? sa han, och fortsatte

– Hittade den här på loppis, och det stämmer ju! Du brukar påstå att man ska spela musik för sig egen skull, och för att glädja sig själv. Du säger att det är meningen med musiken! Och det känner jag med det här blåsmonstret!

– Jo, jag har nog sagt nåt sånt, men det finns alltid flera nyanser av sanningar. Jag har sagt att jag kan spela piano tillräckligt bra för att glädja mig själv, men det gläder nog ingen annan. Därför spelar jag helst piano när jag är ensam. Det borde gälla för bastuba också. I ännu högre grad!

Effehjulter bara skakade på huvudet och började tuta i tuban igen. Under alla år jag bott här har jag varit god vän med mina grannar, men nu började jag bli orolig.

– Effehjulter! Slutat tuta! Jag kan komma hem tid dig och lyssna om du nödvändigtvis vill tuta, men inte här, tack!

– Nä, sa Effehjulter, jag vågar inte tuta hemma för mina grannar blir sura då. Därför tutar jag här i stället!

Jo, vi behöver ju musiken, men vad är musik? När ljudbutiken stänger och mina gamla ljudprylar ger upp andan, vad ska jag göra då? Skaffa en bastuba? Nej aldrig!

Att en ljudbutik försvinner betyder ju något annat. En gång i forntiden fanns det radioaffärer, mjölkaffärer, postkontor, banker som visste vad kontanter var och mycket annat. Nu finns det bara stormarknader där man blandar strumpor och yoghurt med tv-apparater. Och ljudsystem.

Men musiken tystnar ju inte för det. Det läskigaste är förändringen. Fiskhandlaren visste vad en kolja var för något och radiohandlaren hade full koll på både lång- och mellanvåg. I dag vet dom bara vad saker kostar. För det står ju på prislappen.

Men så länge mina gamla magnetostathögtalare fungerar och min feta förstärkare orkar driva dom så behöver jag inte spela piano så mycket. Och inte skaffa någon bastuba.

Bertil Hellsten