: Quad II Classic

Den integrerade förstärkaren från Quad hamnade inte i testrummet bara för att vi drabbades av nostalgi. Anledningen är snarare att den lilla rörförstärkaren äntligen går att få tag i på våra breddgrader, samt att nyfikenheten tog överhanden.

Kännare kan berätta om Peter Walkers legendariska högtalare med elektrostatiska element. De flesta av kännarna har ett något grånat utseende och många av dem har kanske betat av flera par Quad-högtalare, drivna av Quads rörförstärkare. De skulle säkert säga att om man väl har ägt ett par av Walkers elektrostater så glömmer man dem aldrig. Ungefär samma sak som före detta ägare av äldre Porsche 911 säger.

Analogin är svårare att överföra till Quads rörförstärkare. De kom nämligen till på en tid när transistorförstärkare inte fanns. Och försvann ut ur bilden och förblev borta när Peter Walker i stället började bygga transistorförstärkare. Som hade flera fördelar. Högre effekt, lägre förvrängning, mindre brus och potentiellt helt underhållsfria. Dessutom var det lättare att driva Quads elektrostater med dem.

Ny retro
Men efter Walkers död hämtade Quads nya ägare fram de gamla rörkonstruktionerna. Som faktiskt var mycket skickligt konstruerade. De plockade in den i allra högsta grad levande Tim DeParavicini som konsult och gav honom ansvaret att konstruera en ny generation rörförstärkare som byggde på Quads original. Den integrerade 25-wattaren är en av dem, men eftersom Walker aldrig konstruerade någon integrerad rörförstärkare så fick DeParavicini konstruera den helt från scratch.

Resultatet är en 25-watts rörförstärkare med skivspelaringång. En kompakt sådan, som bara är 31 cm bred och lätt att få plats med.

Den har bevarat de gamla Quadarnas designspråk, men på insidan är allt nytt. Trots att radioröret hör till forntiden i mångas öron – och ögon – är ljudet högeligen modernt i sättet som det presenterar musiken på. Här finns ingen beslöjande värme i klangen, eller brist på detaljer. Inte heller från skivspelaringången (MM och MC) som är snudd på helt befriad från brus och låter som förstärkaren gör genom de andra ingångarna.

Charmig och förförande
Eftersom priserna befinner sig i samma klass var det naturligt att jämföra med den integrerade förstärkaren McIntosh MHA100 på 50 watt. Jag kopplade in förstärkarna till McIntosh-stativhögtalaren XR50, den lika stora Sonus faber Olympica I samt den golvstående Olympica III. Det hade varit idealiskt om jag haft Quad-förstärkaren samtidigt som ett par Quad-elektrostater, men man kan inte få allt här i världen.

Innan jag packade upp förstärkaren var jag nyfiken på om den skulle vara tillräckligt kraftig, men det behövde jag inte bekymra mig för. 25 watt är inte all kraft i världen, men det fanns rikligt med effekt till de tre högtalarna jag testade med. Den fungerade dock bäst med Olympica I.

Det är något med hur röster återges som kan förföra även de mest hjärtlösa. För förstärkaren sjunger med artisten på ett så oansträngt och naturligt sätt att man glömmer av att den inte spelar särskilt högt. Eller dynamiskt. Den är inte anemisk heller, för det finns en gnistrande dynamisk kontrast här som bara begränsas av effekten. Man hör gott om detaljer också, och ljudbilden är stor och rymlig. Men den är inte lika djup och genomskinlig som med MHA100.

En nypressning på 180 grams vinyl av Keith Jarretts Köln-konsert var en upplevelse med den lilla Quad-förstärkaren. Den lyckades få fram en atmosfär i rummet som mer än påminde om live-känsla. Tonerna från pianot lät aldrig hårda eller aggressiva, men inte heller luddiga eller mjuka. Snarare naturliga, bara en aning färgade av rörförstärkarens generöst varma klang.

Tillsammans med ett par neutrala kompakthögtalare, till exempel Dynaudio Confidence C1 eller de ovan nämnda Sonus faberna, kan den lilla Quad-förstärkaren leverera sällsynt magiska upplevelser av röster. Operasångare låter mer organiskt, ja levande, och skapar en inlevelse som fullständigt överskuggar bristen på effekt. Och djupbas. Men även om den ur den synvinkeln inte är någon hiphop-förstärkare så finns det tillräckligt med tyngd bakom tonerna för att trummor och kontrabasar ska få sin välförtjänta presentation i ljudbilden.

Mitt i prick – för somliga
Om man ska välja Quad II Classic av en enda anledning så måste det vara den naturliga och organiska klangen. Som får musiken att framstå med en gyllene glans och som många kommer att bli förförda av. Den är inte 100-procentigt neutral, men därför är det heller aldrig tråkigt att lyssna på den lilla Quad-förstärkaren. Om priset inte är avskräckande – eller frånvaron av fjärrkontroll är en deal-breaker – finns det så många positiva egenskaper med ljudet från en lyckad rörförstärkare som den här, att man kan få många års med glädje från 25 watt – mer än från många andra kraftigare förstärkare som jag kan komma på.