Recension: The Agency, säsong 1

Mellan 2015 och 2020 gick den franska, starkt realistiska spionserien Le bureau des légendes (Falsk identitet). Under fem säsonger kunde vi följa agenter och undercover-spioner i den franska underrättelsetjänsten som försökte hålla Frankrike säkert. Nu har producenten George Clooney & Co ”amerikaniserat” den unika serien.

Grundkonceptet i The Agency är detsamma som i Le Bureau, men den här gången får vi följa med bakom kulisserna i CIA:s minutiösa planering, underrättelseinsamling, interna stridigheter och informatörer och hemliga agenter ute i fält.

Vi förflyttas till den ikoniska amerikanska ambassaden i London, där den sluge Bosko (Richard Gere) leder underrättelseverksamheten. Hans närmaste man, Henry Ogletreee (Jeffrey Wright, Westworld), har det direkta ansvaret för undercover-agenterna, bland annat den egensinnige Brandon Cunningham/”Martian” (Michael Fassbender, The Killer).

De senaste sex åren har Martian arbetat under täckmantel som ”Paul Lewis” i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Med bara två dagars varsel kallas han plötsligt tillbaka till London, utan att veta varför. I Etiopien lämnar han kvar sin mångåriga älskarinna, den enigmatiska Sami Zahir (Jodie Turner-Smith) – men vem är hon egentligen och vilken är hennes roll i det intrikata spelet?

 

Finna sig själv igen

Hemma i det regniga London måste han bygga upp sin trasiga relation med sin tonårsdotter Poppy, anpassa sig och finna sig i CIA:s ständiga övervakning och påtryckningar om att genomgå psykologiska utvärderingar. Dr Blake (Harriet S. Harris) kämpar hårt för att förstå sig på den envisa och självupptagna agenten.

Efter många år i fält har Martian blivit extremt cynisk, desillusionerad och uppgiven inför det faktum att han aldrig kommer att bli ”normal” igen – något han hävdar att ingen annan undercover-agent heller är.

Samtidigt snurrar hjulen i underrättelsemaskineriet som vanligt, och allt utspelar sig i nutid med Rysslands krig mot Ukraina som brännhet bakgrund.

Naomi (den talangfulla Katherine Waterston, Alien: Covenant) var Martians länk till London-kontoret, nu jobbar hon och hela Henrys team med att plocka upp bitarna efter ett eventuellt informatörshaveri i Minsk, där en av CIA:s lokala informatörer, ”Coyote”, har gripits och eventuellt visar sig vara dubbelagent.

Men Henry är också mer personligt involverad i underrättelsekaoset – hans svåger är undercover i den ukrainska krigszonen, och nu har han och hans team försvunnit från radarn …

 

Spionen som kom in från värmen

Serierskaparna Jez och John-Henry Butterworth har skapat en intrikat, mellanmänsklig och högaktuell spionthriller. Vi får följa med bakom kulisserna i en hemlig värld där ändamålet ofta helgar medlen och där en människa inte är värd hur mycket som helst.

Mitt i stormens öga befinner sig Martian, en mycket intelligent, energisk och analytisk agent som lever för sitt jobb och som har många ärr i själen efter att i åratal ha arbetat under falsk identitet. När sedan Sami plötsligt dyker upp i London hamnar han i en svår lojalitetskris mellan kärlek och arbete.

Fassbender är suverän som den tilltufsade agenten som desillusionerad återvänder till ”verkligheten” och omedelbart kastas ut på nya uppdrag, samtidigt som han måste försvara sitt eget psyke. På många plan påminner han om den iskalla, beräknande lönnmördaren han porträtterade i The Killer, fast här är han mycket mänskligare och mindre psykopatisk.

Hans fårade och väderbitna ansikte ger karaktären trovärdighet och pondus, medan hans ögon gnistrar av (överdriven?) självsäkerhet och egensinnighet.

Wright är också i sitt esse som den överarbetade spionchefen, medan Waterston är seriens mänskliga ansikte. Hon framstår som ”vanlig” och vänlig, men har förmågan att agera kallt och beräknande, som när hon rekryterar den nya, gröna agenten (Saura Lightfoot-Leon) för att infiltrera det iranska kärnvapenprogrammet.

Serien börjar ganska omständligt och långsamt, men tempot höjs under resans gång. Några av karaktärerna är också onödigt karikerade, som de två ”klantskallarna” som ska övervaka Martian.

Sammantaget har serien lyckats bevara mycket av tonen i det franska originalet (som fortfarande är en bättre serie) på samma gång som den har blivit en lite mer generisk och amerikaniserad (på ett positivt sätt) spionthriller. Utmärkta skådespelare lyfter den.

Till att börja med finns det många handlingstrådar och ett brett persongalleri – det ska bli spännande att se vart Butterworths tar denna fascinerande show. 4 stabila stjärnor.

The Agency har premiär på SkyShowtime den 10 februari, där släpps ett avsnitt per vecka. Recensionen är baserad på de första fyra (av tio) avsnitten. Serien har redan fått grönt ljus för en andra säsong.