: Oppo HA-1

Hörlurarnas stora renässans har skapat en helt ny marknad: hörlursförstärkarna. De finns i alla storlekar, skepnader och prisklasser. En bra hörlursförstärkare kan få mobilen att låta mycket bättre, även om du bara har ett par halvbra öronsnäckor. Och den är ett måste om du köpt ett par kostsamma hörlurar.

Inte bara om du ska ha dem till mobilen, vilket till exempel Sennheiser Momentum, Sony MDR-1A och B&W P7 passar helt perfekt till, utan speciellt om du ska lyssna på dem hemma.

Det spelar ingen roll om ljudkällan är Spotify, Wimp, CD eller skivspelare. Fina hörlurar behöver en ordentlig förstärkare. Som nämnts ovan finns det många att välja mellan och Oppo HA-1 hade kunnat hamna på den långa listan över hörlursförstärkare och sedan blivit bortglömd. Om det inte hade varit för att den är helt fantastisk.

För här har vi med mycket mer än bara en bra förstärkare att göra. Tidsenligt har den en seriös digitalomvandlare inbyggd som klarar alla bra ljudfiler som finns. Därför finns det också en rad ingångar för digitalt ljud – men även två analoga ljudingångar. Inte nog med det, du kan också strömma musiken trådlöst via Bluetooth från mobilen rätt till HA-1. Som naturligtvis går att styra från en app på mobilen. När du inte använder fjärrkontrollen som ingår.

Att HA-1 har en förförstärkarutgång betyder att du kan använda den som DAC och förförstärkare i en stereoanläggning. Och antingen koppla den till en effektförstärkare eller direkt till ett par aktiva högtalare.

Användbarhet på hög nivå, alltså.

Oppo HA-1 har gett oss en möjlighet att plugga hörlurarna till en obalanserad 6,3 mm-jack eller en balanserad XLR-kontakt på fronten. Jag rekommenderar balanserat i så stor utsträckning som möjligt eftersom det ger mer kraft, lägre brusgolv och bättre dynamik.

Silkeslen neutralitet
Skivspelaringång är ungefär det enda den saknar, men det tror jag inte Oppo hade kunnat få plats med. HA-1 är nämligen proppfull av kretsar och komponenter, och hjärtat i digitalomvandlaren är en ESS Sabre21-digitalprocessor (ESS Sabre 9018 32 bit/384 kHz för den som är intresserad av siffror) och den stöder HD-ljud via Asynkron USB, PCM (16-bitars) och de av audiofiler eftertraktade DSD64- och DSD128-filerna.

Oppo HA-1 är utrustad med alla ljudingångar man behöver, plus Bluetooth och förförstärkarutgång.

Med andra ord är den mitt i prick för audiofiler som har lagt mycket pengar på hörlurar och finkammar nätet efter 24-bitars HD-filer i jakten på maximal ljudkvalitet. De bli knappast besvikna över HA-1, som vi testade med Oppos egen PM-1, B&W P7 samt Sony MDR-Z7 och MDR-1A.

Den låter helt enkelt gudomligt. Ljudbilden är silkeslen och neutral, det finns ändlöst med detaljer och musiken låter så oansträngt och behagligt att det är en ren fröjd. Basen är stram och dynamisk på samma gång, det finns rikligt med dynamisk kontrast och du hör nyanser som annars skulle ha varit för maskerade för att vara en del av ljudbilden.

Hélène Grimauds inspelning av Beethovens pianokonsert är ett exempel på hur både dynamisk kontrast och nyanser kommer till sin rätt i HA-1. Du hör extra tydlig skillnad på pianissimo och forte, och klangfärger från exempelvis stråkar är oerhört tydliga.

Det finns inget att klaga på i ljudet. Röster, elgitarrer, pukor och mässingsblås, det spelar ingen roll. Oppo HA-1 gör inga misstag. Du kommer knappast att bli missnöjd med ljudet, i så fall är det något fel på hörlurarna eller ljudfilen.

Sennheiser HDV800 kostar ungefär lika mycket som HA-1 och har en ljudkvalitet av samma klass, men den är inte lika praktiskt och saknar Bluetooth-strömning.

Slutsats
Priset är den enda nackdelen med HA-1. Den är inte billig, men så får man oklanderlig ljudkvalitet från vad vi upplever som en av de mest användbara hörlursförstärkarna på marknaden i dag. Entusiaster måste definitivt ha med Oppo-förstärkaren på listan över potentiella uppgraderingar, för om det höga priset inte är avskräckande så finns det inte många alternativ till ljudkvaliteten man får med HA-1.