Den största och den minsta musikmaskinen

Vi älskar att lyssna på musik, men hur görs den egentligen? Om det gäller modernare musik är det förmodligen synthesizers inblandade på ett eller annat sätt (gäller det popmusik och dansmusik är det i normala fall ungefär 100 %).

En av de mest berömda syntarna är Moog Modular – en enorm vägg full med knappar och rattar som användes för att trolla fram helt nya ljud för musiker i alla genrer. Från Keith Emerson och Pink Floyd under det hallucinogena 70-talet till Georgio Moroders otaliga diskohits. Och det skulle ha varit omöjligt att föreställa sig Kraftwerk, Jean-Michel Jarre eller för den sakens skull Daft Punk utan Moogs modulsynthesizer.

Anledningen till den här lilla uppfräschningskursen i musikhistoria är att den nu är tillbaka. Moog stoppade produktionen av de enorma och svindyra musikmaskinerna 1981, när de digitala syntarna dök upp. På senare år har dock de gammalmodiga analoga varianterna fått en renässans. Det har vi berättat om tidigare. Moog, som startade alltihop på sin tid, har däremot hållit sig i skinnet. Tills nu.

Moog Model 15 – tillbaka på scenen efter 34 år.
Moog Music har just meddelat att de återupptar produktionen av tre av deras klassiska modulsystem, som presenterades för första gången 1973. Det handlar om handbyggda maskiner som lanseras i ”begränsat antal”. Fast undrar just om inte Moog bygger precis så många de kan sälja med vinst? Priserna börjar på 10 000 dollar för Model 15, som får plats i en väska, upp till 35 dollar för den massiva System 55 (stora bilden överst). Priserna är exklusive klaviatur.

Svenska ficksyntar
I den motsatta änden av såväl vikt- som prisskalan finns svenska Teenage Engineering, som bland annat är kända för att de återskapat Stig Carlssons högtalare OD-11 (som är nästan lika gammal som Moogarna). De gör även syntar och berättar i ett pressmeddelande att de lanserat vad de kallar för de minsta och billigaste användbara synthesizern. De har faktiskt tre stycken, som alla kallas för Pocket Operator.

PO-14 är en bas-synt som är lika stor som en miniräknare och har en inbyggd sequencer, vilket betyder att den är gjord för att programmera och spela basrytmer. PO-12 är en trumsynt, också den med inbyggd sequencer, och PO-16 är avsedd för melodistämman.

Till skillnad från Moogs jättar är de tre miniatyrsyntarna är digitala och maximalt minimalistiska. De har till exempel inget chassi och bara membranknappar att spela på. Å andra sidan är priserna charmiga: 59 dollar. Man har med andra ord råd att ta en av varje, för att vara på den säkra sidan.

Moog Music har släppt den här videon som visar deras modulsyntesizers ur ett historiskt perspektiv:

Teenage Engineering passade på att ge en försmak av sina miniatyrer på Nordberg-musikfestivalen i somras:

John Hvidlykke

(f. 1964): Journalist. John har arbetat för Ljud & Bild sedan 2013. Han skriver om hifi, högtalare, datorer, spel och teknikhistoria. John har ägnat sig åt teknikjournalistik sedan 1982(!) och har arbetat för många olika tidskrifter i olika roller, bland annat GEAR, High Fidelity, Computer för alla, Illustrerad vetenskap, Ny elektronik, PC World och Privat Computer. Han har också skrivit många böcker och utbildningsprogram om IT.