Recension: Vinna eller försvinna, säsong 1

Det finns få filmer vi ser fram emot mer än Pixar-filmerna från Disney-koncernen. Den tekniska kvaliteten är i en helt annan liga än alla andra i branschen, och dessutom lyckas de (oftast) med den knepiga kombinationen att underhålla både de yngsta och äldsta medlemmarna i familjen.

Sedan den första långfilmen, Toy Story från 1995, har Pixar-studion bländat oss med en överlägsen kvalitet i sina datoranimerade konstverk, samtidigt som de kombinerat teknisk överlägsenhet med en bra, engagerande och själfull berättelse.

Det kreativa teamet har serverat mästerverk som Hitta Nemo, Råttatouille, WALL-E, Toy Story 3, Insidan ut, Coco och Själen. Alla är filmer som underhåller hela familjen och som har så många lager och en djupare berättelse att både de små och familjens lite äldre garde får ett stort underhållningsvärde.

I juni förra året hade den senaste filmen, Insidan ut 2, premiär. Nu kommer den allra första Pixar-serien på Disney+.

 

Vinna eller försvinna har premiär på Disney+ i dag. I serien följer vi de sammanflätade berättelserna om åtta olika personer när de förbereder sig för en stor och avgörande softball-match.

Det är Carrie Hobson (Toy Story 4) som regisserat och skrivit manus hon har producerat serien tillsammans med kollegan Michael Yates. Duon har hämtat inspiration från sin egen barndom, med softball, samt arbetsinteraktionerna mellan kollegorna på Pixar.

Vi får följa ett gäng osäkra tonårsflickor, deras överbeskyddande och ofokuserade curlingföräldrar, den muntre tränaren och till och med en kärlekskrank domare/lärare. Låt matchen börja!

I den åtta avsnitt långa dramaserien handlar varje (kort) avsnitt om en av huvudkaraktärerna, och i början av varje avsnitt går vi tillbaka ungefär en vecka i tiden innan den avgörande slutspelsmatchen.

Efter att ha sett halva säsongen har vi skaffat oss en mycket konkret uppfattning, vilket – något förvånande för en Pixar-produktion – är att wow-faktorn saknas.

Det är en smått fascinerande serie som handlar om helt vanliga tonåringar och deras tonårsbekymmer, som utspelas i kring en sport. Nu är softball inte direkt någon stor sport här hemma i Norden, men det kunde lika gärna ha varit ett flickfotbollslag.

Vi får lära känna lagets sämsta spelare, som nästan aldrig träffar bollen och som ständigt känner sig nere. Livet blir ännu mer komplicerat av att det är hennes egen pappa som är tränaren.

Ironiskt nog är den vuxna softball-domaren (som är lärare på dagarna) minst lika osäker, blyg och introvert som vissa av tjejerna. Så fort han stöter på en utmaning, obehag eller (Gud förbjude!) en person av det motsatta könet, drar han sig tillbaka in i sitt skal och låter sin rustning skydda honom från den svåra omvärlden.

Tuffast av tjejerna är nog Taylor, som växer upp med en vimsig och oansvarig ensamstående mamma. En snäv familjebudget betyder att hon alltid kämpar för att klara av ekonomin, vilket hon givitvis döljer så gott hon kan. För att dryga ut sin inkomst hjälper hon sina elever med läxor och prov – inte alltid ”helt enligt boken”.

Hennes SoMe-besatta mamma försöker göra sitt bästa för barnen, men har inte alltid huvudet på rätt ställe. Men här måste man hantera seger eller nederlag med samma inställning – oavsett om det är hemma eller på idrottsarenan.

De osäkra tonåringarna, föräldrarnas bekymmer med uppväxtmiljön, skol- och idrottsprestationer, mobbning, fester och droger är alla teman som känns igen. Animationen är gedigen, kreativ och rolig – men både den och själva handlingen saknar den där lilla extra, lite svårdefinierbara, magin som kännetecknar ett Pixar-verk.

Kanske är det för att vi inte förflyttas till exotiska platser som en liten pittoresk by i Mexiko, ut i rymden, ner i korallfaunan under haven, in i ett färgstarkt tonårssinne eller till det utsökta franska köket med en råtta som köksmästare?

Miljön i Vinna eller försvinna är en helt vanlig, medelstor amerikansk stad, med helt vanliga människor – precis som du och jag – med alla de mycket mänskliga problem och utmaningar vi alla står inför, eller har ställts inför, i vår alldeles ordinära vardag. Och när själva animationstekniken inte heller får oss att tappa hakan så förtjänar inte serien mer än 4 svaga stjärnor.