TEST: Bowers & Wilkins 805 D4 Signature

Av en ren tillfällighet läste jag pressmeddelandet från 2023 igen. Då lanserade Bowers & Wilkins en specialversion av den minsta högtalaren i 800-serien, 805 D4, som vi testade 2021. Till skillnad från många andra tillverkare är Bowers & Wilkins pressmeddelanden ganska återhållsamma, informativa och tilltalande korta.

Det står att signaturversionen av 805 D4 är en förbättrad utgåva av den redan nästan fulländade 805 D4, och man kan få högtalarna i en av två exklusiva ”finishar”. Mot en rejäl extrakostnad, så klart. Det kan ha varit det sista som gjorde att pressmeddelandet hamnade i arkivet efter vi hade rapporterat om nyheten. Att testa dem var nämligen inte särskilt relevant, tänkte jag då.

Oftast är så kallade signaturversioner något som tillverkare hittar på när en högtalare har funnits på marknaden så länge att försäljningen har börjat dala. Betrakta det som ett slags revitalisering av en utgående modell. Naturligtvis till ett högre pris, för exklusivt måste det ju vara! Ofta är det exklusiva en speciell färg eller faner av ett dyrt träslag – och en graverad mässingsplakett. Kanske följer det med en bok och ett par vita handskar, men det är allt.

Inte så mycket att bli upphetsad över.

Bowers & Wilkins 805 D4 Signature

Signaturversionen av 805 D4 kom bara två år efter att D4-utgåvan lanserades, och jag minns att jag tyckte att det var lite väl tidigt med en ”exklusiv” utgåva av högtalarna. Som vi givetvis testade i sin originalversion samma år som de släpptes – och då kom fram till att de var en referens för evigheten och delade ut sex stjärnor.

Men när jag läste pressmeddelandet för andra gången väcktes min nyfikenhet. Inte så långt före det hade vi testat signaturversionerna av den nya 700-serien från B&W, med gott resultat. Det var inte svårt att höra vad som hade förbättrats på signaturutgåvorna.

Kunde det vara så att samma sak gällde för 805 D4 Signature? Det fanns bara ett sätt att ta reda på det.

Diamanter och metallic-färg

B&W har gjort som de flesta andra gör och tillverkat 805 D4 Signature i exklusiva lackfärger. Du kan välja mellan en djupblå silkeslen lack i 11 lager som de kallar för Midnight Blue Metallic och som ser fantastisk ut. Nästan svart i svagt ljus och djupblå när solljus träffar metallfärgen.

Det andra utförandet heter California Burl Gloss, med 14 lager lack på en faner från italienska Alpi. Burl kommer från trä som har en speciell typ av svamp i sig när det blir gammalt. Här är det format runt B&W:s 12-lagers kabinett med tunna träpaneler som formas under högfrekvent högtryck och är styvare än de flesta fyrkantiga kabinett.

Men som jag redan har påpekat är en exklusiv färg inte på egen hand värd en signaturbeteckning.

B&W håller med om den saken, så de har gjort en del ändringar som påverkar ljudet. Som man inte ser, men hör. Låt oss börja på toppen.

Där hittar du B&W:s karaktäristiska diskantrör, med ett 25 mm diskantmembran belagt med ett 40 µm tunt, konstgjort framställt diamantmaterial. Framför membranet sitter en ny grill som är mer öppen än på standardversionen av 805 D4. Röret är, som vi redan vet, öppet på baksidan för att eliminera kompression och förvrängning. Svart läder från engelska Connolly – hovleverantör till bland annat Rolls-Royce – är virat runt diskantröret, på en modifierad topplatta av aluminium.

Bas- och mellanregisterelementet med det 16,5 cm stora Continuum-membranet är detsamma som i 805 D4, men här har B&W förstärkt den interna Matrix-strukturen med aluminium. På insidan har det gjorts ändringar i delningsfiltret, där nya kondensatorer är kopplade dubbelt i bypass.

Signaturljud

På papperet är de elektriska egenskaperna identiska med 805 D4. Frekvensresponsen når ner till cirka 42 Hz vid –3 dB och ner till 34 Hz ​​vid –6 ​​dB. Känsligheten är måttliga 88 dB och den nominella impedansen är 8 ohm och sjunker aldrig under 4,6 ohm, enligt B&W.

Det finns ingen signaturversion av stativen, de är samma som de som finns till 805 D4. Med stålinlägg i foten som ger stabilitet, justerbara piggar i hörnen och en topplatta man kan sätta fast högtalarna i med fyra skruvar.

Testperioden startade med 805 D4 Signature på originalstativen, 80 cm från bakväggen och vinklade inåt mot mitten av soffan i lyssningsrummet. De första veckorna bytte jag mellan Denon PMA-3000NE och Yamaha A-S3200, längre fram kopplades högtalarna till en Hegel H190V och mot slutet av testperioden till en McIntosh MC312 på 2 x 300 watt.

Fyra ganska olika förstärkare, med olika signatur, men alla fungerade strålande med 805 D4 Signature. Som inte behövde musklerna i en McIntosh för att spela bra. De är nämligen relativt lättdrivna. Denon-förstärkaren gav 805 D4 Signature en silkeslen och oerhört upplöst ljudbild, Yamaha-förstärkaren stramade till basen och Hegel-förstärkaren tightade till fokus.

Vilken förstärkare som än var inkopplad kunde jag njuta av ljudbild som var ovanligt stor för att komma från en så kompakt högtalare. Få högtalare av den här storleken går lika djupt med samma övertygelse som ett par 805 D4. Signaturversionen är inte annorlunda – men är det på andra områden.

Man hör samma lätt rundade, men tydligt definierade bas, som lyfter intervallet mellan 50 och 200 Hz med en klädsam energi. Neutral? Inte alls. Då ska du köpa Magico A1 i stället. Men denna generositet ger trummor extra tyngd och kontrabas kropp och fyllighet.

Det finns ingen riktig djupbas här, men högtalarna sträcker sig tillräckligt djupt för att den lägsta oktaven på en konsertflygel ska låta realistisk och trovärdig. Vilket leder mig till pianoklangen. Det spelar ingen roll om det är Leif Ove Andsnes eller Jan Gunnar Hoff. Pianot är djupt och rikt på klangfärger och upplevs som holistiskt, varmt och dynamiskt.

Sångröster får den värme som krävs för att ljudbilden ska ha kropp, inte bara hals, och de är varken nasala eller instängda. Långt därifrån. Mellanregistret är faktiskt högtalarnas största styrka.

Jämfört med den ursprungliga 805 D4 finns det lite mer energi i toppen i 805 D4 Signature. Men den blir aldrig vass eller gäll. Det märks mest i den översta oktaven från piano, mässingsblås och kvinnlig sång. Då låter 805 D4 Signature lite mer markerat. Jag kan inte säga att jag tycker det är obehagligt, jag gillar faktiskt den mer uttalade energin.

Det ger faktiskt en bättre rytmkänsla, eftersom cymbaler, stråkar och i viss mån även kantslag på en virveltrumma låter mer markerat, och det tycker jag inte är så illa.

805 D4 Signature befinner sig i en prisklass där det finns fler golvhögtalare än stativhögtalare. Därför är det svårt att hitta ett relevant jämförelseunderlag, men den ursprungliga 805 D4 är naturligt att jämföra med. Och visst är 805 D4 Signature är en bättre högtalare, på en del områden.

 

Slutsats

Ett par 805 D4 Signature öppnar upp ljudbilden ännu mer än ett par standard 805 D4. Ljudbilden är prydligare och bättre fokuserad. Den naturliga och varma klangen är bibehållen, men diskanten upplevs som mer markerad och man får ett klarare fönster in mot musiken. I övrigt har de samma kvaliteter. Men uppskattar man en högre grad av förfining och en bättre fokuserad detaljåtergivning är 805 D4 Signature värd alla de extra pengarna jämfört med att köpa ett par nya 805 D4. Men om jag hade suttit på ett par 805 D4 så tvivlar jag på att jag hade uppgraderat till 805 D4 Signature, för så stora är inte skillnaderna.